(din vän pessimisten)

jag vaknade på julafton med halsfluss. sedan dess har jag mest bara sovit. i princip dygnet runt. sovit alla dom där timmarna som jag hoppat över under hösten. sovit 18 timmar, sovit 16 timmar. sovit orimligt länge. och det tar liksom inte slut. jag är så trött. så obotligt jättetrött. visst är det tråkigt att min enda lediga tid ska gå åt till det här, men egentligen var det väl inte särskilt oväntat. började med antibiotika häromdagen iallafall, så jag börjar känna mig bättre faktiskt. förhoppningsvis är jag tillräckligt pigg för att (haha nej inte fira nyår) kunna jobba på måndag och tisdag. nyår blir nog rätt stilsamt. har blivit bjuden på en jättehemmafest i kranskommun, men har noll lust. kommer inte att vara kul. det bli aldrig det. jag ska till johanna istället. äta middag med henne och felix och kristoffer. madde hänger kanske med som min date. sen kommer lite fler folk. karin och timmie, joel, några av felix kompisar. men det blir nog rätt lugnt. jag vill faktiskt inte mer än så. det slutar alltid i misär ändå.

 

jag paniksaknar inte martin längre iallafall. det har gåt över i någon overklighetskänsla. han åkte till bergen på juldagen och stannar där till den 29e. under tiden har han inget wifi och vi har därför ingen möjlighet att kommunicera. och när vi pratade julafton och juldagen var jag så febrig att jag inte vet vad som var verkligt och vilket som var dröm. allt känns overkligt och långt borta. kan inte minnas hur han luktar och jag kan inte tro på att han tycker om mig på den nivån. tröttsamt.