(din vän pessimisten)

så vad gör jag om dagarna då? just nu är det lite jobb på mäklarfirman. en del visningar, men ingen reception. så jag är mestadels på skolan, och ibland dubbelt. jag hade ett treveckorsvikariat i samma klass under januari. jag var resurs i en sexa där jag punktade en döv kille. fan vad fina dom är när en får tid att lära känna dom. det känns så mycket mer värt att vara i samma klass länge så att jag hinner lära mig deras namn och personligheter, och samma för dom. 

annars har jag pusslat mest. visst har det varit några dagar där jag varit arbetslös, men en del av dom har jag medvetet inte svarat när dom ringt från skolan för att jag valt att sova istället. det är ju en poblematisk livsstil för att jag aldrig vet hur mycket jag får jobba, och jag skulle verkligen kunna vara arbetslös en hel vecka eller längre. men å andra sidan har jag ju faktiskt också fördelen att jag inte har några förpliktelser. om jag verkligen inte har någon lust och jag inte har något inbokat måste jag inte svara när dom ringer. då kan jag sova en hel dag, träffa min psykolog och försöka ta hand om mig själv. det känns jävligt viktigt att göra det någon gång då och då med tanke på att jag ofta jobbar några timmar varje söndag samt några kvällar. i måndags var jag borta hemifrån i ca tolv timmar. först i skolan och sen visning som drog ut på tiden. 

 

men jag trivs mer och mer. nu har jag ju varit där såpass mycket att de flesta känner mig eller iallafall känner igen mig, både lärare och elever. jag tycker ju om att jobba med barn och många gånger går dagarna jättefort. att förklara så att en kan se när eleven helt plötsligt förstår är en av dom bästa känslorna jag vet. jag är inte lika glad dagarna jag haft högstadiet. mellanstadiet är bäst. förskolan är rätt bra, få softa runt i regnbyxor och kramas hela dagarna. jag får kramar i korridorerna av barnen jag haft och lärarna önskar att ha mig som vikarie av alla som finns för att dom är nöjda med min insats. det känns bra! 

 

annars gör jag inte så mycket. timmie har gjort slut med karin (det är jävligt sorgligt, men ärligt var det väl bara en tidsfråga?) så jag har hälsat på karin som ligger hemma och deppar ihop och timmie som gjort nästan samma sak. jag var ute med timmie och michelle i helgen. vi var på queerkväll på park lane och hade en så hiiiimla bra kväll. michelle åkte hem till någon snubbe och ringde i panik efter någon timme och bad att få komma hit. jag ringde en taxi och hon kom hit och började storgråta när jag mötte henne i trapphuset. hon hade jätteont i livmordern och blödde och hade spytt av smärtan. vi ingde sjukvårdsupplysningen och sen bäddade jag ner henne. fina fina michelle. det kändes fint att hon valde att komma hit. 

 

igår var jag och hämtade ut mina journaler från den första bupmottagningen jag gick på. jag hade ingen aning om vad jag skulle vänta mig. jag beställde ju dom för några veckor sedan, men visste inte alls vad jag skulle få i handen. carina (min psykolog) hade sagt att det kunde vara 17 sidor eller 70 sidor. jag fick en tungt kuvert med 85 fullskrivna sidor. (och detta var bara 2008-2010, på den andra bupmottagningen gick jag ju 2010-2012) jag åkte direkt med det till carina och tjuvkikade inte ens lite. vi började läsa och fyfaaaaan vad jobbigt det var. uh. skriver nog om det en annan gång. behöver bestämma mig för lite saker först. jag har nog inte riktigt tänkt igenom det ordentligt. direkt efter att jag var färdig åkte jag och träffade madde och blev jättefull. vi drack en massa vin och drinkar och bara sa fuck allt. kom hem och martin var lite sur för att jag inte hört av mig och för att jag var dyngrak på en tisdag. jag bara skrattade bort det. idag började jag jobba åtta = åkte hemifrån ju = är en monster just nu. mmm. hatälskar det mesta. är skev. har fått ur mig en del iallafall. skönt. 

 

jag ska försöka se till att det inte går så långt mellan gångerna igen. puss och kram.