(din vän pessimisten)

jag har inte varit inne på bloggen något. mitt liv är så jävla ointressant. jag är full runt tre gånger i veckan, pluggar, jobbar, gråter. det är typ det. 

plugg, jobb, full, gråt. plugg, jobb, full, gråt. och så om igen. 

jag hatar verkligen mitt liv. jag gör inget av värde. jag har inget värde. 

jag vill bort från detta, bort från ingen sömn och ingen mat. bort från fylla flera dagar i veckan. bort från stress, bort från förhoppningar som aldrig kommer att hända. bort från depriessiva bakfyllor och tårar. bort från kyla och mörker. bort från ensamma promenader och cigaretter (jag röker väl igen). bort från fyratimmars-fikor på samma caféer, med samma personer, och samma cappuccino. bort från dålig stämning med familjen. bort från inga pengar i slutet av månaden och alla morgnar och för många tryck på snooze. bort från trassligt hår, kladdigt smink och smutsiga skor. bort från alla timmar på rummet, i skolan, i trappuppgångar, under täcket, stirrandes i spegeln, med alldeles för hög musik, på kyrkogården eller berget, på trasiga stolar på billiga uteställen. jag vill inte vara i detta längre. jag fixar inte att känna mig så jävla meningslös längre. jag måste komma bort, göra något annat, göra något för någon annan. märka att jag gör skillnad. 

jag hatar verkligen mitt liv.