(din vän pessimisten)

jag jobbade på bokmässan under dagen (så dåligt val. var inte i form för det alls) och sen fikade jag med maddo på

vårt ställe. det blev en sån där extrem ångestfika. vi riktigt gottade ner oss i allt som gjorde ont. igår var jag definitivt värst. herregud. jag fick nästan feber pga så mycket ångest. skulle träffa martin på kvällen. ville inte för att jag mådde så dåligt och vill inte vill inte vill inte vara ett vrak framför honom. ville för att (herrejävlar) allt har gått så fort och plötsligt får han mig att känna mig lugn. han ringde och jag kände mest att nä, jag skiter i det. och han "du är jättetrött va?" "var är du? jag kommer och hämtar dig. är du hungrig stannar vi någonstans och köper mat till dig." och jag grät nästan för hur snäll får en människa vara? och sa det till honom. och att han inte behövde. och han "men jag gör vad som helst. vill bara sova med dig inatt."

han hämtade. jag var trött och tyst. han klappade mig på benet och sa "ikväll ska vi bara sova tillsammans. jag ska bädda ner dig så fort vi kommer hem."

och vi kom hem till honom och han spelade gitarr och sjöng (alltså ew vad lamt och cheesy det låter, men han är verkligen väldigt duktig). och så spelade han en låt som jag grät två tårar av och sen la han sig bredvid mig och sa att jag var viktig. han frågade vad jag tänkte på och jag sa som det var. jag är livrädd. och han "behöver jag ens säga att det är jag med? men mer nyfiken."

och sen hade vi sex och så sov vi. nära nära. imorse skrattade vi mest och åt frukost och myste i sängen. hade sex när hans chef ringde. sen skulle han jobba. jag åkte till apoteket och köpte dagen efter-piller pga kondomen sprack. kul. orka. 

nu är jag gladare. att få sova och röra vid honom och andas. är på väg för att jobba nu. bara en visning dock. skönt.