(din vän pessimisten)

tusen tack fina fina bella för dina kommentarer. det värmde så mycket. glad i dig!

 

jag har jobbat i helgen. (nähä. ovanligt.) nyprod i örgryte och tvåtimmarsvisningar. det har varit okej. igår gick jag ut och åt med madde på kvällen, min fina vän. hon är mig så kär. det känns otroligt hur mycket vi förändrats båda två. det känns som att det var igår vi drack gin på mitt rum på en torsdag eller skolkade för att sola på torpa sol och bli fulla på en kykogård. i själva verket är det snart fem år sedan vi höll på sådär. det har gått stegvis, men också helt plötsligt. så istället för att gå ut och supa ner oss och komma hem klockan sex en lördag, gick vi ut och åt ensamma. drack cola till maten och var hemma halv elva. faktiskt skönt. 

 

idag jobbade jag också. samma ställe. sen var jag på manifestationen på götaplatsen mot det som hände i paris, för press- och yttrandefrihet. min pappa pratade och jag är så stolt. båda mina föräldrar är ju journalister, så när sånt här händer ligger det extra nära hjärtat. 

ikväll var jag iväg och träffade anton. det var nog tre månader sedan sist. han som funnits i mitt liv så otroligt länge. så  jag kände att det var dags. jag tror att det blivit problematiskt för att han tagit martin 1 sida. jag vill inte att någon ska behöva välja sida, mest för att jag inte tycker att vi har ett problem. men martin 1 kan uppenbaligen inte bete sig och har ljugit så mycket om mig för att få våra gemensamma vänner att tycka synd om honom. jag har istället valt att inte prata om våra bråk med någon annan, just för att de ska slippa välja. dom har därför bara hört hans (falska) historier och jag ses nu som världens största fitta i deras gäng. det gör mig faktiskt ledsen. speciellt med anton som jag känt i sju år. som fanns i mitt liv innan martin1 gjorde det. det var ok att träffa honom, men inte mer. jag tror att han försvunnit nu. synd.