(din vän pessimisten)

jag bröt ihop förut. grät stora floder.
mamma undrade om skolan och det blev så himla jobbigt för det känns som att jag försöker så mycket att jag går under men jag får ändå inget gjort. är så himla stressad och känner mig så otroligt dålig bara. och så är jag stressad över att jag aldrig blir frisk. jag har varit sjukskriven från och till i fyra år nu, och det blir ju inte bättre.. jag är rädd och känner mig ensam. samtidigt vet jag att jag är så himla envis och vill klara mig själv. men det är någon jävla spärr. jag hatar att be om hjälp.