igår efter att jag åkt från martin hade vi gäster. min mamma skrev ett reportage om gömda flyktingbarn för tio år sen där hon följde en familj. vi har fortfarande kontakt idag. det var så härligt att träffa som. så mycket värme och kärlek. den yngsta tjejen i familjen har fått en dotter också så jag fick gosa med bebis lite. sen åkte vi och åt middag med lite släktingar. de var fint fet med. var dock lite rödvinsseg i huvudet när jag vaknade. martin hade smsat och undrade om jag ville ses en kortis idag, så jag åkte hem till honom, han tömde, jag åkte hem. är det inte SÅ en kkrelation ska vara? det var mysigt att krama på honom lite iallafall.
det var hemskt hos martin. jag sov där ändå. vi härdade ut alla känslor. jag berättade direkt när jag kom dit, tänkte att det inte var någon idé att skjuta upp det. vi kramades länge. han ville inte prata om det. jag sa att vi kanske borde prata om det ändå. att det bara skulle bli värre om vi inte pratade om det.
han ville veta när de var. när han fattade att det var samma dag som han berättade att han var kär i mig, försvann allt skratt ur ögonen. jag skämdes så jag dog. sen blev allt som vanligt igen ett tag. vi kollade på alla misfitsavsnitt vi missat. vi gick en promenad. vi lagade mat. vi åt. sen la vi oss i hans säng och då kom allt tillbaka. han såg så besviken ut. jag försökte få honom att prata med mig, jag försökte byta ämne, jag försökte prata om det. jag försökte allt, och mitt i allt började samson skrika. min tinitus var fruktansvärd. jag stängde av. jag har tre typer av ångest. den som alltid finns där, konstant. panikångesten. och så har jag den när jag stänger av. jag tror att kroppen försöker rädda sig själv och spelar död tills det hemska har gått över. och den ångesten satte igång. martin har aldrig träffat samson. det har jag sett till. jag vill inte att han ska ha det bilden av mig. men nu hade jag inget val. den svikna ryggen vände sig efter ett tag mot mig för att se varför jag blivit tyst. varför jag slutat försöka. jag vet inte hur länge vi satt så. jag minns inte vad han sa till mig. sen sa det pang och så var jag med igen. och så började jag gråta. martin som inte sett mig svag fick se alla samsons sidor på samma kväll. vi kramades och jag sa förlåt hela tiden. kommer inte riktigt ihåg detta heller, men han sa att han hade blivit rädd. och jag skämdes ännu mer.
1. jag låg med egil
2. jag låg med egil bara några timmar efter att han hade öppnat sin fina lilla hjärta för mig
3. jag lät samson ta över
4. jag lät samson ta över när martin var med
5. jag använde upp all ledsamhet i ledsamhetskvoten i rummet, när det var han som borde vara ledsen. när det var hans tur, inte min.
jag skämdes något så fruktansvärt och samson sa allt detta till mig. att jag var en dålig jävla människa.
men jag berättade. för han sa att ville veta. han ville känna även denna sidan av mig. så ja, jag berättade. att sexet med egil inte hade varit bra och att jag var livrädd. jag berättade hur länge jag har gått och tänkt på hur det skulle vara första gången med någon annan än honom. jag berättade om hur jag inte förstår hur oskar fortfarande, efter snart två år, påverkar mig så mycket. och jag grät. tårarna bildade stora floder på kinderna. och finaste martin lyssnade. han bara lyssnade och klappade mig på handen. (jag förtjänar inte honom)
jag sa förlåt. tusen gånger. inte för att jag hade legat med egil, utan för att jag hade gjort honom ledsen, för det är en viktig skillnad. och så sa jag förlåt för att jag satt och var ledsen när det var han som borde vara det. men han sa att det var okej. han log tillochmed.
på natten grät han. länge och med stora tårar. sårade tårar. jag kliade honom på ryggen och när han slutat gråta frågade jag om vi skulle överleva detta. han sa ja. vi hade sex. sen sov vi. eller sen sov jag. han hade suttit uppe länge berättade han på morgonen. inte kunnat sova. för mycket tankar. på morgonen hade vi sex igen och sen följde han mig till bussen. min käraste vän. och vi var okej. det kändes så.
jag och karin har gosat i sängen med te och monsters inc hela morgonen. åkte in till stan och sålde ett par gamla skor jag inte använder till en brud. jag fick 1500. känns bra. jag sparar så det brinner så jag kan åka ut och tågluffa i sommar.
nu sitter jag på bussen till martin. jag ska berätta om egil. det måste jag. det har jag lovat mig själv. han kanske kommer hata mig. men nu är det såhär.. ska försöka säga det på ett lagom sätt. åå..
är så nervös att jag inte vet vart jag ska ta vägen. det är hos hans pappa också så om han vill att jag ska gå när jag berättat hoppas jag att det är timeat så att jag kan åka med en buss eftersom att dom bara går en gång i timmen ":)"
jag och karin har gosat i sängen med te och monsters inc hela morgonen. åkte in till stan och sålde ett par gamla skor jag inte använder till en brud. jag fick 1500. känns bra. jag sparar så det brinner så jag kan åka ut och tågluffa i sommar.
nu sitter jag på bussen till martin. jag ska berätta om egil. det måste jag. det har jag lovat mig själv. han kanske kommer hata mig. men nu är det såhär.. ska försöka säga det på ett lagom sätt. åå..
är så nervös att jag inte vet vart jag ska ta vägen. det är hos hans pappa också så om han vill att jag ska gå när jag berättat hoppas jag att det är timeat så att jag kan åka med en buss eftersom att dom bara går en gång i timmen ":)"
varenda gång jag hör den förbannade låten tänker jag på rebecka. det är så att varje ord passar in. varje bokstav har en mening. jag blöder ihjäl utan henne. en liten del av mig dör när jag tänker på hur många månader jag varit utan henne nu. en liten del av mig dör när jag tänker på att det här är den andra julen utan henne. för det får mig att förstå hur lång tid det faktiskt handlar om.
jag bröt ihop förut. grät stora floder.
mamma undrade om skolan och det blev så himla jobbigt för det känns som att jag försöker så mycket att jag går under men jag får ändå inget gjort. är så himla stressad och känner mig så otroligt dålig bara. och så är jag stressad över att jag aldrig blir frisk. jag har varit sjukskriven från och till i fyra år nu, och det blir ju inte bättre.. jag är rädd och känner mig ensam. samtidigt vet jag att jag är så himla envis och vill klara mig själv. men det är någon jävla spärr. jag hatar att be om hjälp.
om allt stämmer har jag just nu ett BMI på 17.2
jag har så himla svårt att se det. jag håller inte med liksom. dessutom är det konstigt eftersom att jag inte äter mindre eller nyttigare än vanligt + att jag inte har tränat på säkert två veckor.. vet inte vad jag ska tycka. jag vet ju hur det har varit tidigare när jag har gått ner mycket i vikt, men då har jag ju sett det skälv, varit medveten om det och det har varit ett aktivt val.
jag mår ju bara så himla illa hela tiden.. blir så himla förvirrad av detta.
är helt slut i hela kroppen och i huvudet. ikväll ska jag och min storebror gå på organismen. ska bli så fint att se mannen, men hade önskat att jag var mer på hugget..
och mitt i allt det här behöver jag hinna tänka och känna för mig själv. storheten i det jag gjorde. jag hade sex?! sen oscar har jag legat med ungefär fem personer. tre av dom innan martin. alla gånger var det värdelöst. ångest och jävelskap. med martin var det jättejobbigt i början. men sen slutade jag ha ångest. efter det var det bara ingenting. inte bra inte dåligt. det bara var. men sen gick det över också. och nu är det bra. i princip alltid jättebra. egil var alltså den första jag hade sex med efter martin, efter sex började bli bra igen.
men det var inte bra.
och jag hinner inte vara ledsen eller ens reflektera över det för jag har så dåligt samvete över martingrejen.
jag hade ingen ångest, det var inte det. det var bara inte skönt. tror inte att det gjorde ont, men hur kan jag vara säker? jag var ju inte direkt nykter och på hugget..
och vad betyder det? betyder det att jag måste bry mig om personen jättemycket + ha legat med hen i x antal månader innan det blir bra? är det så jag funkar nu? isåfall vet jag inte vad jag tar mig till. jag är så himla rädd och ledsen just nu och mitt självklara val skulle vara att 1. ringa stina och prata igenom det, men hon är i thailand. 2. åka till madde och gråta, men hon är i australien. 3. sova hos martin för att slippa alla demoner, men han kanske aldrig mer vill prata med mig.
jag känner mig så himla ensam. jag vet inte hur jag ska hantera det här. jag vet ingenting.
jag känner att jag borde fortsätta skriva. vad som hände. jag måste få ner det i text. jag måste.
efter att jag vaknade hos martin i lördags åkte jag hem. jag ringde stina för hon åkte till thailand på kvällen. vi pratade länge. jag förklarade hur bra jag och martin hade haft det. hon undrade hur det hade känts när han berättade. och hur det hade känts när han hade frågat om vi skulle bli tillsammans. och jag sa som det var. att det hade varit helt lugnt. att allt bara hade känts bra och att vi var bättre än någonsin. att han kändes så himla nära. vi la på. jag åkte till eva. vi gjorde julgodis och se drog vi ut. jag som fortfarande var lite bakis och jävlig lovade mig själv och henne att jag bara skulle ta några öl och sen gå hem. det gick ju sådär. vi var på källarn. hade det mysigt. siri var med oss och vi satt med en massa karljohanmänniskor. alla som jag träffat men inte riktigt känner. det var trevligt. inte superkul, men det var absolut mysigt och jag väl väl rätt trött och hängig så jag bara köpte fler öl i hopp om energi. (bra idé verkligen) när dom skulle stänga fick gänget lust att dra vidare. och HÄR borde jag ha tagit mitt ansvar och inte brutit mitt löfte och gått hem. eva tyckte att jag skulle med. siri tyckte att jag skulle med. egil undrade om jag skulle med. jag sa att jag skulle ångra mig dagen efter. han sa att det skulle han med, men skit samma. så jag sa fuck it och gick med. jag och egil gick i armkrok och jag hade hans stora vantar för jag frös så jävligt. på första stället var det 20 så vi kom inte in. på andra stället var amanda tvungen att stå på ett ben i tio sekunder innan vi fick komma in. vi satte oss och det blev mer öl. när även dom stängde gick vi till spårvagnen och egil undrade om jag och eva ville följa med hem till honom och äta toast. och det ville vi såklart. såklart. vi kom dit och han gick till köket och jag och eva var kvar i hans rum. hon sa åt mig att gå och hjälpa honom så det gjorde jag. och ja. vi började väl lösa och han sa att jag borde sova över. eva somnade på soffan. vi var i hans säng.
och vi låg.
länge mycket.
han sa att det var det absolut roligaste sexet han haft någonsin. för jag är sån.
sen skedade vi hela natten. och han kysste mig ibland. på morgonen var det inte jobbig stämning. alla var sega och lätt bakis. men det var bra stämning. efter x antal kannor vatten ett långt sökande efter min bh gick jag och eva hem.
när jag kom hem började ångesten. SAMMA jävla dag som martin tömmer sitt lilla hjärta av guld för mig går jag och ligger med någon annan. SAMMA DAG. karin kom hem till mig och jag stressade över alla pinsamma saker jag gjort och hur jobbigt allt var. det blev inte bättre av att martin smsade och undrade när vi skulle ses och kallade mig fina saker.
jag gick och la mig med ångesten och vaknade på julafton med lika mycket jobbiga känslor. under dagen gick det ner lite. (förutom det att min morfar också heter egil = varje gång någon sa hans namn blev jag påmind) jag VET ju att jag inte har gjort fel. och jag vet att detta kanske var bra för mig egentligen. men jag kan inte komma över hur ledsen martin kommer att blir och hur det kommer att vara mitt fel. vi ska ses den 29e. då ska jag berätta. vill spy lite varje gång jag tänker på det. i slutet av julafton tänkte jag inte så mycket på det. allt var rätt lugnt. då får jag ett sms av martin där han skriver typ att å vi har bättre sex än någonsin just nu du och jag och jag älskar det. du är bäst. OCH JAG FICK SÅ JÄVLA DÅLIGT SAMVETE. intalar mig om och om igen att jag inte har gjort fel, men att såra någon man älskar, om man gjort fel eller inte spelar ingen roll, är värdelöst.
på morgonen hade vi sex och jag kom (!) och sen duschade vi länge. sen gosade vi ner oss i sängen och tittade på misfits. jag fick något jävla kåtslag och vi hade sex igen och jag kom tre, TRE, gånger. jag känner mig så jävla bekväm med martin och han har ju verkligen lärt sig mina punkter. han är så himla bra för mig. (fan)
jag var ett jävla vrak i fredags. i förrgår alltså. åkte hem och tog en dusch efter skolavslutningen och sen åkte jag till stan och träffade martin. vi höll handen och han fixade sina sista julklappar. vi fnissade och köpte en vibrator till oss för att det kändes rätt. jag var fortfarande lite full, men det började gå över i bakfylla. har nog aldrig varit så skronkig. hade ont i huvudet, mådde illa, hade lite feber tillochmed och så kunde jag ju inte sluta skratta heller. var helt fnissig och hade helt dålig balans. jag och martin åkte hem till honom och han bäddade ner mig i sängen och (ärligt, kommer typ inte riktigt ihåg) vi gosade och pratade och bara var. han blev hela tiden helt fnissig och log och log mot mig så jag frågade vad det var. han sa att det var en hemlis och att han var lite generad. jag släppte det men han fortsatte hela tiden. sen sa han att han skulle smsa stina för han behövde hjälp att bestämma sig om han skulle berätta eller inte. eftersom att jag var ett jävla vrak kände jag lite att jag sket i om han berättade eller inte. jag DARRADE på riktigt i hela kroppen. har aldrig känt mig så liten i mitt liv. jag var helt vissen. och vi pratade. pratade om känslor och sånt. martin som älskar sånt passade på när jag var för trött och sliten för att orka protestera. hade jag varit vid mina sinnens fulla bruk hade jag nog inte pratat som jag gjorde. vi pratade im hur det skulle vara om vi hade ett förhållande. vi pratade om hur olika vi är. han sa att jag var perfekt. på riktigt alltså. han sa dom magiska jävla orden. för mig, är du perfekt. jag kan inte se en enda negativ sak med dig. någonstans. och bakfull och jävlig som jag var blev jag helt förstörd inombords för jag vet att det inte är sant. det finns så många fel på mig. för många. och jag vet att han egentligen borde vara med någon annan.
vi gick på en promenad på kvällen och eftersom att han inte släppte hela grejen så bad jag honom att berätta. han ville inte. han sa att han hade ångrat sig. att det inte skulle bli bra. han var rädd för hur jag skulle reagera. sen sa han någon. allt var väldigt förvirrad och jag var mer förvirrad än vänligt pga mådde så dåligt fysiskt. han sa att han tycker om mig. men inte på det sättet vi brukar säga det på och inte den innebörden.
martin är alltså lite kär i mig.
han sa att han var glad för att jag inte hade skrattat bort det/sprungit därifrån. det hade han trott att jag skulle göra. och hade jag varit mig själv hade jag kanske gjort det. när vi kom hem igen la vi oss i sängen. jag sa att vi behövde prata om det här. att vi inte bara kunde låta det vara. inte än. och jag sa som jag kände. hela stina och love grejen har fått mig att agera på ett annat sätt. stina har varit kär i love jättelänge. dom har hållt på och legat och han har kysst henne och hållt henne i handen osv. stina har blivit helt knäpp av det. för att hon inte har vetat vad det betyder. så jag sa det till martin, att egentligen borde jag sluta träffa honom. egentligen, för hans bästa. för jag är inte kär i honom tillbaka. det är orättvist, men hur vi än skulle göra så måste han ju veta hur jag känner. och sålänge han är medveten om det tror jag att det är lugnt. det var inte det han ville säga dock, det råkade bara slinka ut.
det han ville ha sagt var att han ville fråga chans på mig. han sa det med dom orden och jag blev så varm i hjärtat. jag sa nej. såklart. men vi är okej ändå. bättre än någonsin. (kanske inte längre dock)
jag sa att vi är för olika. han tyckte inte att vi var det, och även om vi var det var det bara bra. men jag menar egentligen inte olika på det sättet. inte nu iallafall. jag menar olika som i vi ser på ett förhållande på så olika sätt. han är jätteavundsjuk och jag. ja. jag är jag. och jag hatar mig själv så mycket, så om någon tycker att jag är bra blir jag så lycklig att jag gör vad som helst. om jag dansar med någon och hen tycker att jag har grymma bröst då får den personen ta på dom för jag är så glad för uppskattningen. jag har ingen självrespekt blablabla. jag vet, men nu är det så. jag kommer inte kunna sluta flirta med folk. någonsin. och många klarar det, men martin är inte en av dom. när vi pratade om vad som skulle hända om jag låg med någon nu, sa han att han skulle bli jätteledsen. fanns en chans att tårar skulle vara med i bilden, SÅ jobbigt skulle han tycka att det var. och att han antagligen inte skulle prata med mig på ett tag. hur som helst sa han att han också fattade att det antagligen inte skulle funka för oss. men han hade pratat med sin bror om detta som hade sagt att det bara kunde sluta på två sätt. antingen blir någon sårad eller så blir vi tillsammans. och det var ju precis detta jag försökte få fram för några veckor (månader?) sen. men vi har pratat i sjuhundra år iallafall och nu vet vi vart vi står.
ojojoj. är så trött. cirka hela skolan var bakis/fortfarande fulla på skolavslutningen idag. har nog aldrig varit så vidriga. jag karin och lovisa var fortfarande rätt onyktra och karin var tvungen att gå ut under rektorns tal i aulan pga behövde bakisspy. det var den nivån... klassen var katastrof och vår klassföreståndare sa att det stank alkohol om oss allihop. "det luktar liksom schampo blandat med.. gårdagen.." paul <3 han fixade tomtegröt och hela havet stormar. jag gillar verkligen min klass. synd att jag aldrig är i skolan bara.
skriver om allt det någon annan dag istället. ska åka till stan nu och hänga lite med karin, sen kommer lovisa också och sen åker vi tre hem till karin och lagar mat och fixar oss och är tjejiga.
i måndags när jag var hos farmor och farfar med mina kusiner vägde jag mig på deras våg. eftersom att vi inte har en våg här hemma väger jag mig bara när jag är hos folk som har det. och om det stämde, så har jag gått ner mellan fem och tio kilo. jag ser ingen skillnad på mig kropp, och jag har inte direkt fokuserat på att äta mindre, inte mer än vanligt iallafall. förstår inte. (men lyckan)
har av någon dum anledning sovit jättedåligt och å vad jag känner att jag inte orkade det. jag ville verkligen vara utvilad (är jag någonsin det?) till ikväll. pratade lite med karin igår. jag tror att vi tänker lägga alla pengar och all energi vi har på att ha riktigt kul ikväll. vi tänker unna oss en taxi hem så vi slipper bry oss om tider och mycket människor.
martin smsade förut. han hade haft kul på sin julfest men han hade varit jättefull och sen rökt på och sneat. lillen.
imorgon ska jag skriva om tisdagen. vill inte glömma bort. var hos psykologen. kaos. skulle köpa bh. kaos. och haha, jag och mamma spontantog varsitt hål i örat till. och sen middagen med madde. finaste finaste madde.
martin ringde vid åtta och var redan jättefull. han ringde från antons telefon pga glömt bort sin pinkod (stackars)
han sa jag älskar dig femhundra gånger. och så sa han att idag hade varit så himla bra, och att han tyckte om mig.
blev så glad. så himla glad.
detta blir ett datum att sätta i kalendern kompisar. idag ska vi fira.
idag, förut, när jag var hos martin. hade vi sex.
och
jag
kom
HEJA HURRA HALLELUJAH!
jag kom. jag som aldrig ens kom innan jag blev våldtagen. jag har ju tänkt att då kommer det ju verkligen ALDRIG hände efter. MEN DET GJORDE DET. grinade nästan lite av lycka och martin grinade också nästan lite av lycka. och han sa liksom flera gånger att det var cirka bästa dagen i hans liv och jag bara log och ringde stina och skrek av lycka och hon grinade lite av lycka. och så kramade han mig tusen gånger och vi skrattade tillsammans och funderade på om vi skulle göra en facebookstatus om det pga kände att alla borde få veta att jag, våldtagna, rädda jag, kunde komma. och att jag, har hittat min sexualitet igen. och så känner jag såhär:
nu kan jag gå vidare. det var ett sånt här tecken jag behövde, för nu är det okej för mig att gå vidare. nu kan och vill jag släppa allt som har med oscar att göra och visst kommer det säkert vara jobbigt i framtiden också, men just i denna stunden känner jag att nu är jag klar. nu är jag klar med oscar.
och martin sa att han älskade mig och att jag var bäst. och jag bara var i hans armar och kunde inte sluta le.
vaknade för inte så länge sen. är rätt trött och seg i huvudet. nu ska jag duscha och lite så sen åker jag till martin en stund. grabben ska på julfest med sitt gymnasium ikväll.
jag mötte stina på centralen i fredags. vi satte oss på bussen tillsammans. bussen som tar nästan en timme. vi skrattade. mycket. sådär som vi gör. vi klagade över livet och sexlivet och gråbo och vintern och mörkret. när vi gick av för att gå till anton tappade vi bara bort oss lite, och trodde bara att vi skulle bli släggmördade en gång. anton var inte hemma, men martin och aron var där. jag kramade inte martin. eftersom att det känns lite konstigt tänker jag fortfarande att det är lika bra att han får komma till mig. och det gjorde han. sen. anton kom och vi satte på linas kvällsbok och martin gosade ner sig bredvid mig i soffan och bjöd på snus. aron gick och vi åt och vi såg en till film. jag, som aldrig någonsin somnar till en film, eller spontansomnar, utan alltid måste bestämma mig för att somna, halvsov i martins famn.
när vi skulle sova låg jag och martin på en madrass och stina och anton på en annan. i princip alla har gjort något sexuellt med alla andra i gänget, så det brukar inte vara någon stor grej hur vi sover. det senaste året har väl jag och martin alltid sovit tillsammans i och för sig.. jag och martin hade varsin hörlur och lyssnade på min decemberspellista. vi låg nästipp mot nästipp och log. jag rappade på skånska för honom och han kliade mig på ryggen. vi hörde att anton och stina låg och pussades och blev sådär förbjudet fnissiga. vi kollade om jag kunde klappa med brösten, det kunde jag och vi fick därför världens största skrattanfall. sen hade vi världens tystaste och mest romantiska sex. seriöst. längsamt och titta in i ögonen och le och pussa på kinden och klappa på nacken. vi somnade. vi hade sex en gång till, fast halvt i sömnen. stina och anton låg också under natten. tror att det var bra för dom. för båda. av olika anledningar.
jag sov katastrofalt jävla dåligt och gick ut mitt i snöstormen mitt i natten för att andas lite. när jag kom tillbaka in och kröp ner bredvid martin kramade han mig hårt och viskade att jag inte fick gå igen, att han hade blivit så nervös när han vaknade och jag inte var där.
på morgonen gosade vi och åt frukost. sen klädde vi på oss en miljon lager kläder och gick och åkte pulka. det var längesen jag skrattade så mycket. jag och stina ramlade hela tiden och anton och martin hade snöbollskrig. okej att vi är arton år gamla, men det var så otroligt skönt att vara sju år gammal igen. jag och stina åkte hela tiden i vassen och välte överallt. har träningsvärk överallt i kroppen, men mest av allt i magen för att vi hela tiden skrattade. vi mulade anton och jag och martin hånglade i snön. jag hade på mig hans storstora jacka. två älgar gick förbi och vi drack hallonsoda när det började snöa.
när vi kom hem klädde vi av oss alla blöta kläder och gosade. sen åt vi pannkakor och anton och martin följde oss till bussen. grabbarna sa att vi borde göra det här oftare och jag och stina grät nästan pga kände oss lite önskade. jag och martin höll handen och jag tror att jag var lycklig. han undrade när vi skulle ses nästa gång, vilket är konstigt eftersom att vi aldrig bestämmer det utan typ ringer och sen ses samma dag. vi bestämde att vi skulle ses nästa fredag. vi ska köpa en julklapp till oss själva. han har julfest på onsdag, jag har julfest på torsdag. och skolavslutning på fredag.
och så fort bussen hade stängt dörrarna började jag och stina skratta. sådär okontrollerat och länge.
imorgon ska jag åka pulka med mina älsklingar och sova nära och skratta och kramas. stina och anton och martin är så himla speciella för mig. på olika sätt alla tre. men dom är så viktiga i mitt liv.
hej alla fina. ni har väl inte missat trygg utan garderob? min fina fina vän lova startade eventet på facebook och det går hur bra som helst. https://www.facebook.com/events/315701701878655/?fref=ts där är länken. in och delta!!
(detta är lite speciellt, för lova är så himla fin. och den tjugonde november 2010 skrev jag detta i min blogg
nu har lova gått. vi låg i min säng, under alla täcken och bara pratade. vi skrattade, var allvarliga och trygga. vi såg en film. skrattade åt samma skämt... tittade på bilder på ellen. lova dreglade, jag log åt kärleken. en stund innan hon skulle gå sa hon kom hit. och så la jag mig i hennes armar. hon sa att jag var liten. och så låg vi länge länge. hon pussade mig på pannan och jag ritade cirklar på hennes rygg. vid tjugo över två gick hon härifrån. och jag skulle velat sova i hennes armar inatt. och så måste jag säga det förbjudna igen. hade inte jag haft VFK, hade jag varit kär i lova.
jag tror inte att jag var kär, dessutom var jag ju tillsammans med sean då, och var lyckligast på jorden över att han ville ha mig och hur fint vi hade det tillsammans. men det har alltid varit något speciellt med lova. fina lova)
antar att jag inte har något att säga. jag har inget att skriva. känslorna är överallt. som vanligt. trött, ensam, kall, ledsen, förvirrad. som vanligt.
har läst i mina gamla bloggar från december. alltså vad jag gjorde exakt för ett år sen, två år sen eller tre år sen. fy fan vilken sorglig jävla människa jag är. så himla liten och dålig. och framförallt, så jävla ledsen.
är så jävla ledsen och desperat efter svar och närhet. jag saknar så mycket att ha en självklar person att gå till. någon som man inte tvekar innan man ringer. jag känner mig så otroligt förvirrad och ensam, oälskad och dålig.
känner mig konstigt bakis. har ju verkligen inte druckit så vet inte varför. jag tänker att jag kanske är uttorkad. nu ska jag skriva klart min uppsats (så slipper ni läsa om den mer) och sen ska jag iväg och jobba.
efter det blir det träning igen. antagligen ganska många timmar.. fyra. fem. vet inte. är så otroligt trött.
imorgon ska vi vara i teatern klockan nio. sista föreställningen är klockan sex tror jag så kommer ju vara helt död.
tränade i två timmar. det gick så otroligt dåligt. hela gruppen var helt ur fokus. inget satt. jag åkte till martin som bor typ där jag dansar. han mötte mig vid spårvagnen och kysste mig. han kysste mig. han. inte jag. och då visste jag att vi var okej. jag är fortfarande lite osäker på oss och allt, men det ger sig nog med tiden.
när vi kom hem till honom kysste han mig på halsen och kramade mig länge, fast jag precis hade tränat i två timmar. jag duschade och sen pratade vi sådär som vi gör i flera timmar. om ingenting och om allting. han provade min korsett som jag ska ha på söndag och vi skrattade så vi grät.
och så låg vi och gosade i sängen jättelänge. vi låg precis så nära att nästipparna låg mot varandra. tittade in i ögonen och leende. precis när vi skulle ha sex dog vi i ett skrattanfall. det var så härligt att vara skratta sådär okontrollerat. vi kramades istället för sex och martin sa att jag var bäst i världen på blow jobs.
har sovit förjävla dåligt hela natten, men det har varit så underbart att bara kunna vända mig om och kramas med den jag tycker mest om. jag älskar när han vänder sig om i sömnen och lägger sig så nära det går. när han pussar mig på ryggen när han tror att jag sover.
i morse var jag pigg och han trött för typ första gången någonsin. vi hånglade i flera timmar och hade långsamt, mysigt, intimt sex. (cirka bästa jag varit med om pga har ej legat på så länge) vi dansade till grease och sen gick jag.
allt känns inte helt bra. jag hatar osäkerheten och känslan av att han egentligen inte vill. men jag måste lite på att han säger ifrån.
jag satt och läste i min lillamybok och hittade det här. jag tror att det var ett och ett halv år sen jag skrev det. jag måste ha lyssnat för mycket på pst/q och varit jävligt arg. å vad jag saknar att vara arg. det är så mycket mer praktiskt att vara arg och slippa sorgen. den bottenlösa sorgen och alla tårarna.
och ja, min ena nagel är guldig. jag råkade få med mig halva när jag skulle skära tomat för några dagar sen och så såg den så jävla ledsen ut bland dom andra naglarna, så jag målade den i guldglitter.
imorgon ska jag 1. gå till skolan 2. vara med på seminariet 3. prata med paul 4. åka hem 5. skriva klart mitt arbete (ja, klart) 6. träna 7. åka till martin 8. sova där
jag ringde honom förut. och han sa att han ville att jag skulle sova där. det blir nog bra.
jag ska snart sätta mig och skriva mer på min uppsats. förhoppningsvis kan jag bli klar. för då kan jag träffa martin idag. när jag vaknade hade jag fått ett sms av honom och han ville ses idag eller imorgon. jag dog av värme i magen. och.
och.
och idag är det precis ett år sen vi låg första gången.
är så trött på min jävla uppsatsjävel. det blir ju aldrig klar. och även om den blir klar kommer jag inte vara nöjd. och det är ju ett helvete eftersom att den är typ halva mitt betyg i tre stycken kurser. och med tanke på att jag i princip bara läser dom tre kurserna (har hoppat av så jävla mycket) är det livsviktigt att det går bra. och martin har inte hört av sig fast han lovade att göra det. och jag hatar mig själv för att jag blivit _den_ tjejen. den som bryr sig. jag hatar att jag bryr mig. och är så trött på att vänta och undra. och jag kan ingen av danserna till på söndag. kommer väl gå förjävligt. och dessutom kommer vi ju dansa i princip nakna på båda koreografierna och jag hatar min kropp mer än någonsin just nu. har så mycket hat och sorg och förvirring i mitt lilla huvud att det skulle räcka åt hela världen.
martin sa att han skulle höra av sig när jag ringde honom i söndags. det har han inte gjort. ååå. kan jag bara få vet hur han vill ha det. hellre att han säger att han aldrig mer vill träffa mig, bara jag slipper gå runt och undra. å.
mår väl lite bättre idag. kanske. vill egentligen 1. gå ut i snön och röka + ta en promenad 2. köpa cola light 3. titta på film under täcket 4. ligga 5. sova
men jag måste plugga. jag måste verkligen bli klar med min horuppsats.
bråkade med mamma igen. och fast vi är "okej", gör allt hon sa fortfarande så jävla ont. känslokall har inga känslor bryr dig bara om dig själv man vågar aldrig visa sig det minsta ledsen eller arg på dig, för då tar du så himla illa upp att man inte vet om du kommer ta livet av dig eller sluta skolan är det så otroligt jobbigt att visa någon som helst omtanke? det känns som att du inte ens skulle bry dig om jag dog eller fick cancer eller vad fan som helst
känner mig totalt värdelös nu. minst i världen och elakast av alla. det vore så mycket bättre om jag bara försvann. jag hatar mina bråk med henne. för dom träffar så jävla djupt. jag känner mig alltid så otroligt jävla dålig. sämst dotter och människa.
och så hatar jag dom här bråken för jag vet att en dag kommer hon ställa frågan jag är så otroligt rädd för att behöva svara på. älskar du oss? för jag vet inte. måste man älska sina föräldrar?
detta att min statistik sa att jag hade en massa nya läsare häromdagen. hej på er.
undrar verkligen hur fler kan hitta min blogg när jag inte har skrivit den någonstans, aldrig länkar den eller skriver från den i kommentarer på andra bloggar och dom enda jag har sagt namnet till är dom som följde med från förra bloggen.. hm.
är helt klar med första frågeställningen i mitt ulandsarbete nu. även om det är alldeles för lite, och jag borde vara helt klar, med tanke på att det ska lämnas in idag, så är jag glad. att jag iallafall har kommit en liten bit.
är så trött. så otroligt outvilad i själen. det har börjat snöa i göteborg också nu. det är faktiskt rätt fint. idag mer än någonsin önskar jag mig någon att vara kär i som är kär tillbaka.
åkte och tränade. var på konstigt humör. men dansen gör mig alltid så lycklig. mamma hämtar. hon skäller ut mig helt omotiverat över att hon har fått vänta på mig. anledningen till att hon hade fått vänta var att någon hade missat att stänga dörren och vi var tvungna att kolla i alla rum så att ingen hade gått in och gömt sig. jag fick alltså inte gå tidigare än då jag gick. jag var tio minuter sen. tio. jag säger inte förlåt. för jag har inte gjort något fel. jag hade inte kunnat gå tidigare. hon fortsätter skälla. ångesten svider. hon säger att jag iallafall kunde säga förlåt att du fick vänta, eller å, vad jobbigt för dig. tio minuter. sen säger hon det värsta. ibland verkar det som att du inte har några känslor överhuvudtaget. jaha. nähä. ville skjuta mig. å vad jag INTE har saknat hennes omotiverade jävla utskällningar. alls.
jag hittade mailet jag fick av rebecka precis efter att vi gjort slut. det är så jävla fint. hon är så jävla fin. och det var så jävla längesen. nu kallas jag inte för ida, jag kallar mig inte ens ida på bloggen längre. då var jag så jävla sårad och hon var så jävla fin. kärleken.
jag försökte förklara för dig när du ringde att det gör för ont att kämpa.
om jag vet att jag kämpar för något jag aldrig kommer få tillbaka.
det gör ont i mig när jag tänker på oss, och jag kan verkligen förstå att det gör ont i dig då.
jag gjorde så extremt fel, det finns inga ord i världen som kan få det jag gjorde rätt,
eller ens förståligt antar jag.
jag trodde att jag gjorde rätt när jag gav dig luft och tid att tänka.
genom att du ringde mig så antog jag att det var fel.
innan jag kände dig levde jag i min egna bubbla, min egna lyckliga perfekta bubbla.
du lärde mig om livet helt enkelt.
jag var en sån människa jag idag hatar.
du fick mig att öppna ögonen, och förstå att jag inte är som alla andra.
utan att alla människor verkligen är olika, alla människor har egna brister.
egna problem.
du visade mig hur världen egentligen såg ut.
du visade mig dina brister din sår och dina sprickor.
du lärde mig hur man älskar sprickorna hos varandra. hur kärleken för människor är så överflödig.
så kärleken fyller sprickorna. så kärleken räcker för alla brister.
i början blev jag rädd för dina ärr, jag visste inte vad jag skulle ta vägen.
nu älskar jag dom, som en del av dig.
som en del av något jag aldrig kommer att klara mig utan, på riktigt.
detta är ett brev till dig ida.
där jag säger att jag vill kämpa för oss.
för all den kärleken jag har för dig täcker alla dina sprickor.
alla dina brister.
så för mig är du den perfekta människan.
den perfekta vännen.
den perfekta idan.
jag hoppas bara att du kanske inte idag, men om kanske några månader eller veckor eller år.
kan tycka samma sak om mig.
att kärleken som du har för mig
fyller alla mina brister,
åker ner i mina sprickor och håligheter och gör mig hel.
jag ringde martin. det var helt okej. lite konstigt, men okej. jag frågade om vi var okej. han och jag. för jag blir så knäpp av att inte veta. han sa att det var vi nog. det var konstigt. jag var helt nervös och fnittrig. jag sa att det kändes som att det hade varit lite skev stämning. han sa att ja, jo, det kanske det hade varit, men inte nu. han sa att han hade haft jättemycket att göra hela veckan, och att han borde ha ringt. han sa vi måste träffas och jag dog inombords för han är mig så kär. han sa att han skulle höra av sig. bra. då ligger det hos honom. bästa vännen. finaste killen och livräddaren.
jag överlever det här. hur det än blir, överlever jag det. jag känner det nu. att jag klarar mig utan honom, men jag vill hellre ha honom i mitt liv om det går. imorgon är det precis ett år sen allt började. ett år har gått. det har varit en så fin resa med honom, och finns han kvar i mitt liv, då gör han det. och tar resan slut, så kommer han ändå att finnas kvar i mitt liv. han kommer alltid vara den som räddade mitt liv. jag kommer alltid att tänka på honom när jag ser misfits eller smala sussie. jag kommer alltid att tänka på honom när jag tar på mig handduken efter att jag har duschat för det var han som lärde mig vika den så att den stannar uppe. jag kommer alltid att tänka på honom när jag åker longboard och alltid när jag äter halloumi eller popcorn med kött och grill. jag kommer alltid att minnas alla hundratals gånger vi skedat och alla gånger vi smyghånglat för att föräldrar/cisvkids/ledargrupper inte ska se. alla smygpussar och blood bank med bon iver. vi kommer alltid att ha vi ses pierre och å, gött! och skronken och ännu längre tillbaka eken är hård och dancearN, himlen och den efterblivna och yllesork och raggmunk.
så många fina saker jag delar med honom. jag är bara glad om jag har fått låna honom ett tag.
det var så härligt att träna med stina. vi gjorde vårt bästa och fick x antal skrattanfall. hon gör mig så trygg och glad. pluggade en del när jag kom hem. faktiskt. inte tillräckligt, men en del.
mår rätt bra idag. lite seg bara. och trött såklart. ska iväg och träna med stina nu. (behöver det så jävla tjock och vidrig) och när jag kommer hem måsta jag plugga. lite iallafall. med tanke på att uppsatsen ska vara inne på måndag. jaha.
