883
cpfull
882
a men jag tycker väl jävligt illa om mitt jobb. ååååååååå.
881
kom hem igårnatt. idag har jag städat och färgat ögonbryn och sånt. karin var här. vi testade papiljotter i hennes hår och och hon såg helt sjukt mycket ut som en tant och vi skrattade jättemycket.
imorgon ska jag jobba. då börjar vardagen igen. hm.
880
jag svarade på martins sms. jag kunde inte med att ignorera honom. jag fick ett långt svar tillbaka. vi är nog klara nu.
hej
förlåt att jag inte svarat. jag blev sjukskriven i veckan efter att mitt immunförsvar totalkollapsade av all stress. jag hann helt enkelt inte ens tänka på ditt sms. nu är jag på min näst sista dag av antibiotika och i frankrike och vilar upp mig.
jag vet inte riktigt vad jag ska säga om ditt sms. antagligen var det lite av ett fyllemisstag. jag vet att du var på excet den kvällen. jag såg dig, men valde att inte gå fram och hälsa. en gång rörde du tillochmed vid mig, men jag hann smita innan du kände igen mig. det kanske låter fruktansvärt. men jag orkade inte en till kväll av drama. jag är så ledsen att det är så det blivit mellan oss, men i den stunden tog jag ett beslut att inte gå fram till dig. dagen efter började jag bli dålig och sen gick det bara utför. därför är jag faktiskt glad att det inte blev mer drama än nödvändigt. kanske är jag en pessimist (jag skulle säga realist, du känner ju mig) som antar att det skulle skitit sig. men det är egentligen inte det det handlar om. även om vi inte skulle bråkat, även om det till och med skulle varit bra - fixar jag inte längre vår oklara relation. jag fixar inte att aldrig veta var jag har dig. jag måste bli självständig nu. jag måste vara min egen viktigaste person. jag måste tänka mest på mig själv just nu. jag blir ju fysiskt sjuk av all stress. men också för att jag äntligen börjar hitta vem jag är utan dig. utan någon.
jag KAN INTE rymma till dig så fort jag är lite för full och känner mig ensam.
jag är så glad att jag fått ha dig en stund. jag är så otroligt tacksam för allt du gjort för mig. men mer och mer känner jag att vi växt ifrån varandra nu.
jag tror att det blev väldigt tydligt för mig när jag ringde dig senaste gången för att säga att jag gjort graviditetstestet. du reagerade inte alls som jag hade föreställt mig, hoppats - och faktiskt förväntat mig av dig. när du sedan inte hörde av dig för att kolla hur det var med mig/ställa allt till rätta, förstod jag att det inte funkar. detta, oss. det fungerar inte längre. det ger mig inte det jag behöver - och om jag ska vara ärlig är jag rätt säker på att det går both ways.
och det är helt okej att växa ifrån varandra. det är helt okej att förändras åt olika håll.
jag tror inte att du vill ha mig tillbaka martin, inte egentligen. jag tror att du vill ha någon, och det är mest bekvämt, enkelt och tillgängligt med mig. jag förstår den känslan.
men nu känns det som att vi sårat varandra tillräckligt. nu känns det som att vi velat fram och tillbaka tillräckligt många gånger. skulle det blivit något nytt mellan oss, hade det redan hänt vid det här laget. man ska aldrig säga aldrig, men iallafall för den här gången.
hoppas att allt är bra med dig. tack igen för allt du gjort. och förlåt om jag gjort dig ledsen. ta hand om dig.
m
och svaret:
Hej du din saknade jävel!
Sjukt tråkigt att du inte mår bra, hoppas du förstår att jag fortfarande bryr mig hemskt mycket om dig och jag hoppas att så lite som möjligt av det är mitt fel. Hoppas du kryar på dig så snabbt som möjligt. Och Frankrike låter inte helt illa. Själv är jag i Palma nu. Inte så rockigt för att vara helt ärlig.
Jag vet att du var på excet den kvällen. Timmie berättade att han träffade dig. Och det är klart att smset var en fyllegrej men det var inget misstag. Jag har väntat på ett svar jag inte trodde skulle komma.
Du vet 1000 saker om mig men att jag behöver någon och inte dig stämmer inte tyvärr.
Jag är helt ärligt lite äcklad av alla tjejer jag träffar, och jag jämför alla med dig (du vinner alltid).
Samtidigt vet jag lika väl som du att vi inte borde vara med varandra. Det är ingen bra grej just nu.
Tyvärr så skulle jag utan att tveka gå tillbaka till våra värsta månader hellre än att ha det så det är nu (äckligt själviskt). Är inte så glad över mitt liv för tillfället som du kanske märker. Jobba heltid och supa sönder på helgerna är väl inte riktigt vad jag kallar ett gött liv.
Hur som helst är jag glad att du hörde av dig och ditt sms rörde mig verkligen.
Jag är ledsen att jag inte var allt som du ville där i slutet. Jag vet själv att jag gjorde fel.
Men det viktigaste av allt är att du tänker på mig lika bra som jag tänker på dig. Jag menade aldrig något illa.
Du är den bästa jag vet, du är kärleken som inte funkade, du är den som vet allt om mig och du är den jag älskat mest i hela världen.
Krya på dig nu, du förtjänar inte att vara sjuk!
879
det är helt löjligt vackert här. utsikter fastnar aldrig på bild, men jag blir nästan tårögd när jag tittar ut genom fönstret. igår var vi i cannes. farmor visade oss runt och vi åt lunch på hennes stammisställe under alla trettiofyrtio år hon skrev under filmfestivalen. jag fick mail av anders igår. jag fick MVG i kursen. skönt att se att jag inte slet halvt ihjäl mig i onödan iallafall.
878
på flygplatsen. för första gången på ett tag jag inte har ångest över att resa. ångest har jag, men det är väl mest sån jag är.
877
nu åker jag till frankrike i en vecka. komma bort. vila upp sig.
876
nu har jag skrivit mitt sista prov. nu är jag klar.
875
jaha. där föll det. alltet, livet, vardagen jag byggt upp. igår kunde jag inte röra mig under alla tårar och imorse blev jag sjukskriven. ett par dagar bara, men en vet ju aldrig. på lördag åker jag till frankrike. jag får se hur det blir efter det. jag håller tummarna för ny energi och lite stabilitet i fötterna.
874
alexandre dumas och kameliadamen i mitt sönderlästa exemplar.
873
jag är hemma från jobbet idag. "migrän". ångest egentligen. inte så vidrig som sist jag var hemma, men potential att bryta ut till något fruktansvärt om jag hade gått iväg.
ska försöka plugga lite. har tills nu mest legat med fönstret öppet och läst böcker. å vad jag har saknat det. på fredag har jag mitt sista prov. det ska bli så otroligt skönt att bli klar med det. inte helt och hållet så klart. det kommer jag inte bli på många år. men att vara klar för nu. kunna jobba och gå hem och INTE BEHÖVA göra något annat. kunna slappna av. läsa böcker titta på film sova träffa kompisar dricka öl utan att ha ångest över att jag egentligen borde göra något annat. det känns som att det är först då det kommer lätta. allt. jag känner aldirg att jag har tid att skriva. tid eller ork. framförallt inte om sånt som är jobbit, för jag HINNER inte vara ledsen.
det var det jag menade med om tre veckor blir det enklare, nystart. på fredag har jag mitt sista prov. på lördag åker jag till frankrike en vecka med släkten. efter det känns det som att det mesta kommer att bli annorlunda.
och ni. alla fina. försök vara i solen, det blir en glad av.
872
ps. jag fick ett sms av martin efter att jag varit ute i fredags. kändes väl halvkul. har inte svarat. 
871
det finns inga gränser på hur mycket jag förändrats dom senaste åren. imorgon är det precis fem år sedan jag började min första blogg. där kallade jag mig ida. det gjorde jag under många år. i många sammanhang.
JUNI 2009
jag skulle så gärna vilja bli frisk. eller nej, inte frisk. jag vill att jag inte skullle ha blivit sjuk från början. om jag hade sluppit börja skära mig och alla ätstörningar och skit, då kanske, kanske jag hade varit som alla andra. jag slog upp ordet normal och fick fram det här:
en organism eller mekanism som inte är avvikande, rörande någon, flera eller alla egenskaper.
en organism eller mekanism som inte är avvikande, rörande någon, flera eller alla egenskaper.
ibland vill jag dö.
dom orden. jag måste nästan skriva dom så att dom inte syns. jag skäms. det är en självisk handling att ta livet av sig.
dom orden. jag måste nästan skriva dom så att dom inte syns. jag skäms. det är en självisk handling att ta livet av sig.
JUNI 2010
hade bal idag.
jag var inte full. tack och lov.
kom sent. rufsigt hår. det ligger ju ändå aldrig som jag vill.. sminkat ansikte, sminkad arm.
vi åt. jag spydde.
alla dansade. alla rökte.
kvällen slutade med en av killarna i klassen som jag står närmast, känt längst, känt i 7 hela år.
vi hamnade på toaletten. mina bröst i hans händer, hans tunga i min mun, mina armar runt hans hals, hans kuk i min mun. såklart.
så typiskt mig. var väl det enda sättet att skada mig på.
JUNI 2011
(brevet från rebecka; kärlek är en brev skickat tusen gånger)
jag försökte förklara för dig när du ringde att det gör för ont att kämpa.
om jag vet att jag kämpar för något jag aldrig kommer få tillbaka.
det gör ont i mig när jag tänker på oss, och jag kan verkligen förstå att det gör ont i dig då.
jag gjorde så extremt fel, det finns inga ord i världen som kan få det jag gjorde rätt,
eller ens förståligt antar jag.
jag trodde att jag gjorde rätt när jag gav dig luft och tid att tänka.
genom att du ringde mig så antog jag att det var fel.
innan jag kände dig levde jag i min egna bubbla, min egna lyckliga perfekta bubbla.
du lärde mig om livet helt enkelt.
jag var en sån människa jag idag hatar.
du fick mig att öppna ögonen, och förstå att jag inte är som alla andra.
utan att alla människor verkligen är olika, alla människor har egna brister.
egna problem.
du visade mig hur världen egentligen såg ut.
du visade mig dina brister din sår och dina sprickor.
du lärde mig hur man älskar sprickorna hos varandra. hur kärleken för människor är så överflödig.
så kärleken fyller sprickorna. så kärleken räcker för alla brister.
i början blev jag rädd för dina ärr, jag visste inte vad jag skulle ta vägen.
nu älskar jag dom, som en del av dig.
som en del av något jag aldrig kommer att klara mig utan, på riktigt.
detta är ett brev till dig ida.
där jag säger att jag vill kämpa för oss.
för all den kärleken jag har för dig täcker alla dina sprickor.
alla dina brister.
så för mig är du den perfekta människan.
den perfekta vännen.
den perfekta idan.
jag hoppas bara att du kanske inte idag, men om kanske några månader eller veckor eller år.
kan tycka samma sak om mig.
att kärleken som du har för mig
fyller alla mina brister,
åker ner i mina sprickor och håligheter och gör mig hel.
förlåt ida.
det jag gjort mot dig är oförlåtligt.
det jag ber dig om är något omänskligt.
jag älskar dig.
JUNI 2012
även om jag får min mens så har jag fortfarande magkatarr, bröstbensinflammation som antagligen inte kommer ge sig på ett antal månader, ångest, sex kurser att plugga in och ingen att hålla i handen.
jävla skitliv.
JUNI 2013
jaha. detta händer. imorgon tar jag studenten. klänningen är för stor för min 44kiloskropp och benen är superbleka och fulla av blåmärken. jag vet inte vad jag känner. glad antagligen. jag tror det.
870
hemma efter tidningen. känner mig alltid lika värdelös då. hatar mig själv.
869
åkte till psykologen direkt efter jobbet igår. vi vär ensamma kvar eftersom att det var så sent. efteråt körde hon mig hem för det regnade så jävligt och vi bor tydligen nästan grannar. jag tycker så otroligt mycket om carina. halvvägs ut ropar hon efter mig "blir det konstigt om du åker med mig hem?". bästa.
kom hem och åt och bytte om och åkte till linné och drack öl med maddo och lisa. mina fina.
idag är det picknickfestival. vill dit egentligen, men vädret är vidrigt. men asta har vart med och arrangerat så om inte annat borde jag komma för hennes skull.
868
hatar livet hatar mig själv hatar vardagen (som jag längtat efter så länge) hatar att jag inte har någon självklar hatar att jag känner mig så jävla ensam hatar att jag aldrig tar mig härifrån hatar att jag blivit så jävla ful hatar min kropp hatar hur smutsig jag är hatar att inte veta vem jag ska vända mig till hatar att jag blivit någon helt annan
867
jag vill bort. jag fixar inte detta. jag fixar inte vuxenliv.
866
detta skulle upp igårmorse
nu har jag sovit. i fjorton timmar. jag tror att jag behövde det. idag är det #kentfest.
detta skulle upp igårkväll
kentfest. jag ska försöka skriva. om tre veckor kommer mitt liv vara så annorlunda. jag försöker överleva tills dess.
nu
livrädd och dödstrött och ångest och självhat och otrevlig och tomhet och behöver någon behöver trygghet.
