(din vän pessimisten)

det känns som att den senaste veckan har varit ett helt liv. för mycket. för mycket på samma gång. 

jag tunnas ut. 

och så sitter jag här igen. på golvet med sängen som ryggstöd och försöker lugna pulsen. det var längesedan jag skrev, och ännu längre sedan jag skrev i det här tillståndet - ännu längre sedan jag var i det här tillståndet. 

jag vet inte om det är min kropp som protesterar, som säger åt mig att jag inte får lov att ha det bra längre än bara några dagar. jag vet inte om det här i det priset jag får betala för att ha varit glad, nästintill lycklig dom senaste dagarna. 

eller så är det så simpelt som att jag bara aldrig bli frisk. dom dåliga dagarna hänger inte ihop med några få dagar av glädje. dom dåliga dagarna hänger ihop med mig. det är jag som är det gemensamma nämnaren för alla dagar av ångest, alla panikstunder och alla psykbryt. det enda som alltid alltid är samma - det är jag.

 

"jag känner att jag vill provocera fram ett bråk. varför tror du det?"

"jag vet inte, men du har jättehög puls."

 

när kommer jag komma ifrån det där? när kommer min ångest sluta gå ut över andra? 

han ligger i sängen. var för trött för att vara vaken. just nu är det svårt att skilja på delarna av mig, men jag vet att en del vill att han ska vakna - reagera, göra något (och som vanligt finns det inga rätta sätt att hantera det på, jag skulle bli lika arg om han försökte ta hand om mig som om han blev arg, eller som om han frågade vad jag ville att han skulle göra. som vanligt är det alltid fel, vad det än är). 

den andra delen (antagligen den som jobbar på att vara glad) vill att han ka fortsätta sova, att jag ska göra det här och sen somna. att han aldrig ska få veta att jag satt uppe flera timmar efter att han somnat och försökt hantera allt som gör ont. 

 

ett problem är att jag redan gråtit med honom två dagar den här veckan. jag känner inte igen mig själv och jag är livrädd. jag vet att det är hälsosammare, ärligare och hundra gånger bekvämare om en verklgen ger sig hän, men ändå kan jag inte låta bli att önska att han inte såg dom sidorna. speciellt inte flera gånger, och specellt inte flera gånger i rad.

 

just nu klumpar sig orden. det blir inte som jag vill. det blir inte som jag önskat, och då har det inte samma effekt. jag skulle behöva en hel dag att sätta mig ner och skriva. allt som behövs. allt som känns och känts. den senaste veckan har varit så stor - så många första och så mycket nytt. stora känslor och en labyrint av "jag älskar dig" och "jag hatar mig". 

 

jag har haft en bra dag. jag har haft en bra kväll. jag har haft det fint med familjen (vilket aldrig händer). jag har fått träffa madde, jag har hunnit vara ensam en stund, jag har druckit vin, jag har skrattat och jag har pratat om sånt jag tänkt på. VARFÖR höjs pulsen med det dubbla så fort jag lägger mig i sängen då? VARFÖR kan jag inte bara vara som alla andra och nöja mig där? VARFÖR måste jag förstöra det enda fina jag har i mitt liv? VARFÖR går jag inte bara och lägger mig bredvid honom och gosar in mig precis där halsen blir till axel? 

jag kan inte. jag kan ingenting. totalt absolut v ä r d e l ö s. 

 

extremt rörigt. förlåt. 

tusen tack fina fina bella för dina kommentarer. det värmde så mycket. glad i dig!

 

jag har jobbat i helgen. (nähä. ovanligt.) nyprod i örgryte och tvåtimmarsvisningar. det har varit okej. igår gick jag ut och åt med madde på kvällen, min fina vän. hon är mig så kär. det känns otroligt hur mycket vi förändrats båda två. det känns som att det var igår vi drack gin på mitt rum på en torsdag eller skolkade för att sola på torpa sol och bli fulla på en kykogård. i själva verket är det snart fem år sedan vi höll på sådär. det har gått stegvis, men också helt plötsligt. så istället för att gå ut och supa ner oss och komma hem klockan sex en lördag, gick vi ut och åt ensamma. drack cola till maten och var hemma halv elva. faktiskt skönt. 

 

idag jobbade jag också. samma ställe. sen var jag på manifestationen på götaplatsen mot det som hände i paris, för press- och yttrandefrihet. min pappa pratade och jag är så stolt. båda mina föräldrar är ju journalister, så när sånt här händer ligger det extra nära hjärtat. 

ikväll var jag iväg och träffade anton. det var nog tre månader sedan sist. han som funnits i mitt liv så otroligt länge. så  jag kände att det var dags. jag tror att det blivit problematiskt för att han tagit martin 1 sida. jag vill inte att någon ska behöva välja sida, mest för att jag inte tycker att vi har ett problem. men martin 1 kan uppenbaligen inte bete sig och har ljugit så mycket om mig för att få våra gemensamma vänner att tycka synd om honom. jag har istället valt att inte prata om våra bråk med någon annan, just för att de ska slippa välja. dom har därför bara hört hans (falska) historier och jag ses nu som världens största fitta i deras gäng. det gör mig faktiskt ledsen. speciellt med anton som jag känt i sju år. som fanns i mitt liv innan martin1 gjorde det. det var ok att träffa honom, men inte mer. jag tror att han försvunnit nu. synd. 

det blev visst inte så mycket ledigt "till jul". och nu börjar jobbet igen på riktigt, och jag står förvirrad och undrar om detta var allt. ska jag seriöst inte få sova förrän till sommaren nu? tyvärr har jag ändå slappnat av såpass mycket att det tar emot att jobba. det är det där med att aldrig slappna av, aldrig tappa fokus, hela tiden hålla igång. då klarar en vad som helst!

 

så vad gör jag just nu? jag är ensam hemma. mamma och pappa har varit i london men kommer hem idag. storebror har åkt hem till skåne. jag faller direkt in i gamla mönster och det känns så mycket som i somras - bara lite mindre alkohol. "i was perfectly happy killing myself". jag jobbar - lite för mycket, jag kommer hem - skiter i att äta, facetimear med martin - på andra sidan jorden igen. tvättar, lyssnar på coldplay och dricker kaffe. sånt där. 

 

hur mycket jag än älskar att vara ensam hemma, få "ta hand om mig själv" inser jag mer och mer att jag ta ju faktiskt inte hand om mig själv. igår jobbade jag nio och en halv timme. jag kom hem vid halv nio på kvällen och insåg att allt jag ätit under dagen var ett knäckebröd och ett äpple. det finns liksom ingen tid att äta på jobbet. aldrig tid att slappna av. 

jag vill ju inte att mamma och pappa ska komma hem. delar av mig vill bara skita i allt. släppa taget om allt jag jobbat upp. 

 

mest längtar jag efter martin. det är faktiskt lite enklare när han är här. jag vet att en ska kämpa för sin egen skull, men om jag tycker att jag är totalt värdelös och meningslös, är det inte så jävla lätt. då är det enklare att kämpa för någon annan. för att kunna fortsätta vara nära honom. 

 

nu har han varit borta i 23 dagar. det är så jävla länge att vara ifrån någon när en är nykär och lite ledsen. det känns verkligen som att jag kommer gå sönder om jag inte får röra vid honom snart. vi pratar ju oftast några timmar om dagen, men jag behöver fysisk närhet. jag behöver att han står precis bredvid när jag borstar tänderna och att han sitter precis bredvid på spårvagnen och sover precis bredvid i sängen. jag som inte behöver någon. behövde kanske. 

 

annars skriver jag mest på instagram. det känns som det enda jag har tid och ork för. lägga upp en bild och skriva det som känns för stunden. det gör mig för ledsen att sitta ner och skriva allt samtidigt. det gör för ont att behöva tänka. kommer väl inte bli kul att kolla tillbaka på det senare. men det är skönt för stunden. 

januari

började året med att vara sjuk fysiskt, som vanligt startar jag året med det. men mest var jag bara jättejättejätteledsen över martin 1. kunde inte ha honom i mitt liv, men klarade inte av att vara utan honom. hade stora dramatiska bråk där vi var uppe hela nätterna. gjorde mitt bästa i att separera mig från honom. började läsa engelska B och matte C. jobbade som visningsvärd. började gå ut mer. dricka mer. försöka glömma.

 

februari

filmfestivalen och rebecka var tillbaka i mitt liv. mer öl, mer utgångar. började vara mer irriterad och arg än besviken och ledsen, på martin. hade ännu fler långa långa bråk. herregud skäms ju bara jag tänker på det. pluggade mycket matte. åkte till indien i två veckor. pluggade matte där också och låg i en solstol. var jättesjuk med hög feber och drack drinkar.

 

mars

var ute ännu mer. träffade rebecka. halsade ur vinflaskor vid kanalen. gick ner till 42 kilo. det började dock ljusna, utomhus och inombords. kanske började det äntligen gå över med martin 1. råkade vakna hemma hos honom flera gånger, men det var inte samma sak. det var sex och inte bråk. började hänga med timmie. struntade i att det var martins kompis från början. väldigt väldigt glad för det. slutade med ppiller. jag la mer tid på skolan. jobbade som visningsvärd. tog för fösta gången i mitt liv saker i min takt. gjorde det på mitt sätt.

 

april

timmie och tova gjorde slut. tröstade honom. martin 1 åkte till england. skönt. pluggade jättemycket. hoppade av engelska B, gjorde färdigt en massa arbeten från gamla gymnasieskolan. tog äntligen tag i saker. lyssnade en massa på rebecca&fiona och satt på caféer och skrev. det började bli varmt och ljust på riktigt. satt i solen. var ute ganska mycket. fick jobb! började som mötesbokare på samma mäklarfirma. 

 

maj

gick med FI på första maj. jobbade, jobbade, jobbade, pluggade, pluggade, pluggade. inte mycket fritid. skrev slutprov i matte C, och fick MVG i slutbetyg. orkade inte ta mig iväg till jobbet precis alla dagar. ljög ihop att jag lider av migrän, för det är ju mer socialt accepterat än ångest. var ute en hel del. hade tunna jackor och klackskor. gaby och michelle kom hit från USA. trodde att jag var gravid. martin 1 kom hem. träffade honom. grät över honom lite till. låg för första gången med någon annan än martin 1, sen vi gjorde slut (vi hade ju fortsatt ligga fram tills dess). josef, efter en utekväll. jag bara gjorde det. började röka igen.

 

juni

kentfest. gick ut väldigt, väldigt mycket. körde slutracet med skolan. ångrade att jag inte pluggat mer tidigare, men kanske var det tidspressen som behövdes. jobbade kvar. till slut orkade inte kroppen mer. för många timmar jobb, direkt på plugg, direkt på utgång. stressade för mycket. tog inte hand om mig själv. blev tillslut klar med skolan. åkte till franska rivieran med släkten. hade äntligen tid att läsa böcker. avslutade med martin 1, från mitt håll. det känns som att det var den månaden det gick över på riktigt för mig. tyckte illa om mitt jobb. började gå ut ännu mer, nu när jag inte hade skolan att tänka på också. låg med sebastian. introducerade karin och timmie. började prata mer med martin 2, smsade trots tidsskillnad.

 

juli

var ensam hemma mycket. åt väldigt lite. började prata mer och mer intensivt med martin 2 som bodde i san francisco då. facetimeade flera timmar varje vecka och han smsade alltid när jag var på väg till jobbet. hängde med maria i receptionen mycket. satt i solen. sov och umgicks väldigt mycket med max. gick hem med martin 1 för sista gången efter att han, jag och madde brutit oss in på ullevi mitt i natten och regnet. rökte ganska mycket gräs. åt middagar med madde. flirtade med christoffer på jobbet. var ute ännu mer. såg till att aldrig vara ensam. hela tiden omringad av människor. var brun. låg med pontus, hade ångest över att det inte var bra. jobbade mycket med gustaf. det lilla jag fick i mig att äta – spydde jag ofta upp.

 

augusti

kände mig väldigt, väldigt ensam trots att jag hela tiden var upptagen och träffade folk. tyckte inte att folk frågade från hjärtat eller ens alls. var fortfarande mest ensam hemma, åt ingenting och drack fem dagar i veckan. rökte mycket gräs och försökte intala mig själv att jag inte brydde mig om något. låg med christoffer från jobbet. karin blev inlagd. spontanköpte way out west-biljett med madde. var helt orimligt ur-kontroll-full hela festivalen. ville bra att någon skulle se och undra och ta ansvar. det gjorde ingen. hängde med billie och soran och tom. låg med tom. var ute med jimmy. rökte gräs med en främling på en spårvagnshållplats klockan sju. hade tappat det. brittmarie tog livet av sig. dålig stämning hemma. drack mycket vin till frukost. fyllde 20, firade med flera fina. hade den fanstastiska guldkvällen med timmie och michelle. lisa flyttade. storebror flyttade. max flyttade och det sved verkligen. åkte till lund på utildning med jobbet. funderade på att flytta dit, på att flytta ihop med max. började umgås mer med michelle. pratade fortfarande väldigt, väldigt mycket med martin 2. facetimeade och smsade.

 

september.

var på brittmaries begravning. martin 2 flyttade tillbaka till sverige. träffade honom dagen efter han kom hem. vi blev fulla, hängde med filip och ludde, sov nära. redan då kände jag att det var något. jag med alla mina sömnproblem somnade som en bebis bredvid honom. började träffa honom mer. helt plötsligt var han standard sovsällskap. och så hade vi sex, och det var så orimligt bra från första stund. åkte och hälsade på storebror över hans födelsedag. sara gick bort. alby kom hit. max var hemma en del. martin började bli väldigt viktig, väldigt fort – så jag gjorde väl undermedvetet allt för att stöta bort honom. hade en trekant med honom och michelle. jobbade på bokmässan. jobbade vad som kändes som dygnet runt på mäklarfirman. var väldigt mycket visningsvärd. ställde upp.

 

oktober

jobbade fortfarande orimligt mycket. ställde upp hela tiden på mäklarfirman. trodde aldrig att martin 2 skulle vilja ha mig vilket sved i hjärtat för han var ju helt plötsligt så viktig för mig. min chef tyckte att jag skulle dumpa honom direkt innan han blev för viktig. sov med martin ofta. drack fortfarande vin till frukost ibland, men började lugna ner mig. började strukturera upp livet, eller mest bara hade inte tid att göra något fuckat, för jag jobbade så mycket eller var med martin. var på den där jättekonstiga festen med michelle och timmie och karin och blev extremt bäng. brydde mig inte om något. bråkade med martin 1. eller snarare, han bråkade med mig och michelle, vi bara fnissade.

 

november

rökte en del gräs, men var inte ute lika mycket. spenderade väldigt mycket tid med martin 2. sov tillsammans nästan varje natt. släppte in honom mer och mer, insåg att det inte var någon idé att försöka hålla emot. fick jobb som vikarie på en skola. jobbade där och på mäklarfirman. blev många 11-timmarsdagar. många söndagar av jobb. många bussresor mellan dom olika jobben. karin var inlagd igen. sen blev timmie och karin tillsammans. jag åkte till linköping med madde och hälsade på lisa, och hade en OTROLIGT bra helg. såg oscar, hade några psykbryt. 

 

december

jobbade väldigt, väldigt mycket. försökte tänka att jag bara skulle hålla ut till jul, för då skulle jag vara ledig. trodde att jag hade lunginflammation. var extremt sjuk flera gånger. martin fyllde år. firade honom med hans kompisar. i efterhand har jag fått veta att det var på hans födelsedag han insåg att han var kär i mig. vi hade långa samtal och han sa att han älskar mig - och jag sa samma till honom. vi drack vin i sängen och han frågade om jag var kär i honom och jag kunde inte hålla mig längre. han berättade att han är kär i mig också. han åkte till chile. jobbade mycket, var ute en del. facetimeade mycket med honom på andra sidan jorden. jag och martin bestämde oss för att satsa. fick halsfluss och sov mest i mellandagarna.

 

jag pratade med någon om året som gått, jag kan bara inte komma ihåg vem det var. helt plötsligt hörde jag mig själv säga "jag tror att det här har varit mitt bästa år". jag vet inte var det kom ifrån och jag vet inte om det stämmer, men jag har en känsla av att 2014 har varit ett bra år för mig. jag är så glad över att jag tog mig ur martin1-relationen vid liv. det fanns stunder i typ februari där jag var helt 100 % säker på att det aldrig skulle gå över. jag var helt säker på att jag skulle dö av hjärtesorg. och så helt plötsligt vaknade jag en dag och kände ingenting. det är verkligen en av dom absolut bästa känslorna i världen, att vara så jävla över sitt ex. 

 

annars: jag blev klar med skolgrejerna. inte riktigt allt, och långt ifrån klar med gymnasiet, men ändå. jag gjorde det. och jag klarade det bra. för jag gjorde det äntligen på mitt sätt. jag trodde aldrig att det skulle komma en dag där jag kunde sitta och plugga och inte ha dödsångest för att det bara inte gick. det har ju verkligen varit fysiskt omöjligt för mig tidigare, det har varit så betingat ångestladdat. 

 

annars 2: jag har fått jobb?! två stycken till och med. jag trivs bra och jag gör det jag ska. jag kommer upp på morgonen typ alla gånger. det är HELT SINNESSJUKT med tanke på att jag varit 100 % sjukskriven i såååå många år. jag är så glad att jag fick chansen på mäklarfirman. så glad att jag kommit så långt UTAN gymnasiekompetens, det trodde jag verkligen aldrig. även om folk sa till mig att det skulle lösa sig trodde jag verkligen genuint aldrig på det. 

 

annars 3: jag går in i 2015 med tankarna på en annan martin än jag gjorde 2014. JAG, av alla människor har 1. hittat någon jag tycker om. 2. vågat släppa in honom, fast jag lovat mig själv att aldrig göra det igen. 3. HAN TYCKER OM MIG?! orimligt. 

 

jag känner mig ganska redo för 2015. jag känner inte alls som jag gjort 2012 eller 2013 eller 2014. jag känner mig okej. för tillfället. jag kan svära på att jag kommer ha asmycket ångest typ imorgon bara för att jag säger det, men just nu känner jag mig okej,