(din vän pessimisten)

jag vill inte vara en sån som applicerar låtar på sin ångest. men om någon låt ÄR min förvirring över martin, är det den här. 

 

 

 

känner mig äcklig och fel och så jävla konstig. vet inte vad ångesten gör med mig. jag han ingen koll på dagarna och jag skrattar mycket och blir lika förvånad varje gång.

 

karin mådde jättedåligt och sov därför här igår. vi låg i min säng i nästan ett dygn och tittade på eva och adam och drack oändliga mängder te. i morse var jag hos tandläkaren medan karin sov kvar. nu är mina tänder bra. helt. måste bara sätta in implantaten också. men det ser okej ut nu iallafall. under tandställningen. kom hem och kröp ner bredvid karin igen. vi åt långfrukost under täcket och jag hade köpt med mig lussebullar och vi tittade mer på eva och adam och sjöng glee jättehögt. 

 

jag tänker på martin. på hur naturligt det skulle vara om han gled ur mitt liv precis nu. jag är inte arg, men tycker att han är knäpp och jag orkar inte lösa det som är konstigt alltså skulle det vara så enkelt att släppa det nu. dessutom är det precis ett år minus en vecka sen vi började ses. om en vecka har jag och martin varit jagochmartin i ett år. det kanske är dags att släppa det och gå vidare.

mitt i all gråt i fredags gjorde jag något. impulsivt men underbart. att få vara svag.

jag smsade rebecka. för det är henne jag hade ringt om vi var VI. 

 

jag skulle dö för dig får mig alltid att tänka på rebecka. 

vi upptäckte steget tillsammans. 

jag hade tvingat med henne på 12h festivalen.

kristian anttila skulle spela och jag älskade henne. 

vi rökte otroligt många paket cigaretter den dagen. 

det var i maj och det började bli varmt ute.

vi tog löjliga bilder i en fotoautomat och höll handen.

medan vi väntade på kristian anttila spelade steget.

vi lyssnade. blev kära. älskade så mycket. 

en vecka och sex dagar senare hade vi inte varandra längre.

en vecka och sex dagar senare var vi inte VI längre.

en vecka och sex dagar senare brast allt.

 

i fredags var jag och karin och lovisa ute och drack öl och kände att vi ville hordansa istället så vi gick till parken. PARKEN. skämtet. men det var soft att slippa bry sig om något. och jag och lovisa älskar ju att hordansa = gned oss så mycket vi bara kunde. passade på liksom. hade jättekul och dansade med karin och lovisa och renee ibland och å. och så.. drack vi tequila. och JAG VET att jag inte ska göra det. tequila får mig ALLTID att göra så dumma saker. roliga saker oftast, men dumma. det är något speciellt med tequila och mig, lovar.

ser en kille. som inte ser ut som parken-killar, utan var rätt söt. typ randig tröja och lite lockigt brunt hår och ja. jag kände väl att det var en bra idé. han är där och jag är full och han var bra på att kyssas. hör att hans kompisar står och pratar. hör orden ojdå, flickvän, hur ska detta gå? jaja. hans problem. jag dansar vidare med karre och lovis. lovisa löser vi skrattar karin säger karinsaker jag och lovisa ramlar lovisa löser mer karin kör gagnam style vi andra sköms och skrattar mer jag löser en till. en till. (nu är du inte fjorton. gör inte så) 

och det var så jävla intimt. pussades väl inte mer än någon gång, men han kysste mig på halsen och jag blir helt galen då. och det var händer innanför min tröja osv. 

 

vi stannade inte till stängning (första gngen för mig tror jag...) mötte filip och en brud. pratade med dom ett tag. sen gick jag till spårvagnen. tidigare på kvällen hade jag smsat martin. två sms. (onödigt. jag vet) ett var typ: jag har det bra hoppas du också har det. (fast lite annorlunda pga full och lycklig. det andra var typ: hahahhahaha. jag och karin kissade precis på min telefon. (för det gjorde vi och det var jätteroligt och av någon anledning tyckte jag att han skulle veta det då) hur som helst fick jag inte leveransrapport på någon av dom. tyckte väl att det var konstigt + fick lite ångets över varför, men struntade i det och blev ännu fullare istället. när jag väl hade satt mig på spårvagnen och jag var ensam började jag tänka. jag löste två. intensivt och händer innanför kläder och jag har precis varit helt ledsen på martin över att han har legat med någon annan och när vi pratade om det sa han att han skulle bli ledsen om jag låg med någon + har sagt innan att han blir ledsen när jag löser. får sämsta samvetet. skäms på spårvagnen. hjärtat svider.

får leveransrapport på båda. får sms. Fyllo.

jaha. kul. här sitter jag och skäms redan. blir ju bara värre = smsar något typ förlåt för allt. är sämst. han svarar Segt

och jag börjar grina. på riktigt. det gör så jävla ont allt. jag säger att jag är sämst. han säger segt. jag har dåligt samvete för något och är verkligen uppriktigt ledsen. segt. 

ringer karin. gråter i telefon och förklarar. hon säger att jag ska stänga av telefonen och försöka sova. jag grinar. vi lägger på. jag svarar inte martin. inget. ringer inte, skriver inte. hemma skrev jag dom fina blogginläggen, självskadade och grät mer. somnade sen. (och jag FATTAR ju att jag inte hade reagerat på det sättet om jag hade varit nykter, men av någon anledning tog jag så JÄVLA illa upp)

när jag vaknar och sätter på telefonen han jag fått ett sms av martin. det har han skickat en timme efter att han skrev segt-smset. något i stil med gå bara och lägg dig, orkar inte ta det här på sms...

what? fattar inte. alls. orkar inte ta det är på sms. jag hade ju inte smsat? och ta vadå? fyllesms? att jag är jävlit jobbig? att jag mår dåligt? det jag säger förlåt för?

(jag HATAR att smsa. sämsta jag vet, man fattar ju aldrig vad folk menar) 

mådde helt värdelöst hela dagen igår. under hela dopet hade jag ångest. när jag kom hem ringde stina och vi pratade i flera timmar. när jag berättade martingrejen blev hon arg. på honom alltså. tyckte att det där sista smset bara var elakt och jag känner också nu att jag är fan mer irri än ledsen. 

 

och jag är så äcklad. så otroligt äcklad av vad han kan få mig att göra. att han kan skriva ett ord i ett sms och jag söker mig direkt till dom Vassa bara därför. jag klarar inte det. och jag har börjat tänka om. jag vill inte ha en sån människa i mitt liv. jag klarar det inte, jag överlever det inte och jag orkar det inte.

 

har alltså inte svarat. alls. och tänker inte göra det heller. har ingen som helst lust att prata med honom, så det blir nog inte så svårt.

jag och stina och martin och anton (järngänget) hade pratat om att ses ikväll. allt var dock lite tveksamt eftersom att jag och martin knasade. nu är det lugnt, men vi kunde ändå inte ses. anton är kär i någon brud igen (som vanligt) och han och martin och grabbgänget skulle på något häng hos den här tjejen och hennes brudgäng typ. en av dom brudarna är den som martin löste. aj. i hjärtat och i magen. bara lite. är väl mest bitter. jag ska ut och dricka öl med karin och lovisa ikväll iallafall. karin är deppig pga hennes martin har dumpat henne. igen. och jag är allmänt knäpp och instabil efter grejen med min martin, så vi tänkte att vi skulle supa bort alla våra bekymmer. 

det gick bra. vi är okej. tror jag.
kom dit. han var som vanligt. jag kramade inte pussade. vi hängde på hans rum. allt var så som vanligt. tillslut tog jag upp det. kunde inte överleva annars. och vi pratade länge. han sa att jag var så tjejig. precis det där, oj vad oväntat att det kommer från dig, för eh, du är ju typ en kille. jaha. JAHA. men jag sa vad jag kände och han sa vad han kände och vi kom väl inte riktigt fram till något utan mer bara rensade luften. och det var skönt. 

och så frågade jag hur vi går vidare från det här. om vi gör något, ändrar något. han tyckte att det var bra som det var.. vi pratade om hur det skulle vara om vi blev tillsammans. han sa att det aldrig hade funkat pga hade blivit konstigt att övergå till det nu. men egentligen vad är skillnaden. han sa också att han inte skulle palla hela den där smsa-godnatt-varje-kväll-grejen, alltid ha koll på vad den andra gör och få sura miner och misstankar mot en såfort man är för full. och jag kände bara.. känner inte han mig? skulle jag någonsin göra allt det där.

1. gillar inte att smsa. fattar inte grejen, föredrar att ses eller iallafall prata i telefon.

2. hålla koll på vad man gör. alltid veta vad den andra ska göra på kvällen osv. hade aldrig orkat. jag hade inte brytt mig, man kan väl prata om sånt när man ses.

3. om han ringer när han är jättefull skulle jag ALDRIG bli sur eller undra om han raggar på någon annan. jag hade sagt GÖTT, var är du, jag möter dig!

skillnaden för oss hade väl varit att vi sågs oftare, kanske hade liiite mer koll på vad vi sysslar med, att vi inte låg/löste någon annan, plus att vi kallar varandra flick/pojkvän. jag kommer aldrig vara en sån där brud som vill ha en massa sms om hur fin och bra och perfekt man är. klart att jag blivit glad, men känner inte att det är en så stor grej och absolut inget man behöver i ett förhållande. alla sånadär romantiska saker känner jag bara.. nä. 

av någon anledning slutade väl samtalet med att jag räknar upp en lång lista med saker varför han inte skulle kunna vara tillsammans med mig. 

jag kommer aldrig vara hans typ av tjej. jag kommer aldrig vara en sån som hans kompisar tycker om. jag kommer inte vara den han helst vill ta hem till familjen och visa upp. och redan där avbröt han mig. han ville inte ha någon blåst tjej. han sa att jag var precis en sån som han ville ta hem och visa upp. han älskar att jag kan ta en diskussion med hans pappa (supermoderaten) om politik. han älskar att jag kan stå upp för mina åsikter inför hans bröder. 

och jag sa att jag alltid kommer att ha kladdigt smink om jag ens har något. jag kommer alltid att ha lite förstora kläder. jag kommer alltid att föredra second hand framför gina tricot. jag kommer aldrig vara en sån där fräsch pilotbrillefjortis. jag kommer alltid föredra öl framför cider och jag kommer alltid vara lite för full lite för ofta. jag kommer skämma ut mig bland folk och skratta lite för mycket. och jag kommer garanterat skära mig i handlederna ibland. jag kommer antagligen alltid spy efter jag ätit i i perioder. jag kommer alltid tycka att jag är för tjock, och även om jag inte är det kommer jag fortfarande alltid tro det. 

jag kommer aldrig sluta flirta med folk för jag blir så glad när någon visar uppskattning. jag kommer alltid ha ett sjukt bekräftelsebehov. jag kommer alltid tycka att jag är sämst på allt. jag kommer alltid vara osäker på hur jag ser ut, på hur andra ser mig, på hur jag beter mig, på hela mig. och jag kommer alltid vara den fula av oss.

 

och så skrattade vi bort det. men jag vet att det ligger sanning i det. 

efter ett tag frågade jag om jag fick pussa på honom. och det var underbart. det var den största kärleken som skickades från mig till honom. vi låg inte, utan åt istället. eller han åt, jag kan fortfarande inte äta. pussades mer. sen åkte jag hem.

ska träffa martin imorgon. vet inte vad jag känner. vet inte vad han kommer säga, hur han kommer vara.
jag smsade honom i måndags.

 

jag får ont i magen varje gång jag tänker på dig. det är inte så det ska vara. det är inte så det brukar vara. jag brukar bli varm i kroppen och trygg när jag tänker på dig. för du är min bästa vän. och när jag blir sådär ledsen och ångestig är min första tanke att ringa dig. och det känns helt skevt att inte kunna göra det nu eller att det inte känns självklart. jag blir helt knäpp av det här. och jag blir ännu knäppare av hur nära du är. för jag vet att jag alltid gör sönder det då.. (som du kanske märker) jag är så himla rädd att göra dig ledsen. hellre skjuter jag mig. och jag är jätterädd att inte vara med dig också. jag blir helt knäpp av att inte veta vad jag vill. och att inte ha någon aning om vad fan jag tycker, någonsin. så med det här ville jag säga förlåt. och tack. och jag älskar dig. och förlåt igen. typ.

 

han svarade något i stil med jag kommer till dig någon dag i veckan :)

JAHA. frågade om vi skulle ses på tordag. gärna <3

JAHA ÄNNU MER. så nu ska vi ses imorgon. och jag vet inte vad jag ska vänta mig. om jag ska vänta mig ett långt samtal. eller att allt är som vanligt. eller att han säger att han inte vill längre. pratade om det med karin förut. har en så stark känsla att han kommer typ: nä du är för jobbig, pallante, hare tja! men jag vet ju inte. är inte särskilt ledsen nu. det har gått över. och jag får inte ont i magen när jag tänker på att han låg med hanna. vad jag känner är nog mest. tomhet. det blir som det blir. orkar han inte emd mig längre, då gör han inte det, då kan jag inte göra något nu ändå. (fattar om det är så pga skulle ALDRIG orkat med mig själv) är väl mest trött och vet inte vad jag vill. det är också en sån sak. eftersom att jag inte ver vad jag vill vet jag ju inte vad jag ska vara nervös över. han dumpar mig, jaha, det kanske är lika bra att vi slutar ses, det har jag ju ändå föreslagit förut. han dumpar mig inte, jaha, näha, men dåså. då får vi väl fortsätta ligga/ses/hänga/vara vi. 

 

(fast dom förklarade det så jävla fint på greys anatomy förut. jackson och april pratade om sex. deras sex. och hur det egentligen inte bara är sex. och hur ingen av dom trodde det. typ. /tönten)

jag gick inte till skolan. så klart. 

är helt slut i kroppen och i själen. jag vill ta en massa piller och sova bort dagen.

men jag kan inte det. jag har för mycket att göra. jag vet att jag inte kommer att göra det ändå.

jag blir så stressad av mig själv. 

jag kan inte tillåta mig själv att må dåligt för att jag har för mycket att göra.

jag kan inte få något gjort för att jag mår dåligt.

eller så är det dags att släppa taget nu. jag och martin har varit vi i snart ett år nu. är det inte konstigt?

jag har klarat mig utan honom tidigare. jag har klarat mig utan hans sex. jag har klarat mig utan hans närhet. jag har klarat mig utan honom som bästa vän. jag har klarat mig utan honom som den jag vänder mig till. jag har klarat mig utan oss. 

vad är det som säger att jag inte gör det igen?

1. era kommentarer. jag vet inte riktigt vad jag ska säga. jag kanske har känslor för honom. kanske. vad jag vet är att jag måste berätta för honom hur jag reagerade. sen får han tolka det som han vill. för jag vet fan inte hur jag ska tolka det.

 

2. hade fått ett sms av honom inatt.

"Täcket luktar du!

Jag hoppas att allt är lugnt,

känner mig som ett otroget svin :(

Du är verkligen den bästa jag vet <3"

 

3. vet inte hur jag ska reagera på det. vet inte hur jag ska svara eller ens om jag ska svara. jag svarade inte på det han skickade igår. jag var så uppfylld av ångest och hemska tankar att det aldrig hade kunnat sluta bra. dessutom vet jag inte vad jag vill och därför vet jag inte vad jag ska svara.

jag borde förklara, jag borde få ner det i skrift. så jag själv fattar att det är påriktigt. det låter som världens största sak, det är det inte. (fast tydligen är det det)

jag kom till martin igår. anton var där. jag kände direkt att något var fel. det var inte som vanligt. det var inte rätt. dom åt lite och vi tittade på film. dom var så konstigt tysta. martin var aldrig riktigt nära. inte så som han brukar. (brukade?) dom var ute i helgen. första gången för nyfyllda martin. jag frågade hur det hade varit. anton sa bra! och såg jättelurig ut. jag frågade varför och anton sa att det var inget. tillslut säger martin lite irriterat men vi löste varsin tjej. 

jaha.

och jag tar på mig rollen som sköna kompisen. high fivear båda två. skrattar. frågar om dom var snygga.

men inuti mig föds en liten orm. i magtrakten upp mot hjärtat. (aj som fan i hjärtat)

så jag tar avstånd. jag sätter mig bredvid anton istället för martin i soffan. medvetet val. men martin kommer till mig. han är hela tiden nära. aron skulle komma dit också. och sova där. han och anton. vi började prata om vem som skulle sova i vilken säng. det blev problem och jag sa att jag kunde sova med anton eller aron om det blev bökigt. 

martin drar mig till sig och säger, NEJ, du ska sova med mig. allt är som vanligt. han hade en chans att slingra sig, men tog den inte och jag är nöjd och ormen sover. anton sitter kvar där nere och väntar på aron. jag och martin går upp på hans rum. klär av oss. lägger oss i sängen. kramas. gosar. han vill mer. det märker jag. men något i mig säger nej. ormen. det känns fel. så vi ligger och kramas. bara. jag försöker sova. han är orolig. det märks. han vrider och vänder på sig. han kramar mig lite för hårt. jag frågar om han mår bra. ja. flera gånger frågar jag. 

efter ett tag frågar jag vad han tänker på. 

 

hemlis. men så kan du inte säga. då vill jag ju verkligen veta vad det är. men det är jobbigt, för mig. snälla berätta. du kommer inte ens tycka att det är en stor sak du kommer tycka att jag är löjlig och ge mig en high five. så det handlar om sex? ja. mitt sex eller ditt sex? mitt. du har legat med någon? ja. hanna? kanske.

 

hanna är hans ex. hanna är tjejen han var otrogen mot med mig när vi var typ fjorton. hanna är tjejen han var tillsammans med hur länge som helst. hanna är hans första största kärlek. 

det är så svårt att förklara. allt. hela situationen. jag har alltid vetat det. när hanna gör slut med sin pojkvän kommer martin att ligga med henne. och hanna gjorde slut med sin pojkvän förra veckan tror jag. det sa martin. 

 

ormen i magen växte. det var en jävla kobra nu. den bet min mage. den bet mina lungor. den bet mitt hjärta. jag trodde inte att jag skulle reagera. jag trodde inte att jag skulle bry mig. jag trodde inte. jag visste inte. och nu var jag helt oförberedd på giftet som spred sig över allt i kroppen. magen sved, jag kunde inte andas och hjärtat bankade för fort. och jag ville så gärna ta på mig den där rollen igen. en gång till gå in i den där sköna kompisen. jag ville så gärna ge honom en high five. men det gick inte. denna gången gjorde allt för ont. jag är så otroligt glad att det var mörkt i rummet. det blev någon blandning. en blandning mellan kobran och den sköna kompisen.

 

jag tänkte nästan det. jag trodde inte att du skulle bry dig. det trodde inte jag heller. förlåt. du har inget att be om ursäkt för. du gjorde inget fel. du får göra precis vad du vill vännen. men om du tänker fortsätta ligga med henne så måste du säga till. det känns inte rätt att du ligger med henne också. det är helt okej om du vill det. men jag vill inte. det var inte ens bra. hon är jätteförändrad. och jag med. tänk över det innan du bestämmer. det är okej vad du än väljer, men jag vill helst inte fortsätta ligga med dig om du ligger med henne samtidigt. förstår du? men jag vill verkligen inte vara med henne. jag tyckte inte ens om det. jag vill bara vara med dig. jag älskar dig. du är min bästa vän. min allra bästa vän. av alla. jag vill bara vara med dig.

jag log hela tiden när jag sa allt. jag sa det på ett lättsamt sätt, detta var inget djupt samtal. (egentligen var det det djupaste) 

jag höll på att spy hela tiden. mådde illa och kobran lugnade sig inte. martin kramade mig hela tiden. pussade mig i nacken och jag låg vänd bort. vi skedade, men egentlogen var det bara för att jag skulle dö om jag behövde titta på honom, hur mörkt det än var i rummet. var spyfärdig tills jag somnade. sov oroligt hela natten och grät inombords. någon av alla gånger när vi vaknade började vi (han) kramas. jag märkte så tydligt, men jag låtsades som att jag sov. jag orkade inte. jag klarade inte av tanken. anton ringde från sitt rum och sa att dom hade försovit sig. martin skolkade första lektionen. vi låg kvar i sängen. nu var båda vakna. och han ville. så jag gick med på det. (det var absolut INGET tvång eller hemskt) jag var tvungen att upprätthålla skenet av att det egentligen inte störde mig. det var bra sex. jättebra. men hela tiden låg tårarna så nära kanten. vi kysstes inte under förspelet. vi kysstes inte. och jag tog det som ett tecken. nu var jag bara en kk. nu tittade vi inte varandra i ögonen och nu möttes inte våra läppar i något så intimt som en kyss. nu var jag bara en kk. så jag tog inga initiativ. jag hade fullt upp av att försöka komma ihåg att njuta och hålla tårarna innanför kanten. han kysste mig sen. han tittade mig i ögonen och kysste mig. förvirringen gjorde hjärnan ännu grötigare än innan.

när han hade kommit låg vi kvar. då kom tårarna. jag snyftade i kudden och han märkte inte. jag torkade bort det salta och log. gick in i karaktär. den sköna kompisen.

vi duschade tillsammans. skrattade och tvålade in varandras ryggar. han tvålade in mina bröst för det är det bästa han vet. väckte aron. åt frukost. (inte jag. jag höll fortfarande på att spy)

sen gick vi till bussen. jag var sköna kompisen. skrattade. pratade med aron. log fast ormen långt ifrån var klar med mig. dom gick på en buss. jag en annan. innan vi skildes åt sa jag att han skulel höra av sig när han hade tänkt klart. jag vet inte om han fattade. han kysste mig, gick på bussen och försvann. när min buss kom och jag gick på den satte jag mig långsamt. då sjönk allt in. och jag grät. grät mot fönstret och hatade. 

 

jag åkte till skolan istället för hem fast jag inte hade några lektioner för att få en kram av karin och slippa vara ensam. skulle egentligen sovit hos henne inatt, men jag fastnade under täcket. ångesten har suttit i hela dagen. hela dagen har ormjäveln bitit på olika ställen utan förvarning.

 

SLUTSATS AV DETTA LÅNGA JÄVLA INLÄGGET SOM INTE EN JÄVEL ORKAT LÄSA.

anledningen till ångesten är nog egentligen inte att martin låg med någon annan. igår var det så, men det späddes på av den egentliga anledningen. den som har hållit i idag. 

jag trodde inte att jag skulle reagera som jag gjorde. jag kan alltså inte lite på mina egna känslor. jag är rädd och jävligt nervör över hur det kommer bli med martin i framtiden. om han väljer hanna. eller nästan ännu värre - om han väljer mig. (å vad det känns som en romantisk tonårsbok) vad gör jag då.

och vad FAN betyder in reaktion? har jag känslor för idioten? är jag kär? och om jag är det. vad fan gör jag då.

 

idag har varit helvetet. på riktigt helvetet.

1. hela jag har luktat martin och har därför blivit ännu mer påmind om honom.

2. jag har känt mig smutsig trots dusch.

3. jag har haft äckligt hår hela dagen

4. jag har därför haft på mig en mössa, den enda mössa jag hade. martins mössa.

5. jag har haft gårdagens smink som dessutom blivit värre av x antal tårar. 

6. jag har känt hur hela jag luktade sex och sagge trots dusch. 

7. allt har gått fel

8. ormen

9. alla sjuka bilder i huvudet

10. den värsta ångesten på länge. jag hade glömt av hur jävligt det kan vara

 

jag känner mig faktiskt bättre efter att jag skrivit detta. faktiskt. jag är lugnare och känner inte någon stark längtan efter döden längre. (inte mer än vanligt iallafall)

är helt paralyserad av ångest. har inte mått såhär på flera år. påriktigt. år. den är så konstant. så överallt i hela kroppen. det är den ångesten som gör att man gråter som ett barn på bussen. det är den ångesten som gör att man bankar huvudet i väggen så många gånger man kan.

och värst av allt. jag luktar fortfarande martin.

jag skulle ha lyssnat på samson. jag skulle tackat nej. jag skulle inte åkt till martin igår.

jag skulle inte ha börjat träffa martin från första början. 

hur kan man längta efter något som gör en sjukare?

 

längtar efter martin

är så jävla förstörd. jag har jätteont i munnen + har fått en massa blåsor för att tänderna har flyttat på sig. jag har mensvärk och ont i huvudet. jag borde tvätta håret men jag orkar inte. jag missade tiden hos sexologen som jag verkligen verkligen hade behövt och nu komme jrg ainte få en ny på jättelänge. jag är röksugen men får inte röka pga operationen. jag ska ta bort stygnen nästa vecka och är tillochmed lite nervös över det. efter det är jag ju inte klar. det blir ju fler operationer när tandimplantaten ska in. jag är jättestressad över om jag kommer att klara det och om jag inte gör det kommer jag att få vänta på en sjukhustid för narkos och allt och det kommer att ta jättelång tid och jag kommer få ha kvar den jävla tandställningen hur länge som helst. jag har en miljon skolprojekt som jag borde göra, men jag gör det inte ändå. jag vet inte varför, men jag har bara ingen som helst jävla ork. jag bara ligger i min säng under täcket och stirrar istället. jag har så jävla ont i psyket just nu, men jag hinner inte ha det. jag hinner inte vara så jävla sjuk nu. jag hinne rinte vara sjuk och jag vågar inte bli frisk. min första tid hos vuxenpsyk är inte förrän om några veckor och jag känner mig så jävla bortprioriterad av vården. dom glömmer bort mig på alla olika avdelningar. om och om igen får jag ringa och tjata på att jag ska få hjälp, men dom glömmer bara bort mig igen. detta är både alla mina olika tandläkare och psykvården. jag är så jävla stressad och så jävla förlamad på samma gång. jag vill så mycket, men jag orkar inte. jag känner mig så otroligt ensam och jag vet inte vem jag ska be om hjälp. jag vet inte ens vad jag behöver hjälp med. kan an behöva hjälp med allt? jag kanske kommer få gå hos en psykolog och försöka träna bort min sprutfobi. det är liksom bara en grej till som jag måste göra och som kräver min koncentration. mitt projektarbete har helt stannat av och jag vet ju hur jag ska komma vidare, men jag har ingen som helst energi till det. mitt ulandsarbete ska vara inlämnat snart och jag har knappt börjat. och det måste jag få jättebra betyg på, eftersom att jag nästan aldrig är i skolan och lärarna har svårt att sätta rättvisa betyg. jag bara kastar bort hela mitt liv och jag är så OTROLIGT rädd för att överleva detta. hur ska jag någonsin klara vardagen. jag känner mig så jävla oälskad och oönskad. jag vet inte hur jag ska göra för att komma ur den här sjuka jävla spiralen. jag vet inte hur jag ska vända på mitt liv. jag vet ingenting. självhatet är det största hatet.

 

jag behöver någon som pausar mitt jävla liv. 

tjockare hår, längre hår, högre panna, större ögon, längre ögonfransar, rakare näsa, smalare näsa, högre kindben, mer fräknar, större mun, slätare hy, längre hals, tydligare nyckelben, fastare bröst, synligare revben, smalare midja, plattare mage, mindre ärrad arm, längre fingrar, hälsosammare naglar, rundare rumpa, smalare lår, längre ben, brunare kropp, hälsosammare psyke, friskare tankar.

operationen gick bra. jag fick något piller, men det funkade inte, så fick ett till. det märkes inte. alltså vad jag allt annat än lugn när det var dags. jag är ju så OTROLIGT spruträdd. jag började hyperventilera när dom skulle bedöva mig. så dom fick hålla mig i handen och prata lugnt med mig. när bedövningen väl var klar var resten inget problem. dom skar upp tandköttet och vek undan, och sen lirkade dom ut tänderna. dom sydde JÄTTEmånga stygn (frågade hur många. hon: ojojoj. massor) och sen fick jag gå.
är jag kom hem började jag gråta. vet inte varför, visst det gjorde ont, men det var inte så farligt. jag tror bara att all stress släppte. jag har gått och spänt mig så länge över detta, så nu bara släppte allt. jag måste ha sett så tragisk ut. jag bara grät i flera timmar. kunde inte sluta. tårarna och snoret bara rann och jag dreglade eftersom att jag var så bedövad. min älskade storebror bara bäddade ner mig i hans säng och skrattade kärleksfullt. kände mig så skronkig. ringde stina och grät och hon började också gråta för att hon tyckte så synd om mig. men vi skrattade mitt i tårarna över hur liten och ynklig jag var. ringde martin som hade varit orolig och han skrattade och tyckte synd om mig han med. eftersom att jag fick dom där lugnande pillerna fick jag inte ta en propavan pga det är dumt att blanda och jag kommer väl antagligen inte sova så jävla gött inatt. martin sa att jag skulle ringa honom då. så kunde vi prata tills jag somnade. fina killen. och också. pratar med devan på facebook. tänk att min kärlek till honom är så enorm. han kan få mig glad på en sekund.

(fina fina anonym: nej, det var inte visdomständer. jag saknar anlag för två tänder och ska få implantat istället. dom behövde dra ut mina tänder som satt där innan, och det var det dom gjorde. och nej. jag ska inte sluta blogga. inte än på ett tag. blev superglad att du skrev. hoppas att det går bra med dina visdomständer. skickar värsta mentala kramen härifrån. fast du kanske inte är lika mesig som jag är när det kommer till sånt..)

jag och eva gick till ett ställe i vasa igår. vi mötte några kompisar och det blev att vi satt med dom. det är billig öl och rätt trevligt. det är ett typiskt förställe och eftersom att vi inte skulle vidare blev vi nästan ensamma efter ett tag. vi ringde dit max och vi satt kvar till stängning. sen åkte vi till den jättestora kyrkogården i majorna och högsbo och tittade på alla ljusen på gravarna. vi satt kvar ett tag och pratade om hur jävligt det är att vara ung, om hur jävlig alliansen är och hur jävla gott det är med öl.