jag vaknade mitt i natten och var helt svettig och gråtfärdig. jag fattade inte varför tills jag kom ihåg. jag drömde att martin hade skaffat flickvän. usch. mår dåligt bara jag tänker på ångesten jag kände. vad betyder detta!?!?!
jag vaknade i tid för att gå på den första lektionen, ställde om klockan och somnade om. vaknade i tid för nästa lektion, ställde om klockan och somnade om. vaknade inte av klockan utan av ett sms. från rebecka. kunde inte somna om. kom ändå inte iväg på lektionen. aj. ska se om jag hinner med sista...
har gråtit så många gånger idag. i måndags var det precis ett och ett halvt år sen jag blev våldtagen så har varit rätt instabil hela veckan. aj. jag berättade för lovisa idag. jag kände att hon behöver veta, för nu vet jag att hon kommer att stanna i mitt liv. grät på spårvagnen. grät hemma. jag har en miljon saker att plugga på men jag orkar inte. har gått och lagt mig supertidigt dom senaste dagarna men det hjälper inte. spydde upp lunch i förrgår. spydde upp middag idag. tränade igår, jag älskar mina fina tjejer. jag borde verkligen städa mitt rum. imorogn ska jag och madde på smithskväll på henriksberg, Å vad jag behöver det. OCH, jag fick idag ett brev från CSN att jag kommer få studiebidrag iår, hallelujah för det. fick mina skolfoton. jätteful. martin är i tyskland fortfarande, saknar honom lite för mycket för mitt eget bästa. har vin hemma som jag så himla gärna vill dricka upp nu. borde diska. organism 12 har varit min finaste kompanjon genom ångesten dom senaste dagarna. jag har sträcktittat på alldeles för många serier men älskar att drömma mig bort. mamma kommer hem i helgen. min ÄLSKADE storebror kommer hem nästa vecka tror jag och har varit borta i nästan två månader, saknar honom så det gör ont också. ska ta lite propavan och kanske lite theralen nu och försöka sova lite (det är ingen idé att försöka plugga, jag är alldeles för borta och nere och efter och dålig för det) och så ska jag diska.
jag vet inte vad som händer. plötsligt är ångesten så självklar. plötsligt är den där hela tiden. plötsligt är den nära. det känns som att det var längesen den var så konstant. att det liksom är varje dag. varje andetag. jag gör mitt bästa för att överleva. men det är så mycket som är fel.
duscha. köpa blomma till karin från martin. röka (det går inte så bra att sluta, får väl vara tandlös....) skolan. psykologi. hem. äta. träna. duscha. sova. kul dag.
jag vet att jag borde skriva. jag vet det, för det hjälper mig alltid att reda ut tankarna. men jag orkar inte. inte egentligen för att det är jobbigt, utan för att jag bara inte har någon energi.
hade det bra igår. fick ett klagomål och då dog allt lite, men det blev bara mysigare sen. en grej hände dock. vet inte vad jag ska tycka. ska äta lite och sen sova. är inte glad, har ångest och behöver sömn. men det var kul igår. iallafall ganska.
ska förövrigt ha fest idag. VAD HÄNDER. jag och karin ska ha. hyrt lokal och hela grejen. hon kommer hit snart och så ska vi fixa cirka en miljon saker.
jag saknar redan martin. jättemycket tillochmed. jag kom hem till honom och så la vi oss i hans säng och kollade på ondskan och SÅG FAKTISKT HELA FILMEN. kramades och han kliade mig på ryggen och sen spelade vi lite tvspel och så hade vi lite sex i soffan och så gick vi ut med hunden och så åkte jag hem. det var underbart att få hålla honom i handen. min hjälte. sen åkte han till skolan och därifrån till tyskland och han ska vara borta i NIO dagar. det är ju hur länge som helst. fy.fan.
JÄVLAR vad jag är outvilad. jag hade hoppats på att vakna upp och känna mig som en ny människa (jag hade verkligen behövt bli en ny människa. men nej. jag ahr drömt om sean hela natten. verkligen jättemycket om honom och aj vad ont allt gör.
har förövrigt asont i ryggen. och ögonen nästan ramlar ihop..
för precis två år sen skrev jag detta. och. det stämmer ju fortfarande. inget har ju ändrats. inget blir ju bättre. inget hjälper och samson är lika stark som han alltid har varit.
jag skulle ha träffat martin idag. han åker bort alldeles för länge. han sa att han skulle komma hit en stund på kvällen så jag smsade och frågade när cirka. och han kan inte. jag vet inte om det bara är jag, men jag tänker att jag säger fan till om jag inte kan ses. eller lite tidigare liksom. (ok, är bitter) jag är ju irri nu iallafall, för att OM han hade sagt till tidigare hade jag ju kunnat åka till honom istället. ok är helt invalid pga trött och bakis men jag hade ju så gjort det. jag hade ju så gjort det för jag behöver verkligen en kram och martin. jag behöver martin. jag.behöver.martin. jag tror att han är borta över en vecka.. jävlar. vad det bara slog mig nu.
det var impact förra helgen. bilder kom upp varav en bild på anton och rebecka när dom kramas och jag har inte haft så ont i hjärtat på länge som när jag såg den bilden. vet inte varför. kan inte förklara känslan och känner mig dummast i världen som känner så.
somnade vid fyra och vaknade för en halvtimme sen. jag hade preppat med alvedon så mår inte dåligt iallafall.
igår var.. sjukt. först så gick vi till charlies änglar. inte mitt typ av ställe, men det var kul. det var en massa människor från min skola där och allt var rätt trevligt. kärleksmax var där och alla var glada. fint osv.
men dom stängde ett. tror jag. och vi ville vidare, men det var onsdag och vi var arton. så. sandra smugglade in oss på peacock, vi kände oss assneaky, och det var 25årsgräns där så kände mig svinliten. plus att det stället är inget jag någonsin skulle gå till själv. det ligger på avenyn och är 'fräscht'. mendet var ju kul att testa. karin var hur full som helst. joel var ännu värre. sandra var jätterolig och jag och lovisa dansade med alla. å vad jag älskar att dansa. hånglade lite med någon också. fast jag minns inte ens vad han hade för hårfärg... jaja. det var en bra kväll iallafall!
jag ska ut ikväll. kristoffer fyller arton imorgon, så vi hade tänkt gå ut och fira nu, men han blev sjuk så vi andra går ut och firar honom ändå. (vi vill nog mest bli fulla....)
har bara en lektion idag och den var inställd. martin hade smsat i natt och sagt att han ville ses, så jag andas ut. vet bara inte när han ville ses.. vet inte ens när han åker. för idag kan jag nog inte. jag ska dansa halv sju, och sen ska vi ut för kristoffer fyller arton, så vi ska fira lite.
för ett tag sen sov martin här när var jag jätteledsen. (vilket är jättestort, för jag träffar inte folk när jag är leden och har ångest. pratar oftast inte ens med folk. SPECIELLT inte typ martin. när jag var tillsammans med sean tog det säkert fyra månader innan han fick vara med när jag hade ångest) men jag smsade martin och ba en miljon förlåt, men kan du komma hit och sova med mig för jag är skitledsen och vill ha en kram, typ. (=världens största steg, pga visar mig inte svag på andra ställen än bloggen) hur som helst så kom han hit och la sig bredvid mig i sängen och klappade på mig och kliade mig på ryggen och satte på en film. så vi såg fjorton suger och pratade och jag låg i hans armar och kramade hans hand.
sen stod jag på knä i sängen och han satt och så tog han mig runt midjan och kollade mig in i ögonen och sa du är så jävla snygg. och det kändes verkligen som att han menade det. hans ögon liksom tändes. han var helt allvarlig. det var så himla fint.
sen när vi hade borstat tänderna och låg i min säng under täcket och tittade varandra i ögonen och pratade sådär som vi gör ibland berättade han. om maria i hans klass. hur hon var den mest perfekta tjejen. hur han har varit lite kär i henne sen dom började i samma klass i ettan. hur hon är hans drömtjej. och hur hon inte vill ha någon från klassen och att det var jobbigt. och hur hon egentligen bara är med äldre bratkillar, men att han ändå, ändå, inte kunde sluta gilla henne. och det sjuka var att det inte gjorde ont. jag var så otroligt glad för hans skull. jag bara låg och såg i hans ögon som tändes igen. det var så vackert. att han kunde bli så otroligt glad av att bara tänka på någon var vackert.
och det gör mig så himla stressad. för jag önskar att det hade svidit när han sa detta. jag önskar att jag hade vetat vad jag känner. och vad han känner. men jag vågar inte fråga. jag vågar inte fråga för jag vågar inte veta heller. jag vet inte vad jag ska göra, men jag börjar bli stressad av att inget händer. för det känns som att vi kommer behöva ta ett aktivt beslut, vad det nu blir, förr eller senare. jävlar.
saknar martin så att det gör ont i hjärtat. (och i magen, huden, själen, hjärtat) MEN jag tänker inte höra av mig. jag vet inte vad det är. men jag känner att jag börjar bli för beroende. allt gör för ont. han ska åka till tyskland med skolan. och jag vet inte när. jag vet att han är borta under helgen. och kanske nästa helg också, men jag vet inte när han åker och det gör ont att inte veta men jag måste klara mig att inte höra av mig. jag måste klara att inte vara den klängiga borderlinebruden. för jag vill inte vara henne, och jag vet att att det gör ännu ondare att vara beroende. jag fattar inte hur livet kan vara så himla svårt. jag känner mig som världens mesigaste och mina problem är ju minimala. men ändå. ändå gör allt så himla ont.
idag var jag i skolan och hade mössprovning. som i studentmössor. som i det är inte så lång tid kvar. som i döden. jävlar. hur fan kom jag hit? OCH. företaget som skolan beställer av har JÄTTEfula mössor. dom var så stora och puffiga och jag såg ut som men svamp. ska kolla om jag kan beställa från ett annat företag istället. men det kommer ju så gå åt helvete isåfall och bara nää. å. orkar inte.
är full. kom precic hem och tänker tat borde sova cirka nu så att ag orka up iorgn.
smsade martin och han sbarade men sa att han inte fattade pga jag flr full. smsade igen fast rätt och han svarade inte och jag känner att hag cirka dör pga kännerig ämst och oälskad ich nä. fy fan för mig.
pratar på skype med mina fina kids. nelly och sofia sover över och nathaniel har blivit "bad ass, jag punkade en massa cyklar förut" och å dom är så himla fina.
igår när vi åkte förbi där sean bor frågade mamma om jag visste vad han gör nu för tiden. och det vet jag inte. så jag sa det. och sen säger jag vet du att det är precis två år sen jag och sean blev tillsammans?
för det var det igår. precis två år sen. (den 11 september, vi sa båda att det var dömt att misslyckas och så skrattade vi)
och hon säger att det inte känns så. att det inte känns som att det var hela två år.
ni hade några fina månader, säger hon.
sen blev det tyst. och jag är okej med det. äntligen kan jag prata om sean utan att vilja skära upp handlederna.
jag har en lektion idag. den börjar kvart i tre. hade tänkt gå. men.
men.
rebecka skrev till mig på facebook. och nu är det omöjligt att resa mig. nu känns det som att jag har växt fast och jag är så ledsen att jag inte funkar när hon är med i bilden. jag är så ledsen över vad hon gör med mig.
åkte tillbaka till tandläkaren vid tio, jag hade en till tid fast med en annan tandläkare. sen åkte jag till karin och hon och jag och christin åt pannkakor och pluggade religion. sen åkte jag TILLBAKA till tandläkaren och hade en TILL tandläkartid med en tredje tandläkare. kul ":)"
var hos tandläkaren. hade en tid 07.40. tack. jag har alltid haft JÄTTEotur med mina tänder. alltså, JÄTTE. har ju tandställning. saknar även anlag för tre tänder = har mjölkisar = måste få implantat istället = döden. kommer inte bli klar förrän i vår. dvs, för mig, nästa höst. ALLT tar så mycket längre tid för mig. för jag har otur. jag har satt hundra kronor på att jag får ta ut tandställningen en vecka efter studenten. skulle chansa på att det blir senare ändå. PLUS det är en massa operationer, stygn, bedövningar, borr i käkbenet osv. kommer se ut som frankenstein i ungefär ett år med andra ord. han sa att det oftast inte blir komplikationer, men jag kommer vara den där halva procenten. såklart. jag lovar.
PLUS det värsta. jag måste sluta röka. HUR SKA DET GÅ? om jag fortsätter röka finns det en chans att skruvarna i käkbenet inte fäster/släpper. TACK SÅ JÄVLA MYCKET. jag bara grinar. detta kommer gå åt helvete. och det blir ju inte direkt bättre efter som att jag är helt sinnessjukt rädd för sprutor, SPECIELLT i munnen, tro mig, jag har tagit helt sjukt många i munnen pga har behövt dra ut alla möjliga tänder och göra massa olika saker. TACK. verkligen.
jag vet inte vad jag gör. jag vet inte vad som händer. vet inte om jag är påväg upp eller ner. jag är osäker på alla beslut jag tar. osäker på min relation till alla i min omgivning. imorse tänkte jag ligga kvar i sängen av bara farten. men så kände jag efter, och jag kunde mycket väl gå upp. trodde jag då. nu vet jag inte.
åkte till trädgårdsföreningen och såg timbuktu och chords med karin, drack öl, såg teddybears. alla 90talister skrek när dom spelade punkrocker och jag och karin dansade och skrattade. vi träffade lovisa och olivia och pamela och kramades lite med dom. dom skulle se adrian lux som spelade och sen ut. dom ville att vi skulle följa med. verkligen. men karin skulle jobba imorgon och jag ville hellre hem till sängen och jag känner mig som världens sämsta vän/artonåring/människa men är ändå nöjd. har köpt colalight och ska lyssna på harry potter.
vill gråta. vill inte träffa karin och lovisa. vill inte skratta. vill int eha roligt. jag förtjänar det inte. jag vill sova. fortsätta sova bara. den egentliga planen.
imorgon kommer martin hit och sover. jag hade ångest och ville gråta så jag smsade hono och frågade om han ville ses i helgen och han sa jag kommer till dig imorgon, jag börjar sent på fredag. och jag ville inte vara den som ber om att få ses. jag vill inte vara den som tjatar, den som gör något stort av något litet. jag hatar mig själv för att jag har
blivit
beroende
och jag skämdes. jag skämdes när jag skickade smset. påriktigt skämdes. för jag visar mig inte svag för martin. jag brukar inte visa mig svag för någon. jag kan vara arg, och bitter bland folk, men det är sällan jag gråter eller pratar om hur jag känner. det händer nästan aldrig med kompisar, och ännu värre, det har aldrig hänt med martin. iallafall inte när vi var vi, när vi var så som vi är nu. jag lärde känna martin 2009. vi var på läger tillsammans. då måste han ha märkt, det vore konstigt annars. jag var jättesjuk i nian har jag märkt nu, och det var då han kom in i mitt liv. fast då var han bara en vän.
var på lektionen, men sov. åkte hem. åt. åkte till dansen. Å. vad fina mina tjejer är. och hanna. världens bästa. dock ångesten när jag märker hur otroligt ovältränad och ovig jag är. jag höll på att svimma och eller kräkas efter halva lektionen. men det var värt det. jag borde verkligen skärpa mig. jag mår illa när jag ser på mig kropp. jag tänker tillbaka när revbenen var synliga och magen nästan gick inåt och låren inte nuddade varandra och jag.var.smal. jag känner mig verkligen vidrig. fullkomligt enorm och jätteäcklig. jag vet att jag borde. jag vet att jag inte borde. jag vet inte. jag vet ingenting. jag vill verkligen vara smal, men jag vet inte om jag skulle klara mig om jag gick ner igen. denna gången skulle det bli allvarligt. eller.. allvarligare än var det har varit tidigare.
jag har väl egentligen inget att skriva. jag tror att jag är påväg neråt och det skrämmer mig till döds. jag vill bara ligga i sängen hela dagen. hur mycket jag än sover är det i princip omöjligt för mig att vakna. så fort jag sätter mig ner ramlar ögonen ihop. jag vill inte mer.
igår träffade jag camilla. det var jättefint att se henne. gick till banken och kände mig vuxen. idag har jag en lektion. jag borde verkligen gå dit. jag SKA gå dit, men antagligen med tårar i ögonen. ikväll ska jag träna. första dansklassen på terminen. OCH jag vet att det gör mig glad, men jag kan ändå inte låta bli att tänka att jag hellre vill vara hemma.
var inte i skolan igår. för trött. för mycket ångest. på eftermiddagen åkte jag till vsasparken och träffade martin och stina. vi köpte vindruvor och jag hade med mig te och stina hade med sig filt, så vi hade picknick. och det var så otroligt fint att träffa dom. mina fina. hade velat sova med martin. han ville, men hade en hund. hade behövt det. då kanske inte hjärtesorgen hade varit så stor idag. aj vad ont allt gör.
tänker fortfarande på rebecka och sean. tänker fortfarande på att dom var alldeles nära i lördags.
rebecka som var min första största kärlek och sean som var den första jag fick kalla min.
egenligen var båda första kärleken. fast på olika sätt bara.
rebecka kom först.
sean var första riktiga förhållandet.
mina föredetta kärlekar, som såg glada ut i lördags. och det är det bästa dom kan ge mig.
ett leende, ett kvitto på att dom har det bra nuförtiden. jag skjuter mig hellre i huvudet än att se dom ledsna.
december tre månader och största lyckan att få röra vid den då finaste pojken i världen. jag älskar hur vi kunde sitta i timtal i mitt rum, skratta, prata, kramas, titta på weeds (som var vår serie)
alltid kära, oftast nakna, ibland ledsna
och rebecka. bilden är så typiskt oss. vi skulle på fest till en kompis. så vi kädde oss som den kompisens umgångeskrets och var fjortisar hela kvällen. hon har på sig min klänning, jag har på mig hennes. hela kvällen hennes hand i min, hemligheter i örat när dom andra tittar bort. hon var jag.
igår träffades jag och madde på järntorget och så gick vi till en lekplats och satte oss i en kinagunga och myste med öl och rödvin. vid halv elva åkte vi till villan. då har madde fått ett sms av alina att sean är där. och jag dog flera gånger om och madde frågade om jag ville göra något annat istället. men jag ville, så vi åkte. rebecka hade satt upp oss på listan eftersom att vi inte är tjugo + det var underbart för vi slapp inträdet 140 kronor = döden.
och jag drack öl och tittade på wille i ögonvrån och han gjorde samma och jag har världens minsta blåsa så kissade typ halva kvällen pga öl. och ser sean lite då och då och tittar bort och jag ser att han gör samma och nä.
MEN. vi sätter oss på ett annat ställe madde och max och jag. OCH. jag ser linnea och springer och hälsar. bredvid henne står rebecka. som jag inte hade sett. jag vet inte om jag hade gått fram och hälsat ifall jag visste det.. men vi pratar lite och en kram och ett leende. jag säger jag ska tillbaka till mina kompisar nu, men vi ses vänder mig och ramlar rakt i famnen på sean. det var liksom oundvikligt för oss att hälsa för vi gick in i varnadra och han säger hej tjejen sådär som han alltid gjorde och alltid sa till mig. alltid hej tjejen. alltid.
sen ger han mig en kram och jag säger vilken dålig för det var bara med en arm så vi kramas igen och han har kvar seandoften och hjärtat bultade och så frågar vi hur är det och båda svarar bra och så måste han kissa, men frågar, var sitter du? jag pekar och säger där, med madde och max och han säger lite för snabbt max är bög va? och jag UNDRAR vad han menade med det (ok max är bög, men varför frågade han det?) sen säger han jag kommer dit om två sekunder, jag ska bara kissa.
och jag tror honom inte.
men han kommer.
han kommer, tar en stol, sätter sig bredvid mig och jag bara tänker att han vet alla mina hemligheter och skavsår. allting var väldigt pinsamt, men det var fint ändå. faktiskt. och sean säger, du är ju nyfylld artonåring och så säger han mitt födelsedatum och jag dör för att han fortfarande minns och jag dör för att han sitter närmre än vad han har gjort på sexton månader och jag dör för att han har varit närmst. men det var fint. och jag är så himla glad att vi kunde hälsa. att vi tillochmed kunde prata. jag är så glad.
men helvete vad ont det gör. helvete vad hjärtat svider och melankolin bara väller ur mina porer.
annars hånglade jag lite med max pga behövde närhet båda två. även en random kille som var alldeles för gammal och säger jag har aldrig varit med en nittiofyra mitt i hånglet så jag gick. blä. blev även tvångskysst på munnen av något äckel. han kan jag få en puss på kinden jag full som jag är går med på det och han vänder-huvudet-så-att-det-blir-på-munnen iställetoch FY vad jag hatar det.
när dom stängde vid tre åkte vi till järntorget och åt. och alina säger att elias säger att å vad jag är avundsjuk på lova för att lova har löst mig flertalet gånger. och så tänker jag på att wille hela tiden höll i min armbåge så att jag inte skulle ramla när vi dansade när promoe djade.
inte så full som ja skulle kinna avat ar haft det. okej. inte mer. det är DYRT och det är YTLIGT och det är BAJS typ så känne rjga me d ute. nä trägffade 1. sean 2. rebecka
har inte haft något att säga. igår var jag i skolan hela dagen. på kvällen var jag bjuden på fest hos lova, men jag tackade nej och tittade på fucking åmål i sängen istället. ikväll ska jag till villan med madde och bli full.