676

bredvid mig ligger rebecka och sover. vi har tagit pauser och smugit upp på taket och rökt hela kvällen. jag har saknar detta. henne. 

675

i förrgår efter att jag hade varit och fikat med maddo åkte jag tillbaka till martin och jag var glad och dagen hade varit bra (även den delen jag hade spenderat tillsammans med martin. det var bra mellan oss) 
och så sa han en dum sak. en jävligt korkad sak och så bråkade vi. jag ville åka hem men jag o.r.k.a.d.e inte sätta mig på en spårvagn i en halvtimme. han bad mig stanna. jag stannade. han sa förlåt och jag såg att han menade det, men det han sa var så fruktansvärt. han satte sig och spelade och jag satt i sängen. jag tog ett piller, jag gör aldrig det längre och min kropp är inte van. sov hela natten. vaknade någon gång av att martin mådde dåligt men jag kunde inte hålla ögonen öppna och hjälpa honom, var dessutom fortfarande så otroligt sårad. han väckte mig på morgonen. flera gånger men jag bara somnade om. han försökte med frukost men inget gick. jag bara somnade om. efter ett tag fick han upp mig, då hade jag sovit i fjorton timmar. flyttade mig till soffan och somnade om. efter ett tag åkte jag hem. vi var "okej" men jag var fortfarande så besviken och dessutom så himla trött och ångest. kom hem och la mig i sängen. låg där hela kvällen.
idag är jag lite piggare. martin ringde förut. ville bara kolla så att jag mådde bättre. nja. och är fortfarande ledsen. 
 
i helgen ska jag vara ledare. med rebecka. hela helgen. det känns faktiskt bra. dessutom kommer jag inte träffa martin på hela helgen. det känns också bra. jättebra till och med. 

674

nu har jag gjort provet på kongo. så.jävla.skönt. det betyder att jag är klar med geografi b (c? minns inte...)
heja! 
nu ska jag hem till martin och ikväll ska jag träffa madde. min älskling. 


(mår bättre idag. men annars är den 24 sämst. speciellt september. och mars såklart)

673

två och ett halvt år

672

drt var fint hos anton. men ganska stereotypt grabbigt. typ öl, kött, poker och tv-spel. tog dock på mig att ta diskussionen när dom var sexistiska. 

jag martin och timmie åkte hem till martin i stan och sov där. igår var jag jättejättejättebakis och det blev bara värre med dagen. tror inte att det bara var ölen. låg och slappade och tittade på film och åt flötig mat hela dagen. fast jag fick lite plugg gjort faktiskt. 

idag har vi gjort typ samma sak som igår. nu är jag på väg hem och ska plugga lite mer. så kanske martin kommer till mig ikväll.

jag vet inte hur jag känner med det där. med oss. det är allt oftare det känns svårt. men nu känns iallafall dom fina stunderna fina. jag tror att det är bra att vara med andra. nu i helgen har det varit folk omkring och sen timmie. och det var bra. vi är gladare på varandra då. 

har varit lite deppig hela dagen. hoppas att det gå över. 

671

gjorde prov. i matten alltså. fick 21 av 23. det känns bra. övrigt? vet inte vad jag har gjort. minns inte. dagarna flyter mest ihop. 

idag ska jag till anton på grabbkväll. typ tv-spel, öl och kött (fast jag som är veggo får väl äta något annat). jag är enda tjejen (räknas som en av grabbarna nämligen) och så typ elva snubbar. blir nog trevligt. har inte druckit öl på alldeles för länge. 

670

mår jättedåligt. har en sån där ångest som jag hade när jag var fjorton. 
jag är inte van. nu för tiden är jag mest ledsen, och en del ångest. men detta är så man nästan kan ta på det. 
har allmänt dålig magkänsla. något är fel, rätt säker på att det är jag. känner mig OTROLIGT osäker i alla mina relationer just nu. till alla alltså. vet inte vad jag vill och med vem. ångesten gör mig förvirrad och bilder av personer då flyter ihop med det som finns nu. 

jag känner mig så ensam. jag är rädd. 

669

och vet ni vad jag har gjort?
jag har skapat en intagram. eller alltså. en till. jag har redan en fast med bara glada bilder. så nu har jag skapat en där jag kan lägga upp sånt som inte är positivt, sånt som jag inte vill att somliga av mina vänner ska se. 
jag har inte lagt upp något än, men jag har en känsla av att det kommer komma en del framöver. jag ska testa iallafall och se hur jag känner med det. så om någon av er vill se mer av vardag, bilder då, så kan ni titta där. djupet_ heter den. tänkte att den skulle ha lite samma funktion som bloggen fast med bilder och inte ord, därav namnet. sen får jag se hur anonym jag kommer att vara där, just nu är den såndära privat eller vad det heter, men jag får se hur jag gör. 

668

(min fina glass jag tänker massor på dig)
 
jag mår bätte idag, men inte bra. igår innan jag gick och la mig hade jag så ont att jag gick till mamma och grät. har bara haft lite ont under dagen, men det brukar ju bli värre mot kvällen och på natten så jag får väl se hur det känns senare. jag har bytt från ipren till alvedon och hoppas att det kanske har gjort lite skillnad. 
 
martin är ensam hemma och när vi sågs sist frågade han om jag ville komma dit nu. jag vet inte vad jag känner. han känns lite frånvarande. dessutom vet jag inte om jag egentligen vill, det bara känns som att jag borde vilja och som att jag borde. för vi är tillsammans och vi har inte setts sen igårmorse. (vilket är länge för oss. oftast sover vi ju alltid med varandra) dessutom vet jag inte om jag orkar åka till honom. det känns hur som helst inte hundra mellan oss. om jag ska vara ärlig tror jag att vi har tänkt så mycket på att något är fel att något har blivit fel. och nu vet jag inte om det går att rädda. jag vet inte vad jag hoppas på. jag älskar honom, och ibland pirrar det till sådär som det brukade. typ som i torsdags när jag mådde så otroligt dåligt, då var han den självklara att ringa, och när han kom hit och lät mig ligga och pusta på hans axel fastän jag var i princip döende, då kände jag det. 
 
jag får se hur jag känner. hur allt blir.
 

667

mår jättedåligt. som vanligt när jag blir sjuk blir jag i princip dödssjuk. inga mellanting. har alltså fortfarande ont i munnen efter operationen (det var en vecka sen idag) tar ipren för det, och har därför fått magkatarr, som jag alltid får. lite väntat, men jag glömmer alltid bort hur fruktansvärt det är. har vaknat varje natt och gråtit av smärta sen det satte igång. jag har ju ca jättehög smärttröskel, men detta är så fruktansvärt. har dessutom fått ont i halsen. så kan knappt svälja. (=kan inte bita av något/tugga pga tänderna och kan inte svälja pga halsen, dvs jag får inte i mig någon näring vilket betyder att jag typ aldrig kommer att bli frisk) jag har dessutom fått nackspärr på detta. och ärligt, det känns lite som att min bröstkorgsinflammation är tillbaka. (och för att bota det ska man äta? ipren!) och så fort jag ställer mig upp och gör något (duschar, tömmer diskmaskinen, går från soffan till sängen håller jag på att spy.
 
JAG ORKAR INTE DETTA. 
inte nu, inte nu när jag kan få jobba, och inte nu när jag har ett prov nästa vecka och ett nästnästa, inte nu när jag ju skulle sätta igång med allt och ha lite medvind i starten så att resten blir enklare sen.
jag är så jävla trött på att vara jag.

666

 
 
here come the tears
but like always, i let them go
 
 
  
   

665

blev jättedeppig helt plötsligt. 
jag var på matten, men herregud vad svårt det var att koncentrera sig och att ens vara vaken. kom hem, la mig i sängen och tittade på bridget jones (oj vad jag älskar den kvinnan och oj vad jag identifierar mig med henne antagligen ca så mitt liv kommer se ut förutom det lyckliga slutet om jag inte hinner dö innan) gjorde lite matte (men ingen kongo för jag är eb) och så ringde jag skatteverket + postade brev. tog en promenad och städade rummet lite. tog en lång dusch. har läst massor. patetiskt? ja. det är allt jag lyckats åstadkomma idag, och om jag ska vara ärlig - det är typ mycket för att vara jag.
 
martin kommer hit sen. inom en timme antar jag. är inte alls sugen på det egentligen. alls. längtade massor efter honom igår, men nu känner jag mest att jag vill vara ifred. MEN, jag ska inte gräva ner mig. imorgn ska jag försöka plugga lite kongo. (femton instuderingsfrågor. jag måste) på torsdag och fredag är jag volontär på en konferens om fattigdom. herrejävlar vad tråkigt mitt liv är. jag vill bli FULL, och göra något DUMT och ragla omkring på stan och HÅNGLA med fulingar och sen SKRATTA. det vill jag. men jag har inga pengar till det + är fortfarande såpass nyopererad att det är en dum idé. jaha.
 
hoppas att ni har lite rockigare liv än mig just nu. för detta suger. går bara runt och väntar. bara det att jag inte har något att vänta på. har noll pengar och noll livslust. känner mig som världens sämsta vän och världens sämsta dotter och världens sämsta flickvän och världens sämsta SYSTER herregud min bror har försökt komma i kontakt med mig APlänge, men jag tar inte tag i det. min fina storebror. 
å varför är jag sämst!??!

664

oj vad vi har konsumerat. känns sådär. men lite kul. den största anledningen till att jag gillar att göra detta är för att min mamma ser så glad ut. hon blir så glad av att vi spenderar en hel dag tillsammans utan att prata om skola, vikt, ångest eller psyk. och det är fint.

imorgon ska jag till matten på morgonen. jag skolkade ju sist.. det FÅR inte bli som med allt annat i mitt liv. jag gör det helhjärtat några gånger och sen försvinner det från mig och jag slutar mer och mer. sen när jag kommer hem ska jag sätta mig och plugga på kongo. göra kanske tio instuderingsfrågor.
och så ska jag ringa skatteverket och sen posta iväg mina anställningsavtal, det har gått alldeles för lång tid (bra!! verkligen bra!! nu har du gett ett bra intryck!!! åh)

på kvällen ska jag träffa martin. han kommer hit. det ska bli mysigt. vi har inte setts på typ fem dagar. mycket för att vara oss.

663

ånej. någonting är fel. så himla fel. det är mitt fel. alltid. allt. och jag känner mig barnsligare och mesigare än vanligt. ännu värre.
okej, så för ganska precis 10 månader sen opererade jag mig i munnen, drog ut två tänder. det var någon vecka när vi hade svårt att få ihop det till att ses, och han var bortrest. i samma veva åkte jag och min mamma till ullared. och samma vecka låg martin med hanna. 
jag opererades i fredags. i munnen. jag och min mamma ska till ullared (mamma <3) imorgon. jag och martin har inte setts på några dagar, och vi kommer inte att kunna ses på några till. jag fick bara någon dålig känsla av det hela. det kändes så bekant. nästan löjligt deja vu. så jag (dum som jag är) gick tillbaka i bloggen och läste vad jag hade skrivit i november förra året. jag satte på min spellista från samma månad. och vips kom allt tillbaka. jag kan inte sätta fingret på det, och jag märker ju att det är ÄNNU töntigare nu när jag skriver det än närjag bara tänkte det, men det svider. 
 
å så himla pin. så.himla.pin men det känns ändå jobbigt just nu. det är det som gör att jag sitter vaken nu trots att jag tänkte att jag skulle gå och lägga mig för flera timmar sen. fan. 
 
GLÖM DETTA, jag var bara tvungen att skriva ner det.
nu tänker jag sova, och sen tänker jag gå upp tidigt och vara i ullared alldeles för länge och spendera alldeles för mycket pengar och känna mig sådär härligt WT med min mamma. och så träffar jag martin när jag gör det och bara för att mitt liv råkar slumpa sig så att liknande saker händer igen, betyder inte det att han automatiskt kommer att knulla hanna helt plötsligt. skärpning på torpet. hu. vem har jag blivit?!

662

mår faktiskt förvånansvärt bra idag. sov helt okej inatt, förutom att jag behövde springa på toa och kissa ut droppet en gång i timmen. idag har jag mest legat i sängen och sen soffan. ryckte bort alla elektrodklistermärken och tog en dusch. har bäddat rent i sängen. och borstat tänderna flera gånger (en gång ramlade det ut en KÖTTSLAMSA, fy!!!!!!!). det ser faktiskt okej ut. jag kan prata, men inte riktigt le helt utan att det gör ont. har även 232835395987 stygn som spretar, vilket är rätt fult, men det gör inget. är så glad att jag snart är klar. efter drygt tre år av PAIN, tandläkare som STÄNDIGT gjort fel, glömt bort, klantat sig, fyra operationer, är jag snart klar och kan le och äta som en normal människa. kunde gråta av lycka.

karin kommer hit snart. har inte träffat henne på jättelänge, ska faktiskt bli mysigt. vi ska väl gosa, jag kanske häller i mig lite youghurt eller kräm eller gröt (ca allt jag kan äta) och titta på eva och adam i sängen. och så sova. mycket och länge.

661

är för övrigt på sjukhuset nu. operation. sista för tänderna. sövs och vaknar väl till på riktigt någon gång imorgon. åker hem och sover så fort jag klarnar till tillräckligt i eftermiddag.


660

en sak som jag inte har vågat skriva här. en sak som jag inte vågar säga till någon endaste. en sak som jag knappt har vågat tänka.
 
jag vill gå ner i vikt. 
 
jag är så fruktansvärt arg på mig själv, men det känns samtidigt så himla lockande. så enkelt att falla tillbaka i. sen säkert ett och ett halvt år tillbaka har det inte varit ett problem. alls. men innan det var det så många år när det var allt jag tänkte på, andades, skrev om, v a r. det var en identitet och det var ett intresse och det var belöningar och straff. väldigt handfast. tydligt. kontrollerat. kanske beror de plötsliga lusten att minska på att jag har mått sämre nu i en period, och då kommer det ofta. eller så är det för att jag faktiskt är fet. 
 
det konstiga är: i julas märkte jag helt plötsligt att jag hade gått ner i vikt. jag hade inte märkt något, vägde mig hemma hos farmor och farfar (vi har fortfarande ingen våg hemma sen jag var ätstörd och mamma och pappa slängde den) och märkte att jag hade gått ner säkert tio kilo sen jag vägde som mest. under våren, och framförallt början av sommaren fortsatte jag minska i vikt. och det var så konstigt, för jag hade ju den där klassiska i-ett-förhållande-aptiten. herregud, jag har aldrig, ALDRIG ätit så mycket som jag gjort när jag är med martin. jag skämtar inte ens när jag säger att vi nog trycker i oss MINST två pizzor, flera liter cola, onaturligt mycket chokladpudding, popcorn, två påsar godis i veckan. plus all vanlig mat, middagar, mellanmål osv. ändå vägde jag i början av sommaren 43 kilo, vilket gav mig ett bmi på 16,8. jag mådde bra, jag åt vad jag ville, när jag ville, hur mycket jag vile (+ännu mer) och ändå var jag så liten. 
 
jag vägde mig hos martin igår. jag väger 48 nu. visst, jag kanske forfarade är underviktig, men jag känner mig enorm. och att gå upp fem kilo för mig gör ganska stor skillnad. jag gillar det inte. alls. och vips är tankarna tillbaka. och det känns som att jag står inför ett val. antigen så bestämmer jag mig, och så gör jag det här. jag går ner igen. iallafall till 43. då offrar jag allt som det innebär, men jag tjänar också att känna mig bättre i mig själv. eller så vägrar jag luras in på den vägen igen. för jag vet vad det gör med mig. och jag vet att det egentligen inte är värt det. det är så svårt.
 
detta är en bild på mig från frankrike. här kanske jag väger 45. känns sådär.
 
 

659

det är jättedålig stämning och det är mitt fel. men jag vill bara inte för det känns inte bra.


658

är påväg in till stan nu. ska träffa madde. hon har varit i rom i några dagar och kom hem igår, så jag vill träffa henne. min kärlek. vi ska titta på kavaj till mig. jag måste ha det på jobbet.. så inte min grej. men men.
ikväll åker jag till martin i gråbo.


657

och har bråkat ännu en gång med martin. och jag känner att för varje gång tar det lite längre tid innan det känns bra igen. och för varje gång försvinner en liten del av glittret i ögonen, en liten det av vår bubbla trasas sönder och vi orkar inte riktigt laga den sen.

på kvällen bjöd han mig på pizza och sen promenerade vi hem. idag har det varit bättre. faktiskt. lättare. jag var på matten på morgonen och sen möblerade vi om i hans rum. och just för att vi gjorde något, bråkade vi inte.

nu är jag påväg till stan för att träffa eva. det var så längesen och hon är mig så kär. och ikväll ska jag hem. sova hemma i min säng. ensam. lite skönt faktiskt.


656

nu var det ungefär en månad sen jag kom hem. det känns som att det var flera år sen. det känns som att jag har gått igenom ett helt liv sen dess. jag minns inte vad jag skrivit, och vad jag bara tänkt skriva. det har varit mestadels jobbigt sen jag kom hem. faktiskt.
jag och martin har bråkat massor. det känns inte som det gjorde innan jag åkte mellan oss. någonting är annorlunda, och jag vet inte vad. 
devan var här. min fina hjälte från usa. men det var inte heller som jag tänkt mig. han var inte som jag mindes. eller så var han det, fast jag har blivit så mycket äldre att det inte var lika charmigt längre. även om jag älskar honom till döds. fast jag känner nog ändå att det finns en chans att det är honom jag gifter mig med. och det sa vi när vi låg och kramades också, att det är nog så det kommer sluta. jag låg inte med honom, fast jag ville, och fast jag hade chansen. martin hade bett mig innan. jag sög av honom istället. fan vet om det var bättre. martin gjorde slut och sen blev vi tillsammans igen och ämnet är fortfarande känsligt. och avslutet med devan blev konstigt. inte så som jag hoppats. men vi hann ändå kramas i tusen år, äta nutella och se på utsikten - och så spelade han elephant gun för mig. precis som absolut första gången vi träffades. 
och så har jag varit sjuk. fysiskt alltså. i flera veckor känns det som. 
jag fyllde år (men det skrev jag ju) och det var inget speciellt. jag satt mest och snorade/pluggade.
jag gjorde ett prov som jag hade missat i våras. i och med att jag gjorde det avslutade jag två kurser. jag fick mvg i båda. 
jag var i stockholm över dagen med madeleiene. såg kent. drack öl och åt vapiano och skrattade. fina fina kent. fina fina madde.
jag startade en ny kurs, matte b. (eller a, jag har ju faktiskt läst den förut. fast bara drygt hälften) på en annan skola. i en liten klass med EBn. läraren är kanske 400 år gammal, och jag är för första gången smartast i klassen. iallafall i matte. jag blir alltid klar först, och går hem tidigare och svarar på alla frågor. annorlunda. men skönt.
och så har jag varit på arbetsintervju, det skrev jag ju att jag skulle. och, tro det eller ej, men jag fick jobbet. helt sjukt. men jag är så himla glad. 
men mest har jag nog varit med martin. patetiskt nog. legat i sängen i timtal. skrattat, gosat, sexat - en del. men mest varit ledsna på varandra och bråkat. faktiskt. det är konstigt, men det blir bättre. även om det går upp och ner.
 

RSS 2.0