(din vän pessimisten)

fattar inte vad som händer. livet går vidare och jag hinner liksom inte med. humöret pendlar så fort. framtidsplaner blir självmordsplaner och tvärt om. jag vet aldrig vad jag kan vänta mig av en dag.

jobb jobb sol madde utsikt skratt hem

under gårdagen hjälpte jag mamma att sälja i kolonin. träffade min gamla högstadielärare rikard vilket var lite lätt traumatiskt. när han sa att han jobbade kvar på skolan, kunde jag inte hindra mig och ett "å fyfan" slank ur. men ärligt det var en VIDRIG skola, med VIDRIGA strukturer. 

satt i solen sen. hade shorts och linne. var jättevarmt. sen åt vi med mormor och morfar. timmie hade häromdagen sagt att han skulle ha nå krök typ (jag hatar det ordet. finns det inget bättre?). jag kände inte alls att det var rätt och sa att jag inte skulle komma. meeeen eftersom att jag är jag blev det ju att jag åkte dit ändå. hade faktiskt roligt. hängde väl mest med michelle och aron. och så timmie då såklart. det slutade med att vi sov där. rätt många öl, många timmar, lite stripp, slagsmål, "sug min röv", "din mamma", bohemian rhapsody, "fana vad gott" och skratt somnade vi på timmies vind. i morse städade vi lite snabbt och sen gick vi och käkade på max. 

egentligen var det jättekonstigt. jag kände det när jag satt där med dom. alltså jag var ju definitivt den som inte hörde ihop, den som borde plockats bort. michelle och aron är ju gråbo och har känt varandra forever, michelle är dessutom en av antons bästa vänner. anledningen att jag har träffat dom är ju dock egentligen på grund av martin. jag hade ju träffat dom ändå tack vare anton, men inte lika mycket kanske. iallafall inte aron. och timmie var ju också martins kompis först. sen att både aron, michelle och timmie gick samma gymnasium gör det ju inte bättre. men jag hade kul, jag är glad att jag åkte dit. faktiskt. även om det kanske är lite random pga det är egentligen martins kompisar. men det är ju faktiskt mina kompisar också, även om det är hans förtjänst att jag känner dom. 

 

resten av dagen har jag legat i solen och gråtit. jaja.

 

 

stod i fönstret. samma fönster som jag alltid haft. samma fönster som jag tjuvrökt ut genom när jag var yngre, samma fönster som jag funderat på att ta klivet i från hundra gånger. samma fönster genom vilket jag sett solnedgångar och soluppgångar. samma som jag sett stjärnorna igenom när jag inte kunnat sova. samma som jag sov under när jag var femton och hade så mycket ångest att det ända som funkade var att sova på golvet bredvid elementet. samma som jag fångat snöflingor från. och nu helt plötsligt är det varmt i luften igen. det stora trädet utanför börjar bli grönt. det är något visst med våren. jag blir alltid sentimental då. topparna blir högre, men dalarna blir djupare. jag vill gråta dom första veckorna man slipper jacka ute. det är något med det.

kvällen var jättebra. oväntat bra. faktiskt. karin kom hit och vi åt mat och drack öl med storebror och hans kompisar. vi bytte kläder med varandra och skrattade. vi åkte till joel och drack champagne och åt jordgubbar (ursäkta?) med lovisa och sen kom totte och johanna och sara också. efter ett par flaskor åkte vi till agnes. hon var jättebrun och jätteglad och jättejättefull. precis sådär agnesfull som hon alltid blir. det var ju öppen bar, och oj vad det gick åt bra. tott hade köpt partyhattar (älskling) och max var där.... det är något med max (obs ej kärleksmax). han är heeeeelt efterbliven verkligen. en generellt rätt dålig människa, men jag KAN INTE hålla mig ifrån honom när jag är full, och det är jag ju alltid när vi ses. sist vi var på fest hos agnes hade han och jag nästan sex i hennes lillebrors säng (classy, jag vet) och igår vart det väl EN DEL flashbacks på det planet. 

 

annars var allt som det brukar vara. joel var deppig över agnes, vårat gäng hade konstanta toafester, johanna blev trött och ville ha kli på ryggen, jag och karin fuldansade, agnes spydde och däckade vid ett (haha så bra värdinna), 1000 fula bilder, lovisa drack groggar, skratt, karin somnade bakom soffan, totte tog med sig jackan ut för att röka men satte aldrig på sig den OSV. det var dock nog faktiskt INGEN som strippade, inte ens lovisa. det är jävligt ovanligt.

(jag älskar mitt gäng)

annars fick jag rätt mycket 15-feeling. det kändes som en sån där typisk hemmafest som jag var på när jag var yngre. det var en hel del nya människor där och det var kul. jag hade faktiskt ovanligt roligt. 

 

a men för att göra det ännu mer likt en 15årfylla hittade jag väl mig en pojke att ha lite kul med. låg inte (!!) men pussades massor. han hade världens snällaste ögon och dansade precis lika fult som jag. han pluggar i lund. det var fint med lite uppskattning, lite mänsklig närhet. lite b e k r ä f t e l s e. när klockan var typ tre snodde jag och karin en tvåliters cola (haha typisk 15årsfylla-grej att baxa något, orkar inteeeeee) och åkte hem (efter typ tretusen hejdå-kyssar med den dära killen dåva). när vi kom hit värmde vi en billys-pizza och sjöng lilla melodifestivalen. imorse drack vi vår cola och tittade på film. genuint bra kväll, genuint ok bakfylla. har inte mått dåligt fysiskt, men bakisångesten är ju alltid där och lurar lite. 

 

detta är typ lite stort. den där killen alltså. första riktiga löset sen martin. okej skoja, nu ljög jag. han 40-åringen också. jag har ju alltid varit världsbäst på att dela utt kyssar till höger och vänster och inte bry mig så mycket. att däremot faktiskt också PRATA med personen och veta vad hen HETER, det har aldrig varit särskilt viktigt för mig. 40-åringen var ju bara vidrigt hela grejen, så jag räknar inte honom. 

och jag tänkte det, när jag stod och pussades med den här killen igår, mitt i allt, att oj, jag har inte tänkt på martin någonting, det stör mig inte ens nu, jag känner inte det minsta att jag skulle vilja byta, fan vad sjukt. och det är faktiskt lite sjukt. nu har jag haft en f ö r s t a. första löset var väl för länge sen. första löset som var mer än bara det fysiska, ett tag sen. första löset som var mer än bara det fysiska - som jag faktiskt UPPSKATTADE, var igår. nu väntar jag bara på första ligget. jag känner mig sjukt nog lite redo. det har potential att gå så JÄVLA åt helvete, med tanke på oscar och med tanke på martin. men jag känner mig inte rädd, jag känner inte att det är en jobbig grej. jag tror inte att ni förstår vilket FRAMSTEG det är. 

jag går äntligen vidare. bort från martin, bort från oscar, bort från den delen av mig. 

year of the slut, som jag och timmie sa. 

ja, nä. jag vet inte. har ett sug efter att skriva, men det blir bara att jag stirrar på datorn. 

karin kommer hit om typ en timme. vi ska till agnes ikväll. hon kom hem från sin backpacker-resa i veckan. ska bli kul att träff henne. 

vädret är förjävligt. jag är tråkigast i världen. sug min röv. 

var i skolan och gjorde prov idag. skönt att vara av med en sak iallafall. 

nu tar jag lov. finns inget jag kan göra just nu ändå. 

 

karin kommer hit snart. hon har blivit dumpad igen. ärligt jag vet ingen som haft sån otur som hon och blivit dumpad så JÄVLA många gånger att det nästan är löjligt. jag vet inte hur dåligt hon mår. antingen lägger vi oss under täcket och äter typ, eller så går vi ut i det fna vädret. något iallafall. 

 

ps. pratade med martin för en stund sen. var lite stelt. mer och mer inser jag att vi inte har något gemensamt. (så jag sakna ju inte honom när jag saknar honom. jag saknar tryggheten). han har ringt och smsat i flera dagar, jag har inte svarat. lite med mening, men också för att jag jag har andra saker i livet nu. annat som tar upp platsen som var hans förut. (förutom när jag är extremfull, extremtrött eller extremledsen. svag. då är det honom jag ringer. patetiskt)

 

han hade det bra iallafall. glad för det. typ. 

jag har inte varit inne på bloggen något. mitt liv är så jävla ointressant. jag är full runt tre gånger i veckan, pluggar, jobbar, gråter. det är typ det. 

plugg, jobb, full, gråt. plugg, jobb, full, gråt. och så om igen. 

jag hatar verkligen mitt liv. jag gör inget av värde. jag har inget värde. 

jag vill bort från detta, bort från ingen sömn och ingen mat. bort från fylla flera dagar i veckan. bort från stress, bort från förhoppningar som aldrig kommer att hända. bort från depriessiva bakfyllor och tårar. bort från kyla och mörker. bort från ensamma promenader och cigaretter (jag röker väl igen). bort från fyratimmars-fikor på samma caféer, med samma personer, och samma cappuccino. bort från dålig stämning med familjen. bort från inga pengar i slutet av månaden och alla morgnar och för många tryck på snooze. bort från trassligt hår, kladdigt smink och smutsiga skor. bort från alla timmar på rummet, i skolan, i trappuppgångar, under täcket, stirrandes i spegeln, med alldeles för hög musik, på kyrkogården eller berget, på trasiga stolar på billiga uteställen. jag vill inte vara i detta längre. jag fixar inte att känna mig så jävla meningslös längre. jag måste komma bort, göra något annat, göra något för någon annan. märka att jag gör skillnad. 

jag hatar verkligen mitt liv. 

 

ångesten har lättat. det blir ju faktiskt inte bättre av att jag inte har något att göra. för jag märker skillnad på mig själv, tidigare var det jättebra att jag hade ett visst antal lediga dagar i veckan, nu gör det mig snarare ledsen, rastlös och trött. igår tog jag mig ju inte till engelskan. fixade inte det. mådde väldigt dåligt under dagen. jobbade på eftermiddagen vilket var skönt. skönt att komma ut och bort. dock inte lika skönt att det var på samma andress som i söndags, vilket betyder att det var jättenära martin. den frestelsen.. åkte hem och åt middag med en kompis till familjen istället som var här från stockholm. på kvällen hörde timmie av sig. han var jätteledsen och ville verkligen ses. så jag åkte in till stan vid halv tio. jag mötte honom på centralen (han ville det) och så berättade han att tova hade gjort slut. han var så jävla ledsen. vi promenerade till vasa och satte oss på ett café och drack te. skrattade och grät om vartannat. musiken som spelades var ett jävla skämt och jag hoppades att det jag sa skulle göra det det minsta lilla enklare för honom att överleva. 

var hemma vid tolv kanske. dödstrött. hade mattelektion imorse klockan nio = skulle gå upp tidigt = sov inte särskilt mycket i natt. var på lektionen, åkte hem. ville göra någåt, plugga vad som helst. låg i sängen istället. deppade dock inte ihop. tack och lov. var väl för trött för det. pratade lite med madde.

nu på kvällen har jag suttit och pratat med storebror länge. ska bli skönt att sova. denna dagen har varit på tok för lång.

 

just nu är jag i valet och kvalet om jag ska träffa martin. å ena sidan hade vi det fint och vill inte förstöra det + lika bra att komma över så fort som möjligt. å andra sidan känns det som att jag borde passa på, även om det skulle sluta kasst mellan oss så är det egentligen lite skönt, så slipper allt göra så ont.

(dessutom skulle jag så himla gärna vilja passa på att ha lite mer sex, ärligt, ingen vet hur lång torkan kommer att bli och jag skriver det inom parentes pga det är lite pinigt, men också en så jävla sluten cirkel för sexet var det första som knöt oss samman och det skulle inte vara konstigt om sexet var det sista som lämnade oss.) 

han åker på om bara några dagar. hjälp!