628
jaha taggade till och heja heja nu tar bästisen studenten och jaaa vad kul och tjoho åka spårvagn i asvarmt fast det är värt det pga gubben kommer vara glad!!
nä. kommer till centralen. som alla andra som ska till utspringet. villa andra? hanna :)
och nu är dagen förstörd. är svag i kroppen och har svårt och tänka. såpass är dagen förstörd. ser alls fram emot att se henne igen när vi går av. ser alls fram emot att stå med martins familj och verka glad. ser alls fram emot att träffa martin. vill vara glad för honom men jag kan inte just nu.
alltså ååå. tvunget?!?!?
och ganska säker på att hon såg mig också pga hela tjejgänget skrattade och vände sig om indiskret. kul :)
och nu ringde martin och var litt full och heeeej och puuuuss och hittar duuuu?
jaha. tack. nä har en känsla av att det blir en pissdag. kul.
627
suttit med martin i skype i flera timmar. fina killen tar studenten imorgon och har så mycket skola ändå. nu sitter han med sista uppsatsen. filosofi. och jag märker att han inte mår bra av det. av alla tankar. jag försöker peppa honom att klara sista biten, för jag vet att han är stressad. jag vill bara att han ska ha en bra studentdag imorgon.
igår tog min bästa vän i världen studenten. bästa madeleiene efter fyra års slit. hon förtjänade det verkligen. och hon var så fin och så glad och så full. mitt hjärta. bev också dyngrak. var med några killar i någon park hela eftermiddagen. och sen fick jag plocka upp maddo på götapee och hon var SÅ full. forslade hem henne till sig och så hade hon mottagning och lisa och amanda var där och det var så fint. framåt kvällen tog vi några och gick ner till maddes rum och hjälpte henne att fixa smink och kläder och så åkte vi och hon på studentfest och jag och lisa och amadra till linné och drack lite vin. sen hem till martin. kröp ner i sängen och var ett fylleäckel. fast han uppskattade det.
förut var jag på skolmöte. det blir antagligen förlängd studietid. kommer alltså att fortsätta plugga till hösten. fast bara slutföra kurser. och så läsa matteB. och då kanske jag får csn iallafall, och det hade varit så skönt för jag vet att jag varken har tiden orken modet eller kvalifikationerna till att få något som helst jobb.
jag tror att det blir bra.
626
jag har aldrig något att skriva längre. inget alls. inget händer och jag har ingen inspiration att skriva något annat. visst älskar jag att få skriva av mig när jag behöver, men det känns nästan mer som ett måste nu. för min egen skull. för att jag vill kunna gå tillbaka och titta senare i livet.
(eller senare samma dag, jag har fortfarande svårt med minnet)
nu är det studenttider. igår var megaloppisen och jag och stina gick i åtta timmar. oj va vi fyndade. nu kommer martin hit snart. känns så mesigt, men jag längtar efter honom. senast vi träffades var i fredags..
madde min stjärna och bästa vän tar studenten på onsdag. jag ska antagligen med på deras studentfest, hur fattig jag än är. och på fredag tar anton och martin.
på lördag kommer nog nelly hit. mitt lilla hjärta har det svårt. skrev till henne och bad henne komma. tror att det blir bra. och sen på onsdag nästa vecka är det min tur. det känns helt sjukt. h e l t s j u k t. men roligt. och jag vet var jag har max och linus..
om någon av er som läser har något ni undrar eller vill att jag ska skriva, så får ni himla gärna säga det. för som sagt, jag har inga idéer.
625
ALLTSÅ JAG ÄLSKAR ATT JAG OCH MARTIN ÄR SÅ ROLIGA. igår kom han och tittade på mig innan balen, så tog han en bild och la upp på instagram och skrev en jätteJÄTTEcheesy text till, på skämt. alltså haha, han är fantastisk. å.
624
idag har jag bal. jaha. har helt cpont i huvudet. har aldrig haft migrän, men det skulle inte förvåna mig om det är det jag har.
karin kommer hit snart. och aron och martin. och så ska vi lyssna på dessie och smiiinka ooooss. nä. men typ.
vid halv fyra åker vi till johanna och trycker i oss en flarre vin. sen ska vi till götaplatsen såklart. ta bilder och så. och sen är det time. känns okej. fast inte alls taggad..
623
mår mycket bättre idag men fortfarande värdelöst. sov i elva timmar men är så trött så jag vinglar ändå. har varit hos tandläkaren och ska nu till masthugget med hanna och karin och lovisa och köra igenom vår guidade tur.
622
och emma hade blivit jättefull och kört moppe utan hjälm och körkort och krockat och fått operera handen och knät och kompisen som satt bak hade brutit benet. stackars. det är fan inte kul att vara sexton. jag och martin har erbjudit oss att hänga med henne så hon inte är ensam hemma. inte vara barnvakter men typ.
621
igår var ju bajs. jag förstår inte hur det kan gå från så bra till så dåligt så snabbt.
vi vaknade här på morgonen. jag gjorde frukost på sängen och allt var gosigt. sen sa jag något klantigt och fick jättedåligt samvete och sa förlåt i typ en halvtimme och så kände jag mig som världens sämsta flickvän.
och sen började jag må jättedåligt. grät och hade mig och bara gnydde när han pratade med mig och så fick han dåligt samvete och sa förlåt aslänge och så kunde vi bara INTE KOMMUNICERA. och så grät jag i timmar och så kollade vi på ett avsnitt och sen var det pyttelite lättare när han gick, men inte bra. så vi bestämde att vi skulle ses på kvällen. DET VAR DÄR DET GICK FEL. för vi har sagt att vi inte ska ses om jag är ledsen. och nu var jag ledsen egentligen fast glad mest på ytan.
och i regnet med mitt paraply åkte jag hem till honom och han var på ifk-kalmar och så möttes vi i trappuppgången och sen körde colle oss hem till hans pappa. det regnade jättemycket och jag var helt övertygad om att vi skulle krocka (men var lite glad för det) och så kom vi fram och det regnade JÄTTEJÄTTEmycket. och så upp på rummet börja plugga båda två och jag fick inte till det utan kände bara den där panikkänslan jag får när jag öppnar word även om det inte är svårt det är bara jag som inte kan plugga och som är lite lätt handikappad pga samson och pga ingen som helst studievana. och så pussades vi en massa och skrattade och jag var så glad att jag var där med just honom och jag var ås glad att jag fick kalla honom min pojkvän och han pluggade så duktigt fast han tycker att skolan är jättejobbig just nu och han har en massa igvarningar och inget csn pga skolk och hemska lärare och stress. och så tog vi en paus. (fan)
började av någon anledning prata om oralsex. vi är båda så facinerade av hur mycket vi båda gillar det. både att få och att ge. och han sa att jag var bäst på blowjobs och så på något sätt kom vi in (minns ärligt inte hur) på hur det brukar vara när jag ger blowjobs och jag sa att jag tyckt om det men mer sen jag träffade martin och JAG VET INET HUR men han frågade om jag brukade gå ner på andra på det sättet. och jag sa ja. och han sa fast du har ju inte alltid varit sån och jag sa nä, men jag har gjort det OCH HAN FRÅGADE PÅ VEM OCH SKULLE JAG LJUGA? nej, så jag sa som det var. egil. och sen bad han mig berätta om hur det hade gått till. och jag sa att det är ingen bra idé, men han insisterade. och han tog JÄTTEilla upp. verkligen blev asledsen och arg och besviken. och jag skulle aldrig gå ner på någon annan på det sättet jag går ner på dig pga ÄLSKAR dig och då blir det speciellt och viktigare för mig. och jag visste väl inte vad jag skulle äga förutom förlåt fast JAG VET innerst inne att jag inte gjort fel EGENTLIGEN fick jag jättedåligt samvete. samtidigt, det var inget jag kunde ändra nu + det var ett halvår sen + var ej kär i martin då + JAG FÅR + vi var inte tillsammans då + ska jag bara gå ner på honom så och göra det dåligt på andra ELLER VA. och verkligen jag sa att det inte var någon bra idé att prata om det.
och han var ledsen och kanske mest arg på sig själv för han visste ju allt det och han visste att jag inte gjort fel egentligen men var ändå arg, ändå ledsen och jag kände mig som VÄRLDENS SÄMSTA FLICKVÄN pga detta var andra gången den dagen jag suttit och hävt ur mig förlåt för att jag gjort honom ledsen. och hur arg och ledsen jag än var på mig själv var jag ändå lite arg på honom. för han hade egentligen ingen som helst rätt. det var ju inte det att jag var OSKULD när jag började ligga med honom. jag hade redan gjort det mesta när vi började hänga.
och så behövde jag desperat plugga. det var ok mellan oss. inte kalasbra, men ok, och jag gick och satte mig i andra rummet pga behövde lugn när jag skulle plugga. han gick därifrån. gick ner. jag satt kvar. tänkte att han var där nere och gjorde nåt istället. han kanske var borta i en halvtimme.
helt plötsligt kommer han in gråtandes och helt blodig och stirrig blick och frågar vad som hänt med panik i rösten. då har han vaknat i andra rummet på golvet och inte vetat hur han kom dit. han kom inte ihåg något som hade hänt sen vi träffades hos hans mamma efter matchen tidigare på kvällen. han kom inte ihåg att eller hur vi hade åkt till hans pappa. han kom inte ihåg att han hade pluggat han kom inte ihåg bråket allt var svart och han hade jättepanik och jag fick också det men kunde inte visa så jag tog honom till duschen och tvättade bort blodet (jag tror att han blött näsblod, men var det kom ifrån vet jag inte) och han grät och såg så rädd ut i ögonen. och hela tiden frågade mig vad som hände med honom OCH JAG HATADE MIG SJÄLV FÖR ATT JAG INTE VISSTE. för att jag inte kunde lugna trösta hjälpa göra NÅGOT.
upp på rummet. och så berättade jag om dagen. i detalj. och han mindes fortfarande inte. jag valde att inte gå in på varför vi bråkade. bara onödigt. han blev lugnare iallafall. jag frågade vad han ville göra. sova/äta/ta en promenad/prata/titta på en film/egna förslag. han sa att han behövde skriva sin redovisning och jag sa att det måste han inte alls, men då blev han arg och gjorde det ändå, och sen visade det sig att han gjort nästan hela redan men kom inte ihåg det och då fick han panik igen och sen skrev han klart den.
det blev att vi tittade på ett avsnitt sen, men fick pausa hela tiden för att han inte visste var han skulle göra av sig själv. och hela tiden frågor om vad händer, varför är det såhär, varför mig, hur länge kommer detta vara, kommr det alltid vara såhär för mig. och jag försökte svara så gott det gick på frågorna, MEN JAG VET JU INTE HELLER. och han var sådär som han är när han är upprörd, tar ut det på mig för att jag är den enda där. och när jag försökte svara blev han arg på svaren och jag VET att inget var mitt fel och jag VET att jag inte borde tänka på mig själv just då, herregud det var ju honom det var synd om, men likfan hade jag ont i magen över att han var arg på mig, och för att jag inte kunde hjälpa honom bättre.
och så kröp sig samson nära inpå. varför är du inte bättre för honom varför är du en så dålig flickvän du förtjänar inte honom varför blir du ledsen nu klarar du ingenting varför tar du uppmärksamheten från honom varför är du så egoistisk varför gör du inte ett bättre jobb.
och igen satt jag och sa förlåt.
och han blev sådär panikslagen som han blir när jag är ledsen och inte vill prata om det. och IGEN var det mitt fel. för att jag var en iskall idiot. igen. och JAG HADE INTE PLUGGA KLART ÄNNU OCH DET VAR ASVIKTIGT, och hade panne över det. och när jag sa det tog han åt sig och ba a det är mitt fel hade inte jag mått dåligt hade inte du behövt ta hand om mig och då hade du kunnat plugga klart, och då fick jag ÄNNU sämre samvete. och så frågade han om jag ville ha hjälp och jag sa nejtack och då blev han ledsen för att jag inte ville ha hans hjälp och nu började klockan bli mycket och jag var redan hur trött som helst. satte mig i andra rummet och skrev och han kom efter och skrev i sitt block sådär som han gör när han har mycket i huvudet. och jag FATTADE ju att det handlade om att det var jobbigt med allt som hände som han inte visste vad det var och att det handlade om mig och blev så ledsen och kunde inte fokusera och kunde fokusera ännu mindre för att jag var så trött att ögonen ramlade ihop hela tiden.
tillslut var han lugn och kom och satte sig bredvid mig och sa med såndär mjuk röst som han kan men lilla vännen. du är ju jättetrött. ska jag hjälpa dig? och jag var jätteenvis och sa nej och gäspade och han men du kommer inte få något gjort nu ändå, eller hur? kom, kom så går vi och lägger oss. och så går vi upp direkt när klockan ringer imorgon och så skriver du klart medan jag gör frukost. okej? och han var bäst i världen så gick med honom till sängen. och så sa han att jag skulle läsa det han skrivit. och jag gjorde det dum som jag är. och blev asledsen. för det kändes som att allt var mitt fel igen och jag blev asledsen för att han tyckte så mycket om mig och blev asledsen för att han var så ledsen för att han inte visste hur han skulle hantera mig. och han blev ledsen för att jag blev ledsen och sen blev han arg för hur kan du ens bli sånhär när du läste det, du måste ha missat att i princip allt handlade om hur mycket jag tycker om dig.
jag somnade tillslut. vaknade ganska snart och märkte att han var borta och fick panik och ropade på honom men inget svar och väntade men han kom inte tillbaka. gick ner. han var i badrummet och jag såg i spegeln nur sliten jag var och trött och BEHÖVDE sova men BEHÖVDE lugn och trygghet för att sova. och så kramades vi och gick och la oss.
han bad mig att komma och skeda med honom, och jag sa inte just nu för ångesten var i hela kroppen och ville inte att någon skulle röra vid mig. och då blev han ledsen och arg och så var bråket igång igen.
OCH JAG FATTADE INTE HUR MAN ENS KUNDE BRÅKA SÅ MYCKET, HUR DET LIKSOM ALDRIG TOG SLUT OCH PANIKEN VÄXTE SIG STÖRRE.
här var jag så trött att jag mådde illa. när jag grät var det för att jag var så trött och inte för att han gjorde mig ledsen. inte längre. och ungefär här slutade jag ta på mig allt och blev arg på honom istället. för det var hela tiden (varje gång) han som tog upp något nytt och jag ORKADE INTE. tillslut bad jag honom, kan vi fortsätta bråka imorgon istället, för jag orkar inte mer nu. jag orkar inte. han gick iväg. sa att han inte pallade mer. att han skulle sova någon annanstans istället. och jag fick mer panik men det var så svårt för jag var så trött. han satte sig i andra rummet och sen hörde jag hur han började göra sönder saker (jag vet att han kan vara lite våldsam när han är arg. tyvärr) och jag frågade honom, vad ska jag göra? vad vill du att jag ska göra? förlåt förlåt för allt. jag tar på mig det. men jag orkar inte bråka längre. och sen var han elak. sådär som man är när man är arg. eller sådär som han är när han är arg. och jag visste inte var jag skulle ta vägen. och så frågade han vad det var vi hade bråkat om tidigare under kvällen. det han inte mindes. och igen behövde jag förklara om egil, som är smärtsamt på andra sätt också. han var brutal. inget som helst medlidande och paniken och ångesten var skyhöga.
sen lugnade det sig. han kom och la sig. i sängen men inte nära.
och så började han gråta. sån gråt som var i hela kroppen som aldrig tog slut. och jag frågade vad fan jag skulle göra. vad han ville att jag skulle göra. kunde jag göra något alls.
(jag älskar dig och det gör så ont i mig när du är ledsen)
(jag är trött på att du bråkar med mig och irriterad)
(jag är så trött att jag mår illa och är skakig av trötthet och vill bara att allt ska ta slut)
han gick iväg. ut utomhus och nu var den nästan ljust ute och fåglarna kvittrade nåt så överjävligt. jag hade ont i hela kroppen. tillslut kom han tillbaka. och då orkade jag inte mer. jag kom inte ihåg om eller ens vad jag var arg på. han kramade. somnade. jag stirrade. somnade tillslut. då var klockan över fem.
imorse började jag gråta när klockan ringde. jag var så trött att jag inte visste vad jag skulle göra. vi snoozade för länge och han skolkade första lektionen. kom upp i tid till hand andra iallafall. det var lite konstig stämning. ingen av oss mådde bra. alls. vi pussades hejdå iallafall.
och jag tog ett jobbigt, men bra, beslut. jag sa att vi inte borde ses på några dagar. för bådas skull. för just nu mår ingen av oss bra och TYVÄRR funkar inte vi så att det blir bättre av att vara med varandra då. när jag mår dåligt vill jag inte ha hjälp och det får han panik av, och det gör att han mår ännu sämre. och eftersom att jag redan mår dåligt kan jag inte trösta honom för att jag inte har energi, tålamod eller kunskap att lyckas, och det gör mig ännu ledsnare som gör honom ledsnare och så är vi i en ond cirkel.
jag får se hur det blir. har mått bajs hela dagen. och jag var tvungen att ta pauser i detta för att jag mådde så illa av att tänka tillbaka på det. jag vet tnte vad jag tycker. är det så det kommer vara, då är det nog inte värt det.
620
det är så inte värt att vara tillsammans. helt ärligt alltså. allt blir så mycket plågsammare. vi har bråkat hela dagen. hela dagen. klockan är fyra nu och han gick iväg, ut, utomhus och satte sig.
jag är så trött att jag mår illa. gråter inte för att vi bråkar utan för att jag behöver sömnen. jag kommer aldrig att överleva det här.
619
bara jättemycket martin nu. jättemycket.
618
617
färgade håret som blev nästan svart. jaha jaha. var med karin igår. vi lagade mat och gick en lång promenad och åt godis och tittade på hannah montana för det var allt i orkade och hade råd med. kändes väl ok. är fortfarande lite störd på henne.
idag vet jag inte vad planen är. ligga i solen antar jag.
616
anna: nä min soulmate är rebecka..
615
också detta. sean skaffade flickvän igår enligt karin. och jag i förrgår. vad är oddsen? fortfarande soulmates. fast nä.
614
fattar inte hur det fick till och hur det är nu. men det känns bra. faktiskt. det är ju ärligt ingen skillnad, men det känns fint ändå. jag har en pojkvän som jag tycker jättemycket om. 15 maj är vårt datum och jag skrattat jättemycket med honom.
igår satt vi i timmar på kyrkogården på kvällen. pratade och njöt av att det var varmt fast klockan var elva.
nu ligger jag i solen, unnar mig lite Dvitamin. sen ska jag iväg till psykologen och ser verkligen fram emot det. och sen ska jag hämta min balklänning.
är rätt glad idag. faktiskt.
613
har visst pojkvän helt plötsligt. bråkade med martin i förrgår, och även igår. så kom han hit. utan att höra av sig innan och jag blev jättearg och sen grät jag istället och sen.. blev vi tillsammans. twisten: vi har ett öppet förhållande. jag kan fortfarande försöka komma över det jag behöver jobba på. han är fri att göra vad han vill. men i slutet av dagen är det honom jag vill vara med. det är honom jag berättar det som är viktigt för och det är han som får mig att somna om det är svårt.
helst av allt vill jag vara med honom. på riktigt liksom. men det är inte ett alternativ. tyvärr. för jag vet att jag inte kommer kunna vara med honom helhjärtat förrän jag är klar med oscar. jag vet det, och jag vill inte utsätta honom för det.
ja, jag har dåligt samvete för att han vill vara med mig men att jag inte kan ge honom det. ja, jag har dåligt samvete för att jag kommer ligga med någon annan fast jag är tilsammans med honom. men också, det är värt det. och han tycker också det. jag tror att det här blir bra.
jag är kär i martin.
612
förstår inte vad som händer med mig.
igår funkade inte alls. efter att jag tittat på balpojkarna mådde jag skit pga hanna karlsson (tack) och sen skulle jag i REGNET på KRYCKOR ta mig till akuten för att jag hade så ont i bröstkorgen. och fick vänta där, och fick väl ca noll hjälp. "det finns inget vi kan göra. du måste fortsätta ta ipren/andra antiinflammatoriska och segt att du får magkatarr av det. du får helt enkelt äta medicin mot det också" jaha. tack. hem i regnet+kryckor+kallt. grinade lite på spårvagnen. kommer hem. har panik. vill bara att allt ska gå över. ska gå och lägga mig för att sova bort skiten. borstar tänderna OCH HITTAR ETT STYGN SOM ÄR KVAR. jag var ju där igårförmiddags och grät som en idiot pga tycker det är så obehagligt och DÅ HAR IDDIT INTE TAGIT UT ALLA UTAN MISSAT. grinade hos pappa och hade panne. gick och la mig och grinade mer och hade svårt att sova och hade ont i munnen/foten/bröstkorgen/magen + själen. allt jag ville var att skada, men jag har ju fucking BAL och STUDENT och SOMMAR och INGA ÄRMAR för jag VILL INTE gå i långärmat en sommar till. inte för att jag skäms, men för att det är i vägen. störande. lyckades TILLSLUT somna trots ångest och ont. vaknar vid halv två. martin ringer. och jag tänker att det är ett fyllesamtal och han kommer skratta och det kommer vara över snart. nä. då har idiotens byxor spruckit och han var tvungen att gå därifrån pga dom ramlade av hela tiden. och han var cpfull och asledsen och inga spårvagnar gick så han skulle gå hem. och jag var tvungen att försöka trösta. och jag tyckte verkligen så himla synd om honom. på riktigt, jättesynd, men vad jag än sa blev han arg på. typ: fanns det inga säkerhetsnålar, MEN TROR DU INTE JAG KOLLADE DET ELLER? kan du ringa din mamma och be henne hämta, MEN HON VILL JU INTE OCH NU MÅSTE JAG GÅ. kan du inte stanna ändå då fast typ sitta ner, DET ÄR INTE SÅ JÄVLA KUL NÄR ALLA MINA KOMPISAR DANSAR OCH HAR ASROLIGT. men du kanske kan ta en taxI, MEN JAG HAR INGA PENGAR TILL DET. kolla om det går några spårvagnar hem till mig istället då och kom hit, NEJ DET VILL JAG INTE JAG VILL BARA HEM OCH SOVA NU. hann du ha lite roligt då, NEJ ALLT VAD PISS DET HANN PRECIS BLI ROLIGT NÄR JAG VAR TVUNGEN ATT GÅ HELA DAGEN HAR VARIT PISS (han har spenderat hela dagen med mig "(:")
tillslut fick jag panik. det gjorde så ont i mig att han var ledsen och det gjorde så ont att jag inte kunde göra något, men eftersom att jag redan mådde skit var det kanske inte kalasbra att han tog ut allt på mig. jag visste ju inte vad jag skulle göra. fattar ju att han inte var arg på mig på riktigt, men han tog ju ut det på mig, skrek på mig, och liksom.. vad skulle jag göra? jag frågade om han ville komma hem till mig imorgon. han ville det. och sen hämtade han nya byxor och fick skjuts tillbaka. och hade jättekul. och jag kunde inte somna om. låg och vred mig jättelänge. tror att jag grinade lite till för nu var allt tillbaka. kul.
när jag vaknade imorse åkte jag till öppenvårdenvuxenpsyk och avslutade min kontakt. helt slut i kroppen och psyket. åkte hem. fick i mig lite mat. la typ 300 spänn på medicin. åkte TILLBAKA till fucking tandläkaren och skulle ta ut stygnet dom missat. BRYTER IHOP igen. typ hyperventilerade och snorgrät. tydligen hade idioten inte ens missat ETT, utan FLERA. men jag kunde inte ta ut dom pga mådde för dåligt. har fått en ny tid om några veckor ":)".
kommer därifrån och martin har smsat typ ojojoj, vaknade nu (klockan var typ tre) och jag kände mest att NEJ. nejnejnej. jag vill inte. vill inte alls. jag har ONT överallt, har gråtit från och till hela dagen, mitt psyke är så SKÖRT, jag har knappt sovit något (pga dig) och jag VILL INTE höra om hur kul du hade det. så jag sa nej tack. och han fattade inte, och jag sa nej tack jag vill faktiskt inte träffa dig. och så ringde han och var på valand för hehehe han hade tappat bort sitt kort ;) vild kväll hehee och NEJ JAG ÄR INTE OKEJ MED DET. JAG VILL INTE VETA JAG ORKAR INTE JAG TOG HAND OM DIG I FLERA TIMMAR IGÅR OCH DU MINNS DET KNAPPT OCH JAG MÅR PISS OCH HAR GJORT DET SEN IGÅR PGA DIN EXFLICKVÄN OCH PGA JAG HAR INTE SOVIT NÅGOT PGA DU VÄCKTE MIG OCH PGA JAG HAR ONT ÖVERALLT HAR VARIT HOS TANDLÄKAREN IGEN OCH GRÅTIT SÅ NEJ JAG VILL INTE HÖRA OM ATT DU TAPPADE BORT DITT KORT OCH HADE DET "JÄVLIGT SPÅRAT" JAG SKITER I DET.
så sa jag inte. han frågade varför jag inte ville ses och jag kunde inte med att svara så jag sa det enda jag kände utan att säga för mycket. jag vill bara inte träffa dig. och han blev ledsen. frågade varför och jag sa att jag bara inte ville det. han frågade hur jag mådde och jag sa att jag mådde bra och han typ "men nä å, vill att du ska kunna prata med mig om sånt här det är ju något som är det" och då blev jag irri pga MÅSTE DET VARA NÅGOT FEL FÖR ATT JAG INTE VILL TRÄFFA DIG. jag kanske bara inte vill träffa dig. och han "men hör av dig senare om du vill" och jag "nej tack" och han "okej.. aja. hejdå" och jag "hejdå" och så la jag på. och så grät jag ännu mer. kom hem. la mig i sängen. mådde illa. mådde åt helvete på alla sätt faktiskt. och får sms av stina som är orolig pga martin har ringt henne och varit orolig och JAG SKITER I ER orkar inte. och gråter ännu mer. och halvdäckade framför en film och nu sitter jag här OCH GRÅTER IGEN.
jag vill ju inget hellre än att martin ska komma hit. det har jag velat hela dagen. att han ska skita i att jag sagt nej tack, och åka hit ändå. det har jag velat. men han har inte gjort det. och han har inte ens hört av sig och han skiter i mig pga han hade en så jääääääävla rolig kväll igår hehehe så det är inte så viktigt att jag har gråtit konstat i ett dygn, mestadels pga honom och han har inte frågat heller. så nej. jag tänker inte höra av mig.
och jag vet att det låter ologiskt, men jag tycker ändå att han borde fatta att ÄVEN fast jag sagt "jag vill inte träffa dig" så borde han fatta att jag visst vill det. JAG VET ATT JAG INTE KAN VÄNTA MIG DET OCH ATT JAG INTE KAN VARA ARG FÖR ATT HAN INTE FATTAR DET, men jag är det. jävla helvetesliv. helt seriöst. jävla fittliv. jag är så satans trött på det. på allt.
611
nä men mår väl totalt röv. på alla sätt. mår så dåligt. vill inte vill inte vill inte mer. går sönder.
hjälp
610
sitter för övrigt på akuten. ska kolla bröstkorgen. kul kväll. missar skypedate med min bror också.
609
alltså förlåt, men jag HATAR hanna karlsson.
åkte till götaplatsen och tittade på anton och martin och aron i sina fina kostymer och och med sina baldejter. och visst, kan tyckas patetiskt, men det är en ganska klassisk sak att göra och det var hur mycket folk som helst och alla fotade och alla var så fina (fast ärligt, satan vad fula klänningar brudsen har) men alla såg så glada ut.
och martin pussade mig inför alla fast jag tyckte att det var pinsamt och fast alla hans vänner/familj var där. (och jag blev jätteglad även om jag tyckte det var pin)
sen ska alla gå ner till valand och jag sa hejdå, men martin ville att jag skulle gå med. så jag gick med. och när vi promenerade längs avenyn stannar jag för att rätta till kryckorna. och blicken fastnar. hanna karlsson. ok om hon går på den skolan. ok om har kompisar i trean. ok om jag var minst lika sorglig som henne som var där och kollade. MEN JAG HATAR HENNE ÄNDÅ. allvarligt. blev helt svag och försökte säga hejdå till martin igen pga ville inte att han skulle märka att jag märkt och ville inte att han skulle märka att jag var ledsen (pga honom egentligen) och förstöra hans kväll. han sa att jag skulle gå med ändå och jag gjorde det men aj.
något i mig säger att jag HOPPAS ATT HON SÅG NÄR VI PUSSADES FÖR JAG VILL ATT DET SKA GÖRA ONT I HENNE OCKSÅ OCH JAG VILL ATT HON SKA KÄNNA SIG BORTVALD.
jag är så jävla taskig. hon har verkligen inte gjort något fel alls. ALLS. men jag tycker ändå så illa om henne.
och hon är ju en liten jävla fjortis. men tusen liter smink och osäker bitchblick och fula örhängen. blä. BLÄ.
så. nu har jag avreagerat mig. ärligt det känns faktiskt bättre.
608
bråkade med martin inatt. om hanna karlsson. oväntat. stannade ändå fast jag hade tänkt åka (dramaqueen) och imorse var allt bra igen. typ. nu har jag varit hos tandläkaren. tagit ut stygnen. grät. å jag är en sån tönt.
nu på våg tillbaka till martin. han har bal idag så vi ska fixa honom fin.
607
JAG ÄR HEMMA! heja hurra! nu ska jag duscha och sen tror jag att jag åker till martin. saknar honom för mycket.
606
mår verkligen jättedåligt. vill hem. nu. är på den nivån att jag är påväg att gråta. så jobbigt är det. allt gör så ont. inklusive psyket. kan denna dagen bara ta slut? kan jag bara få lägga mig och sova? vet ju dock redan nu att jag kommer vakna under natten pga bröstkorgen. fan. pallar inte mer.
605
mår verkligen piss. magkatarr från helvetet. ont i munnen. mensvärk. jag har fått tillbaka min bröstkorgsinflammation så vaknade vid fyra och hade så ont att jag nästan grät. somnade om vid sex när det värsta gått över. så har inte sovit något heller. dessutom gör foten ont och måste använda kryckorna.
jag vill hem.
604
603
nu sitter jag på ett tåg till skåne. jag ska till sagostunderna och utbildas. impact. känner inte alls att det känns gött. stina är med iallafall. fina fina fröken stina stina.
602
kvällen igår var väl sådär. tröttsamt mest. blev pruttfull tidigt. alla blev det. och allt var som vanligt. karin försökte hångla med alla, lovisa tog av sig topless på dansgolvet och kalasspydde. och jag tog hand om/kissade/shottade/djupandades.
fixade så karin och lovisa kunde ta sig hem pga för fulla och hade en klump i magen på spårvagnshållplatsen.
träffade en kille som sen visade sig vara johns storebror.
åkte till martin, smög in låste borstade tänderna och kröp ner bredvid honom i sängen. kramades. pussades. skrattade. sa fina saker. såg lite av en film. han gick och kissade och jag somnade. han stängde av och sen sov vi. imorse låg vi i sängen och han var så trött och sen så gosig och skulle klappa överallt och pilla och säga fina saker. han följde mig till spårvagnen och nu ses vi inte förrän på måndag. det känns konstigt.
601
igår sa vi dom stora orden till varandra.
"jag är nog jättekär i dig"
"och jag är kär i dig med"
600
599
är påväg till stan nu. och jag har den där jobbiga känslan i magen och bröstet, känslan av att det kommer gå åt helvete. och en röst i mig (jävlar vad högt den skriker) säger att jag ska bli jättefull. både vill och vill inte. rädd för mig själv och rädd att tappa kontrollen.
jag är så trött på det här.
598
dom senaste dagarna har varit så konstiga. martin kom till mig i tisdags. vi lagade mat och drack öl i sängen. han åkte till skolan, han kom tillbaka till mig. efter ett tag åkte han igen, till en arbetsintervju. sen kom han tillbaka en gång till. sen åkte han hem och jag gick och åt middag med farmor och farfar. fina. sen kom han en gång till. det känns som flera dagar men det var bara en och det var igår. det är så konstigt. vi åt vindruvor och tittade på karate kid iallafall. imorse låg vi i sängen länge länge. åt pizza och sexade och tittade harry potter och kramades. sen åkte jag till tandläkaren och han hem.
nu har jag varit hos madeleine. hon hade sovit hos jimmy inatt, ajajaj. så jag köpte med mig första hjälpen (två liter cola, stor marabou och pingvinstänger) och så satt vi i hennes soffa och pratade i flera timmar (och hon är ju bäst)
är på väg hem nu. vädret är fantastiskt och jag känner att jag borde le mer. ikväll ska jag på någon jävla "vårfest" med skolan. halvtaggad. alkoholen var billig iallafall. och så hem tidigt. till martin. sova nära.
597
allt är så förvirrande. är osäker på vad som händer på riktigt och vad som bara händer i mitt huvud. jag drömmer ihop saker som sen blir så verkliga att jag tror att dom hänt. jag har en massa overklighetskänslor.
helt ärligt: jag är rädd. för mycket olika saker, men mest bara en rädsla i magen som inte har någon grund utan bara är där.
596
JAHA MEN TACK. var på bra humör. verkligen. tandläkaren ringer och säger att jag har fått en tid för att sätta in tänderna så jag slipper se ut som ett mongo. säger: skynda! jag kommer dit DOM HAR DUBBELBOKAT. har nu väntat i EN TIMME. TACK. TACK TACK. är arg.
595
ALLT ÄR SÅ PISS
allvarligt jag pallar inte. foten vågar jag knappt gå på och ska jag ut måste jag ha kryckor. jag har ont i munnen och kan inte skratta eller knappt äta. DESSUTOM satte dom inte in alla plasttänder = ser förjävlig ut. och eftersom att dom inte ville ge mig något smärtstillande utan bara låta mig ta maxdosen panodil+ipren har jag fått magkatarr pga min mage klarar inte så mycket. TACK verkligen TACK.
jag är helt fittigt förvirrad över mig och martin. känner inte alls att jag kan lita på honom, och blir bara arg på killen istället. också detta: han har liksom knappt frågat hur jag mår? OCH JAG FATTAR ATT MAN INTE VILL VARA MED MIG OKEJ JAG FÖRSTÅR VERKLIGEN DET, MEN AVSLUTA DET HELT OCH HÅLLET ISÅFALL?!
och mamma och pappa åkte till skottland förut så är ensam hemma = hade varit helt fantastiskt OCH DET ÄR DET, men kanske ändå att det hade känts bra om någon var hemma pga jag kommer inte kunna ta mig upp och göra något alls. eller bara någon som kunde tycka lite synd om mig.
är så löljigt instabil i psyket också. jag bara gråter hela tiden. jag hatar detta. hatar hatar hatar. har panik inför framtiden och inför sommaren och livet och hösten. panik panik panik.
594
jag fattar ingenting. förvirringen är total. vad kan jag vänta mig? vad kan jag begära?
var slutar jag och var börjar vi? jag lovade mig själv att inte bli beroende.
593
är så jävla instabil på alla sätt. är helt lös i hjärnan. vet inte avd jag vill, eller vad jag tycker. hatar alla och sen älskar jag dom. har ont och så går det över. haltar. kan inte äta ordentligt. rädd för sommaren. rädd för framtiden. rädd för martin. rädd för mig själv. jag hatar detta.
592
jag känner mig töntigast i världen, men det kanske är okej just nu eftersom att jag är rätt instabil. men martin har inte hört av sig. inte frågat hur jag mår. inget sånt. och jag kan inte inte tänka på att i höstas när jag opererades låg han med hanna. JAG VET jag är patetisk. men allt gör så ont. KAN DEN HÄR DAGEN TA SLUT?
591
nu är jag opererad!
i torsdagskväll kom martin hit och jag kan inte sluta berätta hur mycket jag älskar honom. och så gjorde vi egen guacca och åt nachos och kramades och jag var kryckmongo och han var finast i världen. jag skulle vara på sjukhuset kvart i åtta så vi gick upp sex och duschade länge och var nära. han hjälpte mig att sätta på emlaplåster för jag ville inte visa armarna för mamma och pappa. och så hjälpte han mig komma ner för alla trappor med kryckorna. sen pussades vi hejdå utanför min port.
mamma körde mig till sjukhuset. vi kom fram och slussades runt i tusen år och tusen avdelningar. jag fick mitt eget rum och fula sjukhuskläder och lugnande och smärtstillande och sen somnade jag och när jag vaknade hade dom lugnande börjat verka och efter det är allt lite luddigt. fick träffa världens bästa person som jag inte kommer ihåg vad hon hette eller vad hon gjorde. och så blev det operationssalen och lustgas och det var väl okej, men inte egentligen tillräckligt för att det skulle vara okej. så jag grät när dom stack in nålen i armen och sen somnade jag. vaknade någonstans och hade någon syregrej i näsan som gjorde sjukt ont och sladdar överallt och somnade igen. och höll på så några gånger och så kom dom och gjorde ultraljud? och somnade igen. och så kördes jag tilbaka till mitt rum. sov mer. vaknade och ville mer än allt ha bort sladden ur armen pga tycker att det är så obehagligt. dom sa att jag var tvungen att äta/dricka först. drack massa saft och åt yoghurt. och då kopplade dom ur den, men jag hade fortfarande kvar själva slangen i armen. så jag hällde i mig kräm, somnade, åt mer kräm och drack mer saft och sen tog dom bort den.
och så frågade dom om jag ville sova över eller åka hem men jag ville hem. måste sett dum i huvudet ut när jag ragglade ut från sjukhustrapporna på kryckor helt groggy av narkosen.
kom hem, somnade.
i natt har jag vaknat ganska precis en gång varannan timme. sovit halvbra, men änd helt okej. tyvärr inte så länge, utan gick väl upp vid åtta. kan ju inte göra något heller så vill bara att dagen ska ta slut nu.. har redan kollat på två filmer och hela twitterflödet sen två dagar tillbaka. klockan är inte ens ett och jag är så uttråkad. och sugen på fast mat. typ. lasange. eller nåt. något varmt och salt iallafall. redan trött på kalla fruktiga geggor. blä.
590
okej så jag åkte hem till martin på natten på tisdagen. vi möttes på centralen och tog tåget med anton och aron. när vi kom hem till martin och jag tog av mig skon och stumpan skrek vi. min fot var gigantisk. och så skrattade vi hur länge som helst. vi gick och la oss och när jag vaknade hade jag så ont i foten att jag inte visste var jag skulle ta vägen. martin fick bära mig till toaletten och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. vi skrattade mest. sen tittade vi på harry potter och kramades i soffan. mamma kom och hämtade mig pga hade inte kunnat ta mig hem annars. fick låna kryckor av martin och fick en puss hejdå och sen körde mamma mig till vårdcentralsakuten och dom sa att jag skulle åka och röntga foten pga den kanske var bruten. kom till akuten och tack och lov gick allt fort pga hade brutit ihop om jag var tvungen att vänta för länge för där var jag i gårdagens smink och världens minsta tröja och martins alldeles för stora mjukisbyxor pga fick inte på mig mina jeans över den stora foten. men dom röntgade och jag fick träffa ortoped och det visade sig att den inte var bruten utan det var bara en helvetesstukning och så fick jag egna kryckor så det har jag hoppat omkring på.
jag somnade vid sju och vaknade av mig själv vid halv åtta imorse. var på möte med rektorn och det gick faktiskt helt okej. sen var jag hos psykologen och det var helt fantastiskt. det tog lite tid att ta sig därifrån med kryckorna, så jag har bara legat i sängen sen dess. sen kommer martin hit och det ska bli så fint att träffa honom. och.. imorgon opereras jag! ska till sjukhuset vid sju tror jag och sen blir det narkos och hela köret. äntligen! och också, skönt att jag tar alla krämpor samtidigt. kommer ju inte vilja göra något med varken foten eller munnen liksom.
589
cpCPfull.
tror att jag stukat foten också. bra jobb. är så fuckat i huvudet.
är på g till centralen. ska mäta martin. är så glad att ser blev så tillslut. gata serri aj svag ont det gör i foten......
också: älskar göteboeg.
är lite lycklig. ocj Hppad ser inte har och göra med alko. men set se det ju såklart. fuck vad dum jag är.
jag komme gskog k s på min sko imorgon. pga mon fot gör så o t. hahahahahahahahahahaha. patetiskt.
588
är cpfull
kan nog bli en bra kväll. lag Teo det. känns so. sover båg hos martin ikväll. det är nog bra. älskar alkohol.
