(din vän pessimisten)

jaha. så var även denna veckan över. totalsorgligt liv jag lever.

sov väldigt lite natten till lördagen. satt ju uppe för länge och titade ut genom fönstret. vaknade. låg i solen. pratade med madde. hon var bakis och grinig och hade båkat med jimmy hela natten. pratade med lisa, hon var bakisångest och mådde illa. och jag "kan vi inte gå ut ikväll?" och dom "absolut inte". så jag ringde min stora kärlek max, gick hem, duschade, sov, åt, tog med mig vin och åkte. till max. träffade honom och gomes. vi skrattade drack öl rökte gräs och åt kinder egg. åkte till stan. rullade i ett hörn. skrattade. andra lång. svartis på röda sten. och där dog peppen. jag och max satt och tittade på vattnet och lyftkranarna och bron istället. musik en bit bort. barbent. fnissigt. sen gick vi hem till mig. promenad i natten. borstade tänderna och skrattade i sängen och sen somnade vi. 

idag låg vi i sängen och tittade på girls länge. sen åkte jag in till stan och fikade med emelie. det var faktiskt trevligt. nu har jag lagt mig i sängen igen. trött. på allt. måste sova i natt. veckorna går oväntat fort. 

fan vad jag hatar mig själv.

är så trött på detta livet. förut när det flög ett flygplan över mig långt långt uppe kom jag på mig själv med att hoppas och önska att det skulle krascha. på mig. hur hemskt är inte det?

usch. 

en kan låtsas hur mycket som helst, men det är såna här nätter som gör att jag förstår hur sjuk jag är. solen går upp utanför köksfönstret och jag tittar på samma avsnitt av samma serie som för fyra år sedan. det finns ingen gräns på hur många gånger jag kan upprepa samma historier, samma misstag.

jag känner mig så ensam. alla har någon och jag har samson. 

jag är full. som majoriteten av all fritid jag har. patetiskt kanske. det känns som att ingen ser. när andra har perioder av för mycket destruktivitet, ser folk. för mycket av något vad som helst. jag behöver att någon tar ansvar. jag kan inte lösa det här ensam. jag behöver att någon frågar. och sen följer upp. jag dricker minst tre gånger i veckan. spyr upp den middag jag äter - om jag äter. sover dåligt. skrattar för högt, gråter för sällan. 

jag vet inte vad det är som krävs för att någon ska se vad som händer. det är väl det som är problemet med att vara en person som "kan själv". till slut tror folk på en när en säger att en mår bra. till slut har en lurat alla, och sig själv. jag har lurat mig själv, tills jag sitter på nätterna och morgnarna. ensam i soluppgång eller mörker. det är då det känns på riktigt. annars fyller jag ut dagarna med annat. meningslösa saker. ingenting. jobb. vänner. alkohol. ännu mer jobb. 

nu är det nästan helt ljust ute. äter mat jag inte borde. mat jag kommer att ångra. 

jag va hos lisa ikväll. med madde. jag träffade maddo efter jobbet. åt yoghurtglass, köpte vin, tröstshoppade. vi åkte hit. hade det så bra som bara vi kan ha det. åkte till lisa. drack vin. och som vanligt pratade vi om dom. om lisas kompisar och killproblem. om maddes killproblem och familj. det är sällan någon frågar om mig, och jag kan inte med att ta den platsen. jag tror inte att dom tänker på det. jag tror att det är så naturligt. och när dom väl frågar säger jag oftast att jag inte vill. 

jag vill inte mer. jag gick därifrån när det blev för sorgliga samtalsämnen. röke på altanen istället. ensam. alltid bättre ensam. 

"äh. jag klarar mig bäst själv ändå"

det gör jag inte alls. det är livets största lögn. jag klarar mig inte över huvud taget.

 

hjälp mig.

idag jobbade jag till fyra, och var visningsvärd efter det. skönt. gustaf är så snäll. under dagen hade jag pratat med timmie om att ses. jag fick en snap av honom igår där han skrev att han saknade mig och jag blev så.glad. jag behövde verkligen lite kärlek. vi bestämde att vi skulle ses efter åtta, för han skulle göra något tills dess. jag var så glad över att slippa vara ensam. jag var inte så glad idag, och igår var jag definitivt inte det. det blev att visningen tog längre tid än planerat (det var en lägenhet med världens finaste utsikt). gustaf körde hem mig sen (som sagt. så.snäll)

när jag kommer hem börjar ångesten komma så smått. jag lagar mat. kollar klockan. snart åtta. han hör av sig. det gör han inte. så jag hör av mig. och svaret:

(NEJ DET KÄNNS INTE OKEJ.)

det känns SKIT att det aldrig är någon som frågar. att det aldrig är någon som tar hand om mig. att det måste gå så långt att jag gråter på en fest för att någon skämtat om våldtäkt för att någon ska ta hand om mig. jag vet att jag är bra på att ta på mig en mask, men ibland måste en fråga ändå. det känns SKIT att timmie visste att jag mådde dåligt, men att jag inte kände mig tillräckligt bekväm med att typ ta det över sms eller verkligen be om hjälp, och prioriterar en annan vän. jag vet ju självklart inte på vilken nivå det är för den där vännen, men bara för att jag inte sa hur illa det var till honom (för det vågar jag inte) väljer han den andra. 

på samma sätt som när karin smsade i söndags och frågade "hur mår du nu?" och jag svarar typ "inte så bra, men överlever, själv?" och hon inte frågar en gång till, inte anstränger sig mer, inte ens å vad tråkigt att även idag blev piss för dig. istället asså omg är så bakis hahaha lol wild night haha ;);) shit vet ej om jag ska skratta eller gråta haha skakar så bakis lol ;) och jag känner mest. jaha. det var det. det känns SKIT att jag är den som tar hand om. (typ när tova gjorde slut med timmie och han smsade och sa att han mådde dåligt och jag åkte in till stan och mötte honom sent på kvällen TROTS att jag hade jobbat hela dagen TROTS att jag skulle upp svintidigt på en viktig mattelektion dagen efter TROTS att vi hade gäster TROTS att mamma och pappa blev sura. det var liksom en självklarhet. och det var först när vi sågs som han berättade för mig vad som hade hänt. innan hade han bara sagt att han var ledsen. direkt släpper jag allt jag har för händerna och träffar honom, OAVSETT hur illa det är. är han ledsen finns jag där. är någon ledsen finns jag där. även om det betyder att jag ställer till det för mig själv) jag ska inte vara självisk. jag vet det. jag känner mig så vidrig som ens tänker så här. 

 

jag kan ju säga att direkt när jag fick timmies första sms om att han inte kunde ses, gick jag och spydde upp middagen. utan att blinka. jag är inte värd middag, ingen tycker om mig, jag är dålig. 

 

jag var hos joel i lördags och firade honom och karin. hela gänget och tycker om dom så mycket. 

med det var några killar där som är typ bekanta med joel, som jag även träffade på nyår, som jag inte uppskattade så mycket. dom satt och pratade om "sexställningar" (vill inte ens kalla det för det) typ "tvillingen höhöhö, aa man har sex med en tjej bakifrån och så säger man vänta lite och så går man ut utomhus och så kommer ens polare ut från garderoben och fortsätter utan att hon märker att ni bytt, och så ställer man sig i fönstret och vinkar och så blir hon asförvirrad hahahahahah" och jag kände mest att DET ÄR INTE OKEJ DET ÄR INTE OKEJ ATT SKÄMTA OM DET ÄR VÅLDTÄKT OCH INTE EN "SEXSTÄLLNING"/EN KUL GREJ. 

och joel sa ifrån fast det där är ju inte lugnt. och dom garvade hahaha a alla gillar ju olika (lite typ fan vad mesig du är joel) och jag kläcker ur mig typ "a vissa gillar ju våldtäkt och andra inte" och gick därifrån och sen bara fick jag så dålig feeling och visst att jag kanske var extra känslig pga vad som hade hänt på natten, men allt gjorde bara så ont FÖR DET ÄR INTE KUL DET ÄR INGET ATT SKÄMTA OM. jag blir så ÄCKLAD av den där mansgrisigsa kulturen. jag blir så otroligt äcklad av hur män beter sig.

jag FIXAR inte att behöva vara rädd var jag än är (för det är jag. och det blir värre och värre), jag fixar inte att det har gått tre år och snart fyra månader sen oscar och FORTFARANDE är jag så jävla sjuk av det. jag fixar inte att våldtäkt anses som en grej att skoja om. jag fixar inte att någon tar sig friheter och slår mig i ansiktet flera gånger under sex och att jag inte vågar/orkar säga ifrån - och jag fixar inte att jag inte förrän i EFTERHAND insåg att det verkligen inte var lugnt. jag fixar inte att jag har en så skev och oförutsägbar inställning till sex att det liksom är förstört för mig och att jag inte vet om det någonsin kommer att bli bra.

 

så jag bröt ihop. det var inte så krisigt mer bara genuint ledsen och sorgsen. inte arg och inte angstig. bara ledsen så jävla jävla ledsen förtvivlad och trött. joel frågade om jag ville gå ut och röka och så satt vi där och han sa att han visste vad som hade hänt under natten, och det kändes liksom inte heller lugnt. karin var den enda jag berättat något för och hon liksom tar sig friheter att berätta för någon annan för att hon uppenbarligen inte ansåg att det var en stor grej. och visst att det var joel och det är lugnt, jag hade eventuellt berättat för honom ändå, men det kändes verkligen inte ok. och så skulle joel gå in, men lämnade sina cigaretter och tittade på mig och sa ta så många du vill. och när jag satt ensam på gården och kedjerökte, kändes det så sorgligt. det är inte första gången. om inte annat så den där gången i mexico när devan drog ett våldtäktsskämt och jag sen rökte upp ett helt paket cigaretter på gården. inte för att jag ville, utan för att jag behövde, behövde komma till den sista med tur. och så grät jag. lite. bara tårar och så jävla sårad och ledsen. så jävla besviken på alla. på världen på alla män på mina vänner på allt. jag är så glad att jag inte var full, hade väl druckit typ tre glas vin, men inte mer än så. hade jag gjort det vet jag inte var kvällen hade slutat. och så såg karin mig i fönstret. kom ut. prata med mig. och jag känner mig så obekväm. och jag grinar och hon kramar och joel kommer och jag tänker fuck it att karin är så otroligt konflikträdd, jag måste iallafall stå upp för NÅGOT. och jag säger som jag känner till henne och hon säger förlåt och det är bra. så kommer max, sitter. lyssnar. jag gråter och allt jag kan känna och tänka och säga är snälla snälla snälla säg till folk, bryt mönstren, det är INTE KUL, och det spelar ingen roll att just jag var där idag, det är inte så att dom borde hållit käften för min skull, det är bara ALDRIG OK, det är inte kul någonsin, det är inte ok någonsin, för det håller våldäktskulturen vid liv. så jag predikar om samhällssystem blandat med jag kommer aldrig bli frisk. filip kommer. johanna och kristoffer kommer. jag slutar gråta. karin håller mig i handen. joel ger mig en till cigarett. jag ber alla att ta ansvar. (wow låter ju som livets största party pooper, men fan HELLRE DET, det GÅR INTE att vara så rädd för att förstöra stämningen och verka "oskön, att en inte säger protesterar. det GÅR INTE längre.)

 

karin mumlar du är bra. och sen hallå, jag försöker säga att jag älskar dig. vilket är SÅ STORT. det har hänt kanske två gånger innan. inte för att jag tror att hon inte gör det, men hon bara säger det inte. aldrig. till någon. jag är VÄLDIGT selektiv med mina jag älskar dig, men när jag väl känner det säger jag det gärna. karin är inte sån. alls. och det kändes fint. max gick in och hämtade min väska och mina skor. vi alla tänkte fuck killarna där inne. joel gick in och pratade med dom. inte för min skull. jag såg det i hans ögon. det här var något han ville göra ändå. han hade också tagit illa upp. han sa att de borde tänka sig för. att det inte var okej med såna skämt. och han sa att de hade skämts något fruktansvärt. att dom hade sagt att dom fattat att jag hade tagit illa upp, och joel hade sagt att det var skitsamma om någon tog illa upp eller inte. det var bara inte okej. någonsin. för det handlar inte om att anpassa skämten efter dom som är där, det handlar om att inte skämta om sånt. alls. någonsin. punkt. 

 

max följde mig hem. dom andra skulle ut. jag sa ju nej tack så klart. det hade kunnat gå SÅ illa. så jag och max tog en bag in box och gick en promenad på kyrkogården och sen runt en bit och sen hem till mig. pratade om det. det är extra fint att höra viktiga ord och funderingar från såna som man inte hör det från så ofta. precis som karins "jag älskar dig" kändes det så bra att höra max säga att han var så jävla ledsen för min skull och att han var så äcklad av världen. för vi brukar inte prata om sånt så ofta. inte på ett så personligt plan. gärna politik osv, men inte så. vi kom hem till mig och han sa att han kunde stanna ett tag. vi la oss i min säng och tittade på ett avsnitt av girls (som vi börjat se om tillsammans under alla bakfyllor). under avsnittet sa han "alltså, igår när jag sov hos siri efter att vi hade legat frågade jag mig själv vad fan gör jag här när jag skulle kunna vara hos dig."

max kramade mig och klappade mig på håret hela tiden. jag var lugn. jag hade slutat gråta för länge sen. jag var nog mest bara besviken. istället slutade kvällen med att max grät. jag tror att det var en av dom finaste stunderna jag varit med om. han kramade mig så hårt och sa "jag älskar dig jättejättemycket. jag är så otroligt ledsen för dig." jag och max har ju verkligen ALDRIG sagt jag älskar dig. jag kände att han verkligen menade det. alltet. han brydde sig så mycket. 

han gick sen. han skulle ut. jag är bara så glad att han pausade sin utekväll för att ta en promenad med mig och sen gå hem med mig och krama mig i sängen en stund. 

 

på söndagen var jag och jobbade och sen låg jag i solen resten av dagen. 

folk är så dumma i huvudet.

"en måste bara lära sig att leva med att absolut absolut majoriteten är fruktansvärda människor. sålla ut dom ur sitt liv och bara omge sig med dom få som faktiskt är bra"

jag grät. dom tröstade. 

jag står inte ut. jag står inte ut med detta livet. med alla skämt som inte.är.roliga. med alla antaganden. med alla "jag är min egen viktigaste person i ALLA lägen." jag står inte ut med idioter. jag står inte ut med att folk blir ÄNNU större idioter när alkohol och droger är med. jag orkar inte vara rädd längre. jag orkar inte att det gått tre år och snart fyra månader, och jag är fortfarande så sjuk av det. jag står inte ut med göteborg, jag står inte ut med världen. 

jag vill inte mer nu. jag vill verkligen inte. 

jobbet. business med tigrarna. karin hämtar. hem till henne. sova i sked. duscha. släktkalas. skål, presenter, tårta, vin. renee. shakira. vin. byta om. stan. notch. öl. skratt. snygg-filip. kissa i vasaparken. excet. vipkön. hiphopgolvet. kissa. svettiga. karin tog av sig bhn. schlager. martin. snabb kram, fist bump. terassen. britter. "have you lived in america?" max. fuldans. hiphopgolvet. karin springer iväg hela tiden. öl. öl. öl. dansa. svettiga. max och jag. skratt. letar efter karin. ut och röker. karin har hittade john. max smsar med siri. vi bestämmer att han ska gå till henne. jag vill inte följa med. karin. dansa. hittar britten. löser honom. karin med. hon hittar någon annan. och någon annan. jag och john tittar på och skrattar. snart stängning. karin och john står och hånglar och jag vet att hon kommer ha ångest över det sen. "kvart i tre ragget." och där står han. och plötsligt har jag sagt till karin att det är lugnt att hon åker. och plötsligt sitter vi i en taxi hem till honom. småprat och sen hade vi sex. det var väl okej. 

men.

jag vet inte vad jag sänder ut för signaler, eller om jag bara haft otur. men han, precis som josef var rätt våldsam. jag FÖRSTÅR att man gillar olika, och det är okej. men det är en så väldigt specifik sak som verkligen INTE ALLA gillar. då borde man fråga först. med josef var det rät lugnt, också för att det kändes som att jag fick bättre kontakt med honom över huvud taget. vi hade pratat mer. men med den här killen, pontus hette han, var det på ett annat sätt. visst släppte han på strypgreppet när jag bad honom, men den där grejen med att testa först och fråga sen känns inte riktigt lugnt.

han slog mig i ansiktet. 

alltså, det är ingen fara med mig så. och under tiden kändes det mer komiskt eftersom att han uppenbarligen var så jävla dum i huvudet och bara testade det utan att fråga. och dessutom slutade han när jag visade att jag inte gillade det. men nu i efterhand känns det rätt äckligt. vad jag låter folk göra med mig. 

 

jag sov kvar. vaknade. åkte hem tidigt. träffade ellen på bussen. hon skrattade och frågade om det var en walk of shame. 

sen jag kom hem har jag druckit cola och skrubbat hela kroppen. m. livet va. 

firade lisa i förrgår. ska fira karin idag. och joel imorgon. lite stress. 

jag älskar henne så mycket. 

jag vet inte vad jag sysslar med. lagar mat, äter två tuggor, häller diskmedel på och slänger det. skrattar för högt. gråter för sällan. sover inget, sover för mycket. skjuter upp problem. (finns det några problem?) vem vänder en sig till? vad kommer jag ångra och vad kommer jag sakna? 

 

jag är så tom. det känns som att jag trampar vatten. och han höll med. 

röker gräs på nätterna. köper box istället för flaska. klappar folk på kinden. är ensam hemma. kanske för mycket. ingen komtroll, inga gränser, inga planer, inga drömmar, ingen framtid. mörkt. 

 

jag har hår ner till naveln nu. känner inte igen mig själv. utseendet är så annorlunda. (fetare fulare olyckligare). jag försöker omge mig med människor hela tiden (fast ofast har jag inget val). känner mig inte bekväm med någon. går igenom kontaktlistan hundra gånger. vill aldrig sitta vid datorn. hinner inte eller vill inte. läser böcker istället. drömmer mig bort. ibland träffar jag någon som är sjukare än jag i texten. oftast känner jag mig bara sorglig. (det är jag och marguerite och samwise och björn och nina)

 

får sms jag inte svarar på. får sms jag aldrig öppnar. umgås med min storebror. har på mig lisas skor. har köpt nya bhar, nu när jag inte längre har den orimliga storleken 55G. (istället är jag tjockare med mindre bröst. bra deal)

 

har ångest över att jag inte tagit tag i att ta bort min tatuering. vill köpa en världskarta. vill hålla någon i handen. vill sluta känna mig så jävla ensam hela jävla tiden. vill känna att jag gör nytta. vill vara vuxen på riktigt eller barn på riktigt. vill sluta vara så jävla mittemellan. mittemellan bar och vuxen mittemellan glad och ledsen mittemellan frisk och sjuk mittemellan. 

 

är brun. trots ginger. bokar upp mig på date med en annan martin. fast bara över telefon för han är på andra sidan jorden. 

vill vara viktig för någon.

vill vara viktig för mig själv. 

jag vet att det var så jävla dumt. så jävla dumt att dricka fyra dagar i rad, så jävla dumt att inte sova ordentligt på fyra dagar, så jävla dumt att lägga pengar på alkohol, så jävla dumt att träffa martin när jag inte kan ta ansvar för det sen, så jävla dumt att bryta sig in på ullevi, så jävla dumt att sitta i regnet i flera timmar och bli kall, så jävla dumt att ha sex med martin och såra honom, så jävla dumt. allt jag gör är alltid så jävla dumt. herregud vad självhatet är på topp. VARFÖR kan jag inte bara ta hand om mig själv? varför kan jag inte hitta någon mening? varför varför varför är jag så jävla äcklig och dum i huvudet? sämst dotter, sämst ex, sämst på jobbet, sämst vän, sämst som person, sämst. så jävla dum i huvudet. jag vill inte mer. jag vill inte mer jag vill inte mer. 

rädda mig, någon. 

alltså för typ ett dygn sedan skrev jag att jag var så glad att jag hade kunnat vara nära martins hus och inte tänkt så mycket på det. några timmar senare ligger jag i hans säng, som så många gånger förut. 

 

jag och madde gick en långlånglång promenad till en sjö, men badade inte. vi åt jordgubbar och pratade istället ("hjälp miiiig"). gick hem till henne och jimmy och duschade och jag sov en stund eftersom att jag var rätt sliten sen dagen innan. sen åkte vi till lisa och köpte med oss indisk mat. hos lisa satt vi vid köksbordet och åt och tömde en box rosé och pratade länge. sen gjorde vi oss i ordning och lyssnade på "a det var deeeen" och A det var verkligen deeen. det blev väl excet då. såklart. och vi hade jättetrevligt TILLS JAG SER MARTIN, den jäveln. vi smet och sen skrattade vi jättemycket och det var inte så ångestladdat, men det var ändå jobbigt att veta at han var där. att inte kunna slappna av liksom. men vi dansade massor, shottade och hade oss. (det var deen.) sen ringde martin. han ville ses och prata. jag sa helst inte. vi la på. han ringde igen. jag sa okej den gången. lisa hittade jacob och gjorde sin grej. jag och madde dansade tills vi var helt svettiga och sen gick vi. hon hade börjat bråka med jimmy (såklart). det spöregnade och vi gick över heden. plötsligt ser vi martin. madde är arg på jimmy. vi skrattar. ingen kram. vi började gå. kommer fram till ullevi. (nya eller gamla eller gamla nya eller vad fan. den stora). och så klättrar vi in. martin hade gjort det förut. "det är lugnt". och helt plötsligt sitter vi tre (madde min viktigaste person och martin, ja vem fan?) högst uppe på läktaren och tittar ut över ett helt tomt ullevi. det hade slutat regna lite och vi kunde se långt bort. efter ett tag går vi. följer madde till spårvagnen. jag och martin sätter oss på en innegård. jag har en petflaska rosé i väskan (när blev jag fjorton igen?). en cigarett, ett samtal. vi pratade om det mesta. jag vet inte hur många timmar som gick. han har köpt biljett till australien i vinter. han har inte legat med någon efter mig. han älskar sitt syskonbarn sam. han är ledsen ganska ofta. han och victor hade bråkat. han tyckte att det kändes lite konstigt att jag och timmie umgås så mycket som vi gör. osv.

han frågar om jag varit med någon sen honom. jag säger att det inte spelar någon roll. han säger att han faktiskt genuint undrar hur det gått för mig med sexet. att det är av den anledningen. och jag såg i hans ögon att han menade det. jag nämde inga namn och inga åldrar och inte när och inga detaljer. han blev så glad för mig när jag sa att det hade funkat. att jag till och med kommit med en av dom. att det var så stort. och på något sätt känns det som att martin förstår på ett helt annat sätt. maddo i all ära eller vilken kompis som helst egentligen, dom blir glada, men jag tror inte att dom fattar på riktigt. martin gör det. han var med från början. han vet hur otroligt jobbigt jag hade det med sex. han har sett det själv, han har varit med under resan. han vet. och på något sätt kändes det självklart att han skulle få veta. han kramade mig. såg så glad ut i ögonen. "jag är så otroligt glad för din skull". 

där satt vi tills solen gick upp. vinet tog slut. jag var riktigt riktigt full. nästan sorgligt. han såg orolig ut när vi pratade om alkohol. helt plötsligt kysser han mig. "du kommer inte åka hem till dig, du fattar det va?" och så gick vi hem till honom. eller åkte spårvagn. jag minns faktiskt inte. herregud. hemma hos honom träffar vi hans mamma som är uppe och dricker vatten. klockan var säkert sju och jag skämdes så mycket över att återigen vara DEN tjejen. hon som kommer hem full på morgonen, fast vi har gjort slut. 

vi hade sex. somnade. jag minns typ ingenting. jävligt sorgligt. vaknade. hade sex. åt frukost. tittade på mtv. skrattade lite. jag sa som det var. "detta ska inte hända igen". "detta betyder ingenting". "vi kommer inte börja umgås nu". iskallt kanske. elakt kanske. jag vet detta. jag har haft jättemycket ångest över det under dagen. jag kände mig så jävla patetisk när jag (som så många gånger förr) åkte hem i gårdagens kläder och smink och knullrufs. spöregn och solglasögon. skäms. å. jag känner mig så dum. så himla himla dum bara. och så otroligt ensam när jag nu insett att nej, vi har inte jättekul, och nej, jag saknar inte honom som person, och ja, jag stör mig på mycket han gör, och nej, jag vill faktiskt helst inte kyssa honom. det betyder att han finns inte där att rymma till. han finns inte där att bli räddad av. nu är jag ensam. 

hemmafest ett hus från martin igår. det var trevligt. det var lösmustascher och beerpongturnering och pinatas. max är ju bäst så jag hade verkligen roligt. snyggmax var snygg och fjortisarna var fjortisar. när nästan alla hade gått, satt vi kvar i soffan och kramades. först jag och max, sen jag och max och sen jag och elin. max klappade mig på benet och vi rökte en del. tillslut låg vi mest och sov, och då kände jag och max att det var dags att gå. vi skrattade jättemycket hela vägen till spårvagnen (favorithobbit) och jag tänkte inte mer än någon sekund på att jag var i princip utanför martins hus/att han skulle kunna gå förbi när som helst/att vi gått där tillsammans innan. jag minns inte riktigt hur vi tog oss hem, med det gjorde vi iallafall. efter två glas vatten somnade vi, och han har skedat hela natten. nu under morgonen har vi tittar på girls och ätit rostade mackor och har like bakisångest. men bättre när man är tillsammans. 

nu ska jag träffa maddo.

okeeeeej. så jag var på AW igår. herregud. detta jobbet tar död på mig. vi var på bar himmel. det var helt otroligt varmt, och vi gick dit från kontoret. jag bestämde mig för att fuck alla och köpte öl, trots att alla fräscha mäklarbrudar drack rosé. pratade, åt osv. helt plötsligt var bordet inne på fjärdefemte rundan och det var rätt trevlig stämning. såklart var ju den där killen jag legat meds syster där och det var ju pinigt för det känns som att hon förstått. men annars var det bra! jag hängde mycket med maria såklart, och med michaela och claudia. 

framåt kvällen kom christoffer. snälla snälla christoffer. (som jag även drömt en sexdröm om och sen rodnade varje gång vi pratade i en vecka efteråt) och kvällen slutade med att han skulle följa med mig till toaletten och så stod vi där utanför och pratade hur länge som helst (trots att jag var SÅ kissnödig). 

"var bor du nu då?" (är en mäklare så är en)

"fortfarande med mina föräldrar, jag är ju trots allt bara nitton" (han gissade på 23 härom veckan. han blev då genast min favoritperson på kontoret. alla andra i hela världen brukar gissa på ca 16)

"det gjorde jag med när jag var nitton, men en vill ju flytta hemifrån" (han är 25)

"ja, det vill jag verkligen"

"ni har inga planer på att flytta ihop då, du och din kille?"

smooth. verkligen. fast jag tycker verkligen att sånt är mest jobbigt pga en måste liksom, nä. jag är singel. oönskad och oälskad och ej en person folk vill ha.

sen kom vi TYVÄRR fram till han OCKSÅ känner den där killen jag legat med, vars storasyster jobbar på kontoret. och det blev ganska pinsamt när han frågade hur och jag rodnade jättemycket och mumlade något om gemensamma vänner. hm.

sen åkte vi hem. han stannade kvar och jag gick längs avenyn med claudia och michaela och maria. idag har jag varit rätt trött. hela dagen. bokade två möten. det var kul. sen pratade jag i telefon med timmie länge och gick nästan hela vägen hem. 

belleglassen:

tog bort din kommentar pga ville ej att det skulle stå mitt namn (en vet ju aldrig vem som hittar hit) men blev väldigt glad.

och:

KOLLA VAD JAG SKRIVIT TILL DIG PÅ WHATSAPP. om det inte är så att du ignorerat med mening. isåfall: det är ok. en måste inte. tycker om dig ändå. (så mycket så mycket så mycket.)

du är viktig. all kärlek. /m

G estetisk verksamhet 50p

G idrott och hälsa A 100p

VG psykologi A 50p

VG geografi A 100p

VG historia A 100p

VG matematik A 100p

MVG matematik B 50p

MVG matematik C 100p

MVG engelska A 100p

MVG samhällskunskap A 100p

MVG samhällskunskap B 100p

MVG samhällskunskap C 100p

MVG internationella relationer 50p

MVG elevdemokrati 50p

MVG världskultur 50p

MVG svenska A 100p

 

jag har läst 1400p

för gymnasiekompetens krävs 2500p varav 2250p minst godkänt

 

för samhällsbehörighet krävs även:

svenska B 100p

svenska C 50p

engelska B 100p

naturkunskap A 50p

naturkunskap B 100p

religion A 50p

filosofi A 50p

projektarbete 100p

moderna språk 200p

 

1400p+800p=2200p 

det saknas då ytterligare 300p individuella val. 

dvs ca lika mycket som jag redan läst.

kul.

 

/mvh kommer ALDRIG bli klar med den motherfuckern.

ångest. jag förstår inte. varje morgon jag vaknar nu. ont i magen. vad ska jag göra med mitt liv egentligen? 

jag börjar må sämre. alltså helheten. svårt att planera, livrädd, ångest. 

alltså ååååå äksar madeleine så mucket. 

vi sa att vi skulle ses och chilla idag, men så kände väl jag att nää. jag fixar inte det. jag behöver göra något, behöver komma ut. så vi sågs och hade en dagsfylla. dagsfyllan blev till middag. jättelänge satt vi på vad som blivit vårt stammisställe och pratade och pratade och öl efter öl och mat. vi hade bara ben och skrattade massor. sen gick vi och köpte frozen youghurt och promenerade genom slottsskogen. 

det är konstigt med slottsskogen. hur jag på varje ställe har någon histora. det var på plikta vi brukade leka med dagis. det var den slingan jag brukade springa när jag var som sjukast i ätstörningar. det var där jag gick min sista promenad med amanda. det var där jag nästan hade sex med martin i labyrinten. det var där jag och karin och max och christin satt med chisitins kompisar och sen hade raptävling med max kompisar. det var där jag åkte moppe hem från en skolgrej i åttan och sen nästan kysste killen hejdå, efter att han lagt mitt hår tillrätta när det blåst av farten utan hjälm. det var där jag träffade sean för första gången, fast utan att hälsa. det var där jag och sean hade vår första date, när jag kom dit mitt på dagen och fortfarande var full och helt bäng av alla piller jag tryckt i mig under nattens bravader. det var där jag berättade för isabella om oscar. det var där jag och tilda satt. det var där jag visade brösten för linus i ettan. det var där jag och niki satt och drack tetravin efter att vi hängt på ssukontoret. det var där jag egentligen skulle ha gått på dagis. det var där jag såg martin för några veckor sedan när han var på date. det var där karin gjorde masken och slog i hakan. det var där jag och min älskade dansgrupp firade valborg 2011. det var där jag och ana ce låg i gräset efter att jag hade visat henne älgarna. det var där jag kissat hundra gånger i buskarna när jag var typ fjorton och jättefull. det var där martin lärde mig åka longboard. det var där jag och karin och max tog så fula bilder och sen kissade i samma buske efter skolavslutningen i ettan. det var där jag satt i flera timmar och inte visste vart jag skulle ta vägen när jag rymde hemifrån i åttan och sen ringde amanda och så satt hon med mig. 

slotts, engångsgrillar, kyssar, bara ben, skratt, gråt, kärlek. tiden går.

jag jobbade på måndag och tisdag. max frågade om jag ville hänga med honom och henkedicken och skatea på måndagen men jag behövde vara ensam och sova tidigt. 

på onsdagen kunde jag inte ta mig iväg till jobbet. omöjligt. sjuk fysiskt och psykiskt. det blev bättre med dagen dock. jag träffade min psykolog på efermiddagen och gick hem därifrån i solen. 

jobb jobb igår och idag. 

och nu är jag äntligen framme vid idag. wow. längesen jag skrev såhär otroligt mycket. och om jag ska vara ärlig känner jag mig lättad. jag behövde detta. bli av med historierna. fylla på med nya. jag ska försöka bli bättre på att skriva. lite varje dag. det mår jag bra av. 

puh.

på lördagen kom timmie och karin hit på kvällen efter att jag hade legat i sängen och tittat på lindsay lohan-dokumentären och sovit typ. vi köpte pizza och skrattade åt hur vidriga alla varit kvällen innan och high fiveade på att alla tre hade fått ligga. vi drack en del vin. jag och karin hade vindruvor i. jag sket i att sminka mig och hade på mig en av ivars stora tshirtar. så åkte vi till mölndal. åkte för långt först och skrattade asmycket. tog på oss att vara dom som halsade ur en bag in box medan vi väntade på nästa buss tillbaka. var på lokalfesten ett tag. jag träffade min namne och hade ett moment med filip (men mest var det bara jättekul att träffa honom). karin och timmie låg på toaletten och jag flirtade med en snygging som jag inte minns namnet på. jag och karin kissade i busken fast det fanns toaletter och sen åkte vi. timmie skulle upp och jobba dagen efter. när jag och karin gick av bussen i stan kände vi väl mest att NÄ, den här kvällen är ej över (klockan var kanske två). så vi gick till sticky. ew. aja. vi hittade en kille med VÄRLDENS BÄSTA politiska åsikter (ärligt finns det något sexigare?) (fast han liknade kike lite och det var ju jobbigt) och rökte e-cigaretter (what the fuck är det egentligen) och pratade med en tjej som snart skulle dö (som var så fin) och sen dansade vi jättejättejättemycket. alltså vi var ju så fula. jag var ju totalt osminkad och båda var jättebake. men det är det jag gillar med oss. vi körde på med year of the slut och hittade var sin kille som vi kysste. och sen skrattade vi asmycket åt dom för dom var ju HELT efterblivna. karins hade stånd efter en sek och min lyfte upp mig och bar runt på mig??? sen kissade vi tusen gånger och torkade händerna varje gång på en kvarglömt kofta som vi sen stal innan vi gick därifrån. jag hade under kvällen ringt max och sagt åt honom att komma till oss. han var på docks och hade GÅTT därifrån (hisingen = mordor för mig). jag och karin och kärleksmax åkte till järntorget (eller gick?) och köpte pommestallrik och max köpte en cola till mig. jag och karin hittade en falafelrulle på hållplatsen som knappt var äten på. så vi åt den. JA det var en SÅN kväll med inga gränser. klockan var kanske halv fem och vi kände att vi ville ha lite protein till våra pommes. karin rev av översta biten med handen och slängde till måsarna och hon var så jääävla äcklig verkligen. sen åt hon sina pommes indränkta i sås med handen. vi skrattade så JÄVLA mycket. sen kom vi hem hit. jag ringde lisa för hon hade ringt. hon var ledsen över något som jag inte minns nu. sen somnade vi i min 120säng som så många gånger förut. järngänget. på morgonen åt jag och karin upp våra överblivna pommesfrites och drack upp vinet som var kvar i glasen. vi gjorde asmycket mackor och diskuterade länge länge olika frukostdrycket. skrattade skrattade kramades. låg i sängen och åt och tittade på girls. efter ett tag åkte karin hem (hon skulle på släktträff och jag och max skrattade så mycket för det ska hon ju alltid). jag och max låg kvar. hela dagen egentligen. köttade avsnitt efter avsnitt. kramades. sen gick vi och åt med min familj och familjekompisar och ivar och hans bästis nadja. sen satt jag och max länge länge utomhus. drack te i varsin filt. pratade sent på natten. pappa kom ut och uppdaterade oss om fotbollen då och då. sen gick vi hem till mig. han orkade inte åka hem och jag orkade inte sova själv. bara det där att bli skedad en hel natt (eller tre nätter i rad som det var den gången) är så fantastiskt. det är verkligen det jag saknar nästan mest. 

på morgonen åkte jag till jobbet. max åkte hem. 

förra måndagen träffade jag timmie efter jobbet. vi satt i hamnen i solen och pratade tills det började regna. 

och på tisdagen efter jobbet träffade jag madde. vi fikade i flera timmar och pratade igenom allt som behövdes pratas igenom. det har hänt en sorglig sak. 

på onsdagen åt jag middag och drack öl med lisa. 

på fredagen åkte jag hem. duschade. blev hämtad av karin i bilen. åkte hem till timmie, hämtade upp honom. åkte tilk karin och lagade tacos. drack vin och åt en massa. timmie och karin hade aldrig träffat varandra förut (haha) men det gick så bra så. hängde på karins rum. bytte kläder och pimplade vin. tillslut åkte vi till stan. blev att vi gick på premiären av villan i stan. träffade så mycket folk. och även folk som var där som jag inte träffade tillexempel storebror. dansade med sandra, kramades med felix, pratade med ellen, hånglade med sebastian, flirtade med random, kissade med karin, skrattade med max. jag går iväg med snyggmax (inte äckelmax och inte kärleksmax) ett tag. när jag kom tillbaka satt karin och timmie och EXTREMhånglade och a det var ju så fint! sen försvann dom på toa ett tag. "på toa". alltså mina kompisar är så äckliga och jag älskar det så mycket, men tydligen hade karin sugit av timmie UNDER TIDEN hon kissade. jag vet ärligt inte vad jag gjorde under den här tiden. fladdrade runt mest. en annan gång när jag kom tillbaka till stället karin och timmie satt på var bara karin kvar och såg askonstig ut. då har dom hånglat så intensivt ATT KARIN BÖRJADE BLÖDA NÄSBLOD. alltså hahahahahaha. så timmie var iväg och tvättade av sig pga FÖR blodig i ansiktet. jag spottade på ett papper och fick rent karin och så fick hon en tampong av mig som hon hade i näsan resten av kvällen. alltså den tjejen. orkar ej. dom åkte hem tillsammans sen. såklart. låg. såklart. det var dom värda. båda två. 

själv åkte jag hem hit. men max och sebastian. och ja. jag låg med sebastian. så kan det gå. han är, om jag ska vara ärlig, en rätt asexuell person. alltså inte det att han är osexig så, mest bara inte sexuell. det kändes lite som att et var min kusin. haha. aja. det har ju ändå varit lite spänning mellan oss sen vi började i ettan (fuck vad länge sen). max var söt och sov på soffan. hjärtat.

frankrike var fint. bra. jag drack en massa vin och läste en massa böcker och strosade i cannes och i nice och i antibes och tittade på orimliga miljardärsbåtar och skrattade med storebror och låg i solen och lyssnade på harry potter och åt god mat. kramade på farmor och farfar. sov länge. kom hem på natten på lördagen. var med karin på söndagen. jobbet på måndagen. emelie sa ju upp sig innan jag åkte. eftersom att hon hade en månads uppsägningstid var det ändå rätt lugnt. när jag kommer dit på måndag berättar hon att hon inte behövde gå på den utan att det var hennes sista dag. hon skulle vara kvar i repan lite under veckan, men det var det. alltså fick jag ju största chocken dirr när jag kom tillbaka att JAHA, nu ska jag sitta här själv. alltså hur illa jag än tyckt om emelie och sofia är det faan värre att sitta helt ensam. så sen dess har jag krigat själv. 

det finns dock ett plus. att visst är det tråkigt under själva arbetstiden, men folk har generellt varit snällare och trevligare mot mig sen emelie och sofia slutade. och det är ett plus. nu har det börjat en tjej som heter maria i repan för sommaren som är rätt trevlig. och det är ganska lagom. jag kan äta lunch med henne och hänga med henne på mina raster. det är okej. jobbet i sig är ju rätt kasst, men det är som det är. det är ju betydligt mer att göra nu när jag är ensam. på gott och ont. lite stressigt, men hellre det än att jag sitter och slöjobbar för att det inte finns något att göra. dessutom bokar jag fler möten nu när jag har mer material, vilket gör att mäklarna gillar mig.. 

tyvärr är det rätt dött nu under sommaren. dels för att mäklarna har semester, dels för att alla andra har semester och därför inte vill sälja sina bostäder just nu. men det är som det är. 

christoffer är jättesnäll och mailade till och med och frågade om jag ville äta lunch. synd bara att alla mäklare är så stressade att dom äter på tio minuter ståendes och sen måste springa iväg. (detta är inte ett skämt. monika sprang på rillen in i köket här om dagen, skjölde två (2) körsbär under kranen och sprang därifrån. det var hennes lunch.)

idag kom kontorschefen och sa att han ville ha ett möte med mig nästa vecka. undrar hur det blir. antingen säger han att han vill lägga ner mig avdelning = jag får gå. eller så säger han att dom ska anställa någon ny (hoppas!!). eller så vill han bara småprata. hm.

 

veckan efter tog stina studenten. min fina fina fina fröken stina. hon var så glad och jag blev så glad och vi skrattade och mmmm. jag hetsade dit från jobbet och svepte några glas vin och åt mat och sen hetsade jag till elin på andra sidan stan och hetsade i mig lite tårta och klappade på henne och sen hem och sova. 

även om de allra flesta fixar att jobba fem dagar i veckan och göra något efter jobbet, gör inte jag det. inte helt iallafall. inte än. ändå envisas jag med att göra det. hela tiden träffa folk. hela tiden öl och vin. jag fixar inte att vara ensam för det är då jag brister, men är jag inte ensam blir smällen så stor när det väl kommer. (anledningen till att jag är ensam hemma en fredagskväll. helt ensam i mjukiskläder och musik i öronen. jag måste det)

dagen efter var jag ju hos psykologen och sen åkte jag och drack vin med maddo och lisa. på fredagen, nationaldagen, var jag faktiskt på picknick en stund. mest för att titta på kiriaka. jag och storebror stod i regnet och log mest. jag åkte hem till madde efter det, hon bor ju åt det hållet. vi korkade upp en flarre rosé i finglasen med isbitar och kände mest att vem bryr sig att klockan bara är tre. så den tog ju slut. sen låg vi i hennes säng och dreglade över jocke berg, myste med hennes katter och skrattade. sen smsade vi lisa och bytte om. jag fick världens finaste byxdress av henne som hon hade köpt för liten och sen glömt skicka tillbaka. vi köpte med oss thaimat från stället och åkte hem till lisa. där drack vi mer vin och åt. och så tog kvällen en sån där sväng som den oftast gör. vi bestämde oss för att gå ut. satte på oss smink och så gick vi. madde ville inte följa med, men jag och lisa gjorde vår grej. excet. såklart. efter bara någon halvtimme stelnar lisa till och pekar på martin. och jag kände väl mest att kan du draaaaaaaaa. men sket i honom. hälsade inte. träffade timmie. hängde med honom. fuldansade med lisa i hiphopbaren. lisa hittade någon snubbe, som vanligt. jag och timmie hängde. skrek när dom spelade ramlar i schlagerbaren (haha alltså hur klyschigt är inte det?) och spran för att dansa. och helt plötsligt kommer även martin och victor för att dansa till ramlar. med timmie. alltså står martin precis bakom mig och jag g å r s ö n d e r. skakar på huvudet till timmie. panik i ögonen. smiter. vi gör något annat. fular oss. helt plötsligt är vi nere vid trappan vid entren och jag säger att FAN nu dansar vi eller köper en shot eller något nu jävla måste något hända, och timmie blev asseg och ba nääää och så gick martin förbi (såg mig inte den gången heller) och timmie säger att han ska gå och prata med honom. och jag säger typ men gör det då och går därifrån, för jag tänker ju inte direkt vara med och så ropar han efter mig och jag går. hittar lisa. hon står med grabben. jag är sur och säger att jag vill ha en shot eller ett ligg eller något nu jävlar jag hatar alla nu kör vi och lisa skrattar åt mig och vi skrattar åt mig tillsammans och så går vi för att dansa hon och jag och grabben och INNAN VI ENS HUNNIT UT PÅ DANSGOLVET HAR JAG RYCKT ÅT MIG EN KILLE OCH HÅNGLAT UPP HONOM. haha alltså VA. så ja. jag gör min grej med honom och han försöker prata och jag ba schhh haha alltså så vidrigt. (och jag är helt hundra på att någon skrek mitt namn flera gånger och det lät som martin men jag tittade inte efter). sen kommer lisa och hennes grabb och så lämnar vi grabbarna tillsammans och säger vi är snart tillbaka och sen var vi helt plötsligt ute för det hade stängt och jaha det var ju tråkigt. och lisa gick nästan hem med jakob (som vanligt) men ångrade sig och letade upp den där andra killen istället och tog med honom hem. och jag ringde timmie som var SKITARG på mig och på alla och jätteledsen. så jag tröstade honom i telefon nästan två timmar. 

han var less på att alla bara tänkte på sig själva och livrädd inför framtiden och så var han så jävla arg på martin och det låter så hemskt men det var så skönt att höra någon annan säga samma sak som jag tänkt och känt så länge. tydligen hade martin sagt att timmie skulle sova hos honom och så hade dom ätit och så hade martin bitchat om att han var kär i mig och ville ha mig tillbaka och timmie hade vänligt men bestämt sagt att kompis, det kommer inte hända. och martin hade blivit skitarg och sagt att timmie inte visste någonting (fast det gör han ju verkligen. timmie är ju mer min kompis än martins nu nästan) och så hade han bara stuckit. SÅ JÄVLA OSKÖNT. 

 

dagen efter blev jag sjuk. svinkoppor (ew) och magkatarr och ont i halsen och lite lätt bröstkorgsinflammation. gick inte till jobbet på måndagen pga ångest. på tisdagen jobbade jag över ASlänge och bröt ihop totalt på kvällen. på onsdagen blev jag sjukskriven. åkte och träffade madde på torsdagen. vi åt frozen yoghurt och tröstshoppade för att livet sög. pluggade en massor. på fredagen skrev jag mitt sista prov. sen åkte jag och träffade lisa och tog en promenad och en cigarett i solen. sen åkte jag till johanna och lagade mat och pratade i tusen timmar på hennes terass. 

på lördagen åkte vi till frankrike.

och så hela grejen med josef kändes ju som världens största grej. jag tror att det är svårt för folk att förstå på riktigt hur stort det är. jag menar det är ett stort steg för vem som helst att ha sex med någon ny efter två och ett halvt år av sex med en och samma person. sen oscar har jag bara haft sex med.. okej det beror på hur en vill räkna men några stycken iallafall. först var det destruktivt, sen var det inte alls, sen var det martin så.himla.länge. och det har liksom känts som att allt har byggt upp till den stunden. alla meningslösa lös på uteställen, alla tårar, alla kärleksfulla ligg med martin, första gången jag kom, alla gånger jag haft chansen men inte tagit den, allt hat och alla insikter. det är ju drygt tre år och tre månader sen det hände. (det jävla ordet) det är drygt tre år och tre månader sen jag blev. våldtagen. 

jag har tagit så många stora och små trappsteg sen dess. och jag har verkligen tagit fem steg bakåt, två steg fram i perioder. jag har säkert en lång bit kvar, men jag tror att jag har gjort det mesta av jobbet nu. jag är så stolt över mig själv över att jag faktiskt gick hem med josef. jag är så glad att det blev en positiv upplevelse. det känns som att jag sprängde en bit av muren runt mig när jag gjorde det. en bit av alla lager av skit försvann. befriande. för jag vill kunna vara som alla andra. jag vill kunna gå hem med vem jag vill när jag vill. jag vill kunna skita i att ens kyssa någon en kväll också, men som det har sett ut nu har jag en så otroligt skev syn på sex och närhet. men för varje månad som går, för varje trappsteg, livskris och närkontakt lär jag mig något. för varje tår som har med det och göra och för varje gång någon tar på mig kommer jag ett steg längre. även om det handlar om negativ kontakt lär jag mig mer och mer att inte bara blunda och ta emot för att jag tror att det är det jag förtjänar. jag står upp för mig själv. jag ser mer och mer skillnad på vad som är rätt och fel. jag ser mer och mer skillnad på när jag gör något för att jag vill, och när jag gör något av gammal vara eller för att det förväntas av mig. sen att jag inte alltid gör något av den vetskapen är ett annat problem, men jag har ändå kommit så otroligt långt. 

 

vet inte var jag ska börja. vad vill jag minnas? vad vill jag glömma? (vad har jag redan glömt?)

MEN. josefkvällen då. en jävla milestone. jag var ledig från jobbet. det var en fredag. jag pluggade pluggade hela dagen på ett café. tränade med maddo. åkte hem. jag hade på mig en stor skjorta och kängor, endast. jag och madde möttes på centralen. gick till trädgårdsföreningen och satt på en filt med alina, linnea, allmoge och hanna. sen gick vi till post-hotellet. madde bjöd mig på världens dyraste öl (älskar henne) och jag och linnea spanade på ponetiella sugar daddies och skrattade. bella slutade jobbet och bytte om och vi tre gick till pelican (ew). jag är ju inte avenytjejen alls. menmen. kontakter är kontakter och vi gick före kön och fick gratis drinkar. en vidrig kille som gick i min brors klass på högstadiet (inte en av dom jag löste :----)) jobbade i baren och var sådär äcklig och är du en stoooor flicka nu? kräks. jag och madde drack fort och bella dansade. vi hittade inte toan och sen hittade vi AXEL som var TREVLIG och verkade rätt förvånad över att träffa mig men det funkade. vi gick därifrån och gick till lilla. en öl två öl tre öl och plötsligt satt han där. josef. vi bondade över den jättehöga och konstiga norsken på andra sidan bordet. jag skrattade åt honom för att han en kort stund tidigare hade stått och fått skit av sina kompisar (och jag hade tjuvlyssnat) för att han alltid gick hem med tjejer. madde och bella var någon annanstans. och vi pratade. jaha. han var 27, pluggade medicin. han sa att jag var söt. frågade om jag skulle med honom hem. och så bara BESTÄMDE JAG MIG. jag bara gjorde det. jag kände bara att nä nu jävlar. nu är det jag som går hem med den här killen. och så gjorde jag det. (ni som har följt med på bloggen länge vet att det är ett JÄTTEstort steg, och ni som har följt med på bloggen JÄTTEJÄTTElänge vet att det egentligen är sån jag är. sån jag var innan oscar.) och så kysste vi varandra en gång. han hade vast skägg och snälla ögon.

madde kom tillbaka, jag gick på toa. hon la till honom på facebook när jag var borta. sa till honom att om han gjorde något så visste hon vad han hette, och så kysste hon mig och gick. och så gick vi. först fram till hans kompisar och när dom log menande som att "vad var det vi sa", slog jag på den där äckliga charmen och sa att jag nog visste vad jag hade gett mig in på. (ps det visste jag inte) men han var snäll. josef var snäll, och det var det viktigaste för mig.  och sen hem till honom. spårvagn. bron. hisingen. skrattade. försökte lära känna varandra. minn inget. inte för att jag var full, jag var rätt nykter om jag ska vara ärlig (fast inte för nykter, för då hade jag inte vågat), men för att jag tänkte igenom alla tänkbara hemska scenarion. och helt plötsligt skulle vi av. träffade en kille på en cykel på vägen hem till honom. han skrattade åt oss med kärlek i rösten. 

vi kysstes en gång. kom hem till honom. han hade två rumskompisar. och då blev det konstigt hahaha. alltså jag trodde verkligen att det var ett tecken, ITS NOT MEANT TO BE du ska leva i celibat DU SKA EJ LIGGA. 

basically: en av rumskompisarna bråkade med sin flickvän och josef bestämde sig för att blanda sig i, vilket jag tyckte var ASkonstigt, men jag förstod sen varför. när josef var och pratade med sin kompis gick jag in till tjejen för hon grät så fruktansvärt och det gjorde så ont i mig. hon låg topless i sängen och verkligen extremgrät. helt förstörd. och där kom det "han slog mig ikväll. det har han aldrig gjort förut. alltså han är ju våldsam och framförallt när han röker, och han har varit hotfull tidigare, men han har aldrig slagit mig." och hon grät och grät och grät och berättade och berättade och jag tröstade så gott jag kunde. och så kom josef in och sa att hon skulle sova inne hos oss istället och jag ba JAPP no sex for me. alltså ok låter väl jävligt själviskt och det var inte alls på det sättet mer typ KOMISKT att lvad är oddsen och så just den här gången och just när jag verkligen hade satt på mig rustningen (eller kanske tagit av mig rustningen???) och tänkt att nu jävlar gör jag det (fuck you oscar). 

 

han bäddade ner amanda (som hon tydligen hette) i sängen och jag gick ut och pratade med madde. hon förstod precis det STORA skämtet i det. och sen gick josef och skulle prata mer med kompisen och sa till mig att jag skulle försöka hålla henne glad. och jag ba fuck it, gillar du att skeda och hon snyftade att det gjorde hon. SÅ HELT PLÖTSLIGT LÅG JAG OCH SKEDADE EN GRÅTANDE FRÄMMANDE FJORTIS I EN FRÄMMANDE MÄNNISKAS HEM OCH KLIADE HENNE PÅ RYGGEN OCH TORKADE TÅRAR OCH BA WHAT THE FUCK VAD GÖR JAG MED MITT LIV HAHA DETTA HÄNDER INTE (förutom att det är så JÄVLA typiskt mig och dom jag berättat det för har ju garvar och ba: aja händer det någon händer det dig. 

och så kom josef in. la sig bredvid oss. och så låg vi så. vi tre. -*gänget*- (skoja.)

och så berättade han bajshistorier för oss så att vi skrattade och helt plötsligt kände jag att det ändå var helt rätt. hur sjukt och kontigt det än var, var det så jävla bra. han var så fin. som lagt sig i för att han hade på känn vad som hade hänt. som INTE prioriterade att få ligga framför att ta hand om sin rumskompis flickvän. som berättade jättepinsamma historier för att göra henne glad även om jag låg precis bredvid. jag kände det verkligen där och då at det var bra. faktiskt. så gick hon ut för att göra något. och så hände det. vi hade sex. det gick så bra. det gick SÅ bra. alltså ingen ångest. NOLL tankar på varken oscar eller martin. och så kom amanda tillbaka och så gav han mig en tandborste (hallå snäll kille eller??) och så somnade vi. eller jag tror att vi eventuellt hade sex i köket först. vad kan klockan varit då? fem kanske? någon gång under morgonen gick amanda. och så vaknade jag och josef. hade sex igen. sen låg vi så. jag har ingen aning om när jag kom hem dagen efter. men vi hade hunnite med att ha sex flera gånger, jag hade KOMMIT (!!!!) vi hade tittat på och pratat om harry potter (han var också nördig, men jag tog priset och han var imponerad) vi hade hunnit bränna igenom feminism och hur han var när han var i min ålder (vilket var... åtta år sedan..... ew. då var jag elva. nääää) vi pratade om viktiga saker och lite franska och skrattade en del. men mest njöt jag av att ligga nära någon. han kliade mig på ryggen bara sådär. bara utav sig själv kliade han mig på ryggen och jag trodde att jag skulle dö. och bara att på ligga nära nära nära och någons armar runt om och någon som pussar i nacken. 

hans rumskompis vaknade efter ett tag. dumma jävla fanskap. helt jävla efterbliven var han. han såg ut som en typisk spinkig pundarbrat. 

 

och när jag skulle gå sa han att han ville att jag skulle komma dit på kvällen, eller kanske i veckan och jag ba: jaha du kände att det var den. eh. kan vi inte ba ta det för vad det var? 

och haha det var så kul att se hur han verkligen INTE var van vid att personen han låg med ba nä :/ tror inte det :/

men jag sa till honom att han var very welcome att höra av sig om han var ute någon gång och ville gå hem med någon, men att det väl inte riktigt var den att vi skulle börja hänga han och jag. och så fick han en fist bump och så gick jag. 

OCH DET HADE VARIT SÅ GÖTT OM DET SLUTAT SÅ. men det gjorde det inte för jag var tvungen att vända i dörren och ba: eh, förresten. var är jag?

så han skrattade och följde mig ut och pekade och sa att jag kunde ta den och den spårvagnen och bussen och så pussade han mig och så skrattade jag och så gick jag.

och så tog jag mig inte iväg till jobbet imorse. JAG VILL BARA VARA FRISK. I KROPPEN OCH I SJÄLEN. jag hatar mitt liv. när det är stökigt skriker jag efter rutiner och när jag har vardag är jag så uttråkad och ångestfylld att jag inte vet vad jag ska göra.

herregud. snart får det bli en heldag frmaför datorn. jag behöver få ur mig orden. så vad händer i mitt liv? samma som innan. fast jobb istället för skola, rutiner istället för spontanitet och någon annan istället för martin. (någon annan som i vem som helst egentligen. så kan det vara)

i natt är första natten på tre som jag sover själv. tomt på kudden bredvid mig och tomt i huvudet.

jag bokade tre möten på jobbet idag, men jag grät nästan på lunchen. 

jag ska försöka sluta fastna i mina tankar. jag ska försöka vara en sån där som folk tycker om. jag ska göra mitt bästa. (det är bara det att alla blir så jävla besvikna när det inte är tillräckligt bra, inklusive jag. det är därför jag hellre skiter i saker helt och hållet. men jag jobbar på det) 

imorgon ska jag antagligen träffa lisa och madde efter jobbet. om  jag orkar. om jag inte blivit sjuk (vilket jag är på väg att bli mvh sov med öppet fönster igår + klär alltid av mig när jag är full). på onsdag ska jag äntligen träffa carina. min världens bästa psykolog. 

andas.

saknade christin förut. minns ni henne? det gjorde nog inte jag. inte så som hon faktiskt var. inte allt det fina. (även om hon var ett svin sen. men vem fan är inte det egentligen?) 

"skuttar fram till ponken" "jag sover ALLTID topless" "nininana" "jag är en avskyvärd människa" "så kommer vi hem till dig. SOM AVATARER"

 

"mitt hjärtas dynamo"

 

i år är det YEAR OF THE SLUT med karin och max. istället. 

"min franska baguette" han sa faktiskt det senast i förrgår. 

 

jag har 33 olästa sms. jag ska ta tag i det. jag ska ta tag i så himla mycket. imorgon ska jag skriva en lista. mmm finns inget jag älskar så mycket som listor. å det ger mig sån tillfredsställelse verkligen. det ska jag göra. det och gå till apoteket och djupandas och byta lakan (!) och överleva. kanske hoppa över lunchen. 

ANDAS.

 

oklart. mycket mycket oklart.