609
alltså förlåt, men jag HATAR hanna karlsson.
åkte till götaplatsen och tittade på anton och martin och aron i sina fina kostymer och och med sina baldejter. och visst, kan tyckas patetiskt, men det är en ganska klassisk sak att göra och det var hur mycket folk som helst och alla fotade och alla var så fina (fast ärligt, satan vad fula klänningar brudsen har) men alla såg så glada ut.
och martin pussade mig inför alla fast jag tyckte att det var pinsamt och fast alla hans vänner/familj var där. (och jag blev jätteglad även om jag tyckte det var pin)
sen ska alla gå ner till valand och jag sa hejdå, men martin ville att jag skulle gå med. så jag gick med. och när vi promenerade längs avenyn stannar jag för att rätta till kryckorna. och blicken fastnar. hanna karlsson. ok om hon går på den skolan. ok om har kompisar i trean. ok om jag var minst lika sorglig som henne som var där och kollade. MEN JAG HATAR HENNE ÄNDÅ. allvarligt. blev helt svag och försökte säga hejdå till martin igen pga ville inte att han skulle märka att jag märkt och ville inte att han skulle märka att jag var ledsen (pga honom egentligen) och förstöra hans kväll. han sa att jag skulle gå med ändå och jag gjorde det men aj.
något i mig säger att jag HOPPAS ATT HON SÅG NÄR VI PUSSADES FÖR JAG VILL ATT DET SKA GÖRA ONT I HENNE OCKSÅ OCH JAG VILL ATT HON SKA KÄNNA SIG BORTVALD.
jag är så jävla taskig. hon har verkligen inte gjort något fel alls. ALLS. men jag tycker ändå så illa om henne.
och hon är ju en liten jävla fjortis. men tusen liter smink och osäker bitchblick och fula örhängen. blä. BLÄ.
så. nu har jag avreagerat mig. ärligt det känns faktiskt bättre.
