(din vän pessimisten)

jag träffade rebecka och nu vet jag inte vad jag ska säga

är överlycklig med vill kräkas och sen hoppa från en hög höjd

det var så. så som vanligt. precis som jag var livrädd för.

och jag blir så förvirrad för jag har ju precis lärt mig att leva utan henne, 

men nu

nu finns hon alldeles nära igen och det skrämmer mig så in i helvete

vi drack te mina händer darrade i en halvtimme och vi pratade om vad vi hade gjort i sommar

det var inte stelt, men det var inte äkta

men sen gick vi ut och så var vi VI igen

vi gjorde såna saker som vi alltid gör. såna saker som är OSS

det småregnade länge, vi gick under mitt nya prickiga paraply

men när det började spöregna fällde vi ner paraplyet istället för upp det som alla andra

för vi är inte som alla andra. vi är VI.

så vi gick i tusen år utan destination.

hoppade i alla vattenpölar och rökte alldeles för många cigaretter

(för vi gör det när vi är stressade. eller glada. eller nervösa.

det var jag som fick rebecka att börja röka. det var en miljon år sen

"jag ska aldrig ta ett enda bloss i hela mitt liv"

och jag undrade om hon ville smaka

hon var så oförstörd innan hon träffade mig)

vi stannade och hällde ur vattnet ur våra skor och sen gick vi vidare på vår promenad

vi pratade om viktiga saker.

nej.

men vi pratade om oscar

om vad oscar gjorde

och så pratade vi om sean

(jag frågade hur han hade det. om han såg glad ut)

och jag märker hur vi har hanterat oscar på olika sätt. jag kunde inte ha sex på nio månader.

jag gjorde det, men det var helvetet. jag hittade martin (jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig)

hon är uppe i 26 stycken nu.

(en av dom är jag. en av alla dom 26 personerna är jag)

och så pratade vi om sånt som inte är viktigt

och så skrattade vi men hela tiden försiktigt. hela tiden lite för högt eller lite för tyst

hela tiden fel och obekväm

sen gick vi och drack öl. och fnissade och kedjerökte under fleecefiltarna.

och sen.

sen.

gick hon till bussen och jag till spårvagnen och jag fick en kram och jag ville aldrig släppa

(hon luktar inte likadant. det var inte rebeckadoften)

 

jag är livrädd för att bli som förut. jag är livrädd för att hon ska bli en del av mig igen. jag och samson delar redan. ska hon med in, kommer någon att försvinna, och det kommer inte att vara samson. det kommer att vara den lilla delen jag, jag har byggt upp sen hon försvann. för jag kan se det nu. att det var hon och samson som delade sist.

hon gör mig sjuk. 

och så är jag dödsrädd för att vara oönskad. jag är dödsrädd för att jag kommer vilja bli samma. eller iallafall bli nära. eller iallafall bli kompisar. eller iallafall finnas i varandras världar. jag är dödsrädd för att jag kommer vilja det, men inte hon. jag är så rädd att vara oönskad. att vara den som vill, den som tar plats, om hon inte vill.

hon gör mig sjuk.