(din vän pessimisten)

åkte och tränade. var på konstigt humör. men dansen gör mig alltid så lycklig. mamma hämtar. hon skäller ut mig helt omotiverat över att hon har fått vänta på mig. anledningen till att hon hade fått vänta var att någon hade missat att stänga dörren och vi var tvungna att kolla i alla rum så att ingen hade gått in och gömt sig. jag fick alltså inte gå tidigare än då jag gick. jag var tio minuter sen. tio.
jag säger inte förlåt. för jag har inte gjort något fel. jag hade inte kunnat gå tidigare. hon fortsätter skälla. ångesten svider. hon säger att jag iallafall kunde säga förlåt att du fick vänta, eller å, vad jobbigt för dig. tio minuter. sen säger hon det värsta. ibland verkar det som att du inte har några känslor överhuvudtaget.
jaha. nähä. ville skjuta mig.
å vad jag INTE har saknat hennes omotiverade jävla utskällningar. alls.