355

bråkade med mamma igen. och fast vi är "okej", gör allt hon sa fortfarande så jävla ont.
känslokall
har inga känslor
bryr dig bara om dig själv
man vågar aldrig visa sig det minsta ledsen eller arg på dig, för då tar du så himla illa upp att man inte vet om du kommer ta livet av dig eller sluta skolan
är det så otroligt jobbigt att visa någon som helst omtanke?
det känns som att du inte ens skulle bry dig om jag dog eller fick cancer eller vad fan som helst

känner mig totalt värdelös nu. minst i världen och elakast av alla. det vore så mycket bättre om jag bara försvann. jag hatar mina bråk med henne. för dom träffar så jävla djupt. jag känner mig alltid så otroligt jävla dålig. sämst dotter och människa.

och så hatar jag dom här bråken för jag vet att en dag kommer hon ställa frågan jag är så otroligt rädd för att behöva svara på. älskar du oss?
för jag vet inte.
måste man älska sina föräldrar?

avtryck;

vad du kallar dig;
kommer du tillbaka hit?

mailadress; (bara jag som ser)

hur du också en blogg?

det du vill säga;

Trackback
RSS 2.0