(din vän pessimisten)

jag känner att jag borde fortsätta skriva. vad som hände. jag måste få ner det i text. jag måste. 

efter att jag vaknade hos martin i lördags åkte jag hem. jag ringde stina för hon åkte till thailand på kvällen. vi pratade länge. jag förklarade hur bra jag och martin hade haft det. hon undrade hur det hade känts när han berättade. och hur det hade känts när han hade frågat om vi skulle bli tillsammans. och jag sa som det var. att det hade varit helt lugnt. att allt bara hade känts bra och att vi var bättre än någonsin. att han kändes så himla nära. vi la på. jag åkte till eva. vi gjorde julgodis och se drog vi ut. jag som fortfarande var lite bakis och jävlig lovade mig själv och henne att jag bara skulle ta några öl och sen gå hem. det gick ju sådär. vi var på källarn. hade det mysigt. siri var med oss och vi satt med en massa karljohanmänniskor. alla som jag träffat men inte riktigt känner. det var trevligt. inte superkul, men det var absolut mysigt och jag väl väl rätt trött och hängig så jag bara köpte fler öl i hopp om energi. (bra idé verkligen) när dom skulle stänga fick gänget lust att dra vidare. och HÄR borde jag ha tagit mitt ansvar och inte brutit mitt löfte och gått hem. eva tyckte att jag skulle med. siri tyckte att jag skulle med. egil undrade om jag skulle med. jag sa att jag skulle ångra mig dagen efter. han sa att det skulle han med, men skit samma. så jag sa fuck it och gick med. jag och egil gick i armkrok och jag hade hans stora vantar för jag frös så jävligt. på första stället var det 20 så vi kom inte in. på andra stället var amanda tvungen att stå på ett ben i tio sekunder innan vi fick komma in. vi satte oss och det blev mer öl. när även dom stängde gick vi till spårvagnen och egil undrade om jag och eva ville följa med hem till honom och äta toast. och det ville vi såklart. såklart. vi kom dit och han gick till köket och jag och eva var kvar i hans rum. hon sa åt mig att gå och hjälpa honom så det gjorde jag. och ja. vi började väl lösa och han sa att jag borde sova över. eva somnade på soffan. vi var i hans säng. 

och vi låg. 

länge mycket.

han sa att det var det absolut roligaste sexet han haft någonsin. för jag är sån. 

sen skedade vi hela natten. och han kysste mig ibland. på morgonen var det inte jobbig stämning. alla var sega och lätt bakis. men det var bra stämning. efter x antal kannor vatten ett långt sökande efter min bh gick jag och eva hem.

 

när jag kom hem började ångesten. SAMMA jävla dag som martin tömmer sitt lilla hjärta av guld för mig går jag och ligger med någon annan. SAMMA DAG. karin kom hem till mig och jag stressade över alla pinsamma saker jag gjort och hur jobbigt allt var. det blev inte bättre av att martin smsade och undrade när vi skulle ses och kallade mig fina saker.

jag gick och la mig med ångesten och vaknade på julafton med lika mycket jobbiga känslor. under dagen gick det ner lite. (förutom det att min morfar också heter egil = varje gång någon sa hans namn  blev jag påmind) jag VET ju att jag inte har gjort fel. och jag vet att detta kanske var bra för mig egentligen. men jag kan inte komma över hur ledsen martin kommer att blir och hur det kommer att vara mitt fel. vi ska ses den 29e. då ska jag berätta. vill spy lite varje gång jag tänker på det. i slutet av julafton tänkte jag inte så mycket på det. allt var rätt lugnt. då får jag ett sms av martin där han skriver typ att å vi har bättre sex än någonsin just nu du och jag och jag älskar det. du är bäst. OCH JAG FICK SÅ JÄVLA DÅLIGT SAMVETE. intalar mig om och om igen att jag inte har gjort fel, men att såra någon man älskar, om man gjort fel eller inte spelar ingen roll, är värdelöst.