(din vän pessimisten)

och mitt i allt det här behöver jag hinna tänka och känna för mig själv. storheten i det jag gjorde. jag hade sex?! sen oscar har jag legat med ungefär fem personer. tre av dom innan martin. alla gånger var det värdelöst. ångest och jävelskap. med martin var det jättejobbigt i början. men sen slutade jag ha ångest. efter det var det bara ingenting. inte bra inte dåligt. det bara var. men sen gick det över också. och nu är det bra. i princip alltid jättebra. egil var alltså den första jag hade sex med efter martin, efter sex började bli bra igen. 

men det var inte bra.

och jag hinner inte vara ledsen eller ens reflektera över det för jag har så dåligt samvete över martingrejen.

jag hade ingen ångest, det var inte det. det var bara inte skönt. tror inte att det gjorde ont, men hur kan jag vara säker? jag var ju inte direkt nykter och på hugget..

och vad betyder det? betyder det att jag måste bry mig om personen jättemycket + ha legat med hen i x antal månader innan det blir bra? är det så jag funkar nu? isåfall vet jag inte vad jag tar mig till. jag är så himla rädd och ledsen just nu och mitt självklara val skulle vara att 1. ringa stina och prata igenom det, men hon är i thailand. 2. åka till madde och gråta, men hon är i australien. 3. sova hos martin för att slippa alla demoner, men han kanske aldrig mer vill prata med mig. 

 

jag känner mig så himla ensam. jag vet inte hur jag ska hantera det här. jag vet ingenting.