är så jävla förstörd. jag har jätteont i munnen + har fått en massa blåsor för att tänderna har flyttat på sig. jag har mensvärk och ont i huvudet. jag borde tvätta håret men jag orkar inte. jag missade tiden hos sexologen som jag verkligen verkligen hade behövt och nu komme jrg ainte få en ny på jättelänge. jag är röksugen men får inte röka pga operationen. jag ska ta bort stygnen nästa vecka och är tillochmed lite nervös över det. efter det är jag ju inte klar. det blir ju fler operationer när tandimplantaten ska in. jag är jättestressad över om jag kommer att klara det och om jag inte gör det kommer jag att få vänta på en sjukhustid för narkos och allt och det kommer att ta jättelång tid och jag kommer få ha kvar den jävla tandställningen hur länge som helst. jag har en miljon skolprojekt som jag borde göra, men jag gör det inte ändå. jag vet inte varför, men jag har bara ingen som helst jävla ork. jag bara ligger i min säng under täcket och stirrar istället. jag har så jävla ont i psyket just nu, men jag hinner inte ha det. jag hinner inte vara så jävla sjuk nu. jag hinne rinte vara sjuk och jag vågar inte bli frisk. min första tid hos vuxenpsyk är inte förrän om några veckor och jag känner mig så jävla bortprioriterad av vården. dom glömmer bort mig på alla olika avdelningar. om och om igen får jag ringa och tjata på att jag ska få hjälp, men dom glömmer bara bort mig igen. detta är både alla mina olika tandläkare och psykvården. jag är så jävla stressad och så jävla förlamad på samma gång. jag vill så mycket, men jag orkar inte. jag känner mig så otroligt ensam och jag vet inte vem jag ska be om hjälp. jag vet inte ens vad jag behöver hjälp med. kan an behöva hjälp med allt? jag kanske kommer få gå hos en psykolog och försöka träna bort min sprutfobi. det är liksom bara en grej till som jag måste göra och som kräver min koncentration. mitt projektarbete har helt stannat av och jag vet ju hur jag ska komma vidare, men jag har ingen som helst energi till det. mitt ulandsarbete ska vara inlämnat snart och jag har knappt börjat. och det måste jag få jättebra betyg på, eftersom att jag nästan aldrig är i skolan och lärarna har svårt att sätta rättvisa betyg. jag bara kastar bort hela mitt liv och jag är så OTROLIGT rädd för att överleva detta. hur ska jag någonsin klara vardagen. jag känner mig så jävla oälskad och oönskad. jag vet inte hur jag ska göra för att komma ur den här sjuka jävla spiralen. jag vet inte hur jag ska vända på mitt liv. jag vet ingenting. självhatet är det största hatet.
jag behöver någon som pausar mitt jävla liv.
