(din vän pessimisten)

jag borde förklara, jag borde få ner det i skrift. så jag själv fattar att det är påriktigt. det låter som världens största sak, det är det inte. (fast tydligen är det det)

jag kom till martin igår. anton var där. jag kände direkt att något var fel. det var inte som vanligt. det var inte rätt. dom åt lite och vi tittade på film. dom var så konstigt tysta. martin var aldrig riktigt nära. inte så som han brukar. (brukade?) dom var ute i helgen. första gången för nyfyllda martin. jag frågade hur det hade varit. anton sa bra! och såg jättelurig ut. jag frågade varför och anton sa att det var inget. tillslut säger martin lite irriterat men vi löste varsin tjej. 

jaha.

och jag tar på mig rollen som sköna kompisen. high fivear båda två. skrattar. frågar om dom var snygga.

men inuti mig föds en liten orm. i magtrakten upp mot hjärtat. (aj som fan i hjärtat)

så jag tar avstånd. jag sätter mig bredvid anton istället för martin i soffan. medvetet val. men martin kommer till mig. han är hela tiden nära. aron skulle komma dit också. och sova där. han och anton. vi började prata om vem som skulle sova i vilken säng. det blev problem och jag sa att jag kunde sova med anton eller aron om det blev bökigt. 

martin drar mig till sig och säger, NEJ, du ska sova med mig. allt är som vanligt. han hade en chans att slingra sig, men tog den inte och jag är nöjd och ormen sover. anton sitter kvar där nere och väntar på aron. jag och martin går upp på hans rum. klär av oss. lägger oss i sängen. kramas. gosar. han vill mer. det märker jag. men något i mig säger nej. ormen. det känns fel. så vi ligger och kramas. bara. jag försöker sova. han är orolig. det märks. han vrider och vänder på sig. han kramar mig lite för hårt. jag frågar om han mår bra. ja. flera gånger frågar jag. 

efter ett tag frågar jag vad han tänker på. 

 

hemlis. men så kan du inte säga. då vill jag ju verkligen veta vad det är. men det är jobbigt, för mig. snälla berätta. du kommer inte ens tycka att det är en stor sak du kommer tycka att jag är löjlig och ge mig en high five. så det handlar om sex? ja. mitt sex eller ditt sex? mitt. du har legat med någon? ja. hanna? kanske.

 

hanna är hans ex. hanna är tjejen han var otrogen mot med mig när vi var typ fjorton. hanna är tjejen han var tillsammans med hur länge som helst. hanna är hans första största kärlek. 

det är så svårt att förklara. allt. hela situationen. jag har alltid vetat det. när hanna gör slut med sin pojkvän kommer martin att ligga med henne. och hanna gjorde slut med sin pojkvän förra veckan tror jag. det sa martin. 

 

ormen i magen växte. det var en jävla kobra nu. den bet min mage. den bet mina lungor. den bet mitt hjärta. jag trodde inte att jag skulle reagera. jag trodde inte att jag skulle bry mig. jag trodde inte. jag visste inte. och nu var jag helt oförberedd på giftet som spred sig över allt i kroppen. magen sved, jag kunde inte andas och hjärtat bankade för fort. och jag ville så gärna ta på mig den där rollen igen. en gång till gå in i den där sköna kompisen. jag ville så gärna ge honom en high five. men det gick inte. denna gången gjorde allt för ont. jag är så otroligt glad att det var mörkt i rummet. det blev någon blandning. en blandning mellan kobran och den sköna kompisen.

 

jag tänkte nästan det. jag trodde inte att du skulle bry dig. det trodde inte jag heller. förlåt. du har inget att be om ursäkt för. du gjorde inget fel. du får göra precis vad du vill vännen. men om du tänker fortsätta ligga med henne så måste du säga till. det känns inte rätt att du ligger med henne också. det är helt okej om du vill det. men jag vill inte. det var inte ens bra. hon är jätteförändrad. och jag med. tänk över det innan du bestämmer. det är okej vad du än väljer, men jag vill helst inte fortsätta ligga med dig om du ligger med henne samtidigt. förstår du? men jag vill verkligen inte vara med henne. jag tyckte inte ens om det. jag vill bara vara med dig. jag älskar dig. du är min bästa vän. min allra bästa vän. av alla. jag vill bara vara med dig.

jag log hela tiden när jag sa allt. jag sa det på ett lättsamt sätt, detta var inget djupt samtal. (egentligen var det det djupaste) 

jag höll på att spy hela tiden. mådde illa och kobran lugnade sig inte. martin kramade mig hela tiden. pussade mig i nacken och jag låg vänd bort. vi skedade, men egentlogen var det bara för att jag skulle dö om jag behövde titta på honom, hur mörkt det än var i rummet. var spyfärdig tills jag somnade. sov oroligt hela natten och grät inombords. någon av alla gånger när vi vaknade började vi (han) kramas. jag märkte så tydligt, men jag låtsades som att jag sov. jag orkade inte. jag klarade inte av tanken. anton ringde från sitt rum och sa att dom hade försovit sig. martin skolkade första lektionen. vi låg kvar i sängen. nu var båda vakna. och han ville. så jag gick med på det. (det var absolut INGET tvång eller hemskt) jag var tvungen att upprätthålla skenet av att det egentligen inte störde mig. det var bra sex. jättebra. men hela tiden låg tårarna så nära kanten. vi kysstes inte under förspelet. vi kysstes inte. och jag tog det som ett tecken. nu var jag bara en kk. nu tittade vi inte varandra i ögonen och nu möttes inte våra läppar i något så intimt som en kyss. nu var jag bara en kk. så jag tog inga initiativ. jag hade fullt upp av att försöka komma ihåg att njuta och hålla tårarna innanför kanten. han kysste mig sen. han tittade mig i ögonen och kysste mig. förvirringen gjorde hjärnan ännu grötigare än innan.

när han hade kommit låg vi kvar. då kom tårarna. jag snyftade i kudden och han märkte inte. jag torkade bort det salta och log. gick in i karaktär. den sköna kompisen.

vi duschade tillsammans. skrattade och tvålade in varandras ryggar. han tvålade in mina bröst för det är det bästa han vet. väckte aron. åt frukost. (inte jag. jag höll fortfarande på att spy)

sen gick vi till bussen. jag var sköna kompisen. skrattade. pratade med aron. log fast ormen långt ifrån var klar med mig. dom gick på en buss. jag en annan. innan vi skildes åt sa jag att han skulel höra av sig när han hade tänkt klart. jag vet inte om han fattade. han kysste mig, gick på bussen och försvann. när min buss kom och jag gick på den satte jag mig långsamt. då sjönk allt in. och jag grät. grät mot fönstret och hatade. 

 

jag åkte till skolan istället för hem fast jag inte hade några lektioner för att få en kram av karin och slippa vara ensam. skulle egentligen sovit hos henne inatt, men jag fastnade under täcket. ångesten har suttit i hela dagen. hela dagen har ormjäveln bitit på olika ställen utan förvarning.

 

SLUTSATS AV DETTA LÅNGA JÄVLA INLÄGGET SOM INTE EN JÄVEL ORKAT LÄSA.

anledningen till ångesten är nog egentligen inte att martin låg med någon annan. igår var det så, men det späddes på av den egentliga anledningen. den som har hållit i idag. 

jag trodde inte att jag skulle reagera som jag gjorde. jag kan alltså inte lite på mina egna känslor. jag är rädd och jävligt nervör över hur det kommer bli med martin i framtiden. om han väljer hanna. eller nästan ännu värre - om han väljer mig. (å vad det känns som en romantisk tonårsbok) vad gör jag då.

och vad FAN betyder in reaktion? har jag känslor för idioten? är jag kär? och om jag är det. vad fan gör jag då.

 

idag har varit helvetet. på riktigt helvetet.

1. hela jag har luktat martin och har därför blivit ännu mer påmind om honom.

2. jag har känt mig smutsig trots dusch.

3. jag har haft äckligt hår hela dagen

4. jag har därför haft på mig en mössa, den enda mössa jag hade. martins mössa.

5. jag har haft gårdagens smink som dessutom blivit värre av x antal tårar. 

6. jag har känt hur hela jag luktade sex och sagge trots dusch. 

7. allt har gått fel

8. ormen

9. alla sjuka bilder i huvudet

10. den värsta ångesten på länge. jag hade glömt av hur jävligt det kan vara

 

jag känner mig faktiskt bättre efter att jag skrivit detta. faktiskt. jag är lugnare och känner inte någon stark längtan efter döden längre. (inte mer än vanligt iallafall)