319
det gick bra. vi är okej. tror jag.
kom dit. han var som vanligt. jag kramade inte pussade. vi hängde på hans rum. allt var så som vanligt. tillslut tog jag upp det. kunde inte överleva annars. och vi pratade länge. han sa att jag var så tjejig. precis det där, oj vad oväntat att det kommer från dig, för eh, du är ju typ en kille. jaha. JAHA. men jag sa vad jag kände och han sa vad han kände och vi kom väl inte riktigt fram till något utan mer bara rensade luften. och det var skönt.
och så frågade jag hur vi går vidare från det här. om vi gör något, ändrar något. han tyckte att det var bra som det var.. vi pratade om hur det skulle vara om vi blev tillsammans. han sa att det aldrig hade funkat pga hade blivit konstigt att övergå till det nu. men egentligen vad är skillnaden. han sa också att han inte skulle palla hela den där smsa-godnatt-varje-kväll-grejen, alltid ha koll på vad den andra gör och få sura miner och misstankar mot en såfort man är för full. och jag kände bara.. känner inte han mig? skulle jag någonsin göra allt det där.
1. gillar inte att smsa. fattar inte grejen, föredrar att ses eller iallafall prata i telefon.
2. hålla koll på vad man gör. alltid veta vad den andra ska göra på kvällen osv. hade aldrig orkat. jag hade inte brytt mig, man kan väl prata om sånt när man ses.
3. om han ringer när han är jättefull skulle jag ALDRIG bli sur eller undra om han raggar på någon annan. jag hade sagt GÖTT, var är du, jag möter dig!
skillnaden för oss hade väl varit att vi sågs oftare, kanske hade liiite mer koll på vad vi sysslar med, att vi inte låg/löste någon annan, plus att vi kallar varandra flick/pojkvän. jag kommer aldrig vara en sån där brud som vill ha en massa sms om hur fin och bra och perfekt man är. klart att jag blivit glad, men känner inte att det är en så stor grej och absolut inget man behöver i ett förhållande. alla sånadär romantiska saker känner jag bara.. nä.
av någon anledning slutade väl samtalet med att jag räknar upp en lång lista med saker varför han inte skulle kunna vara tillsammans med mig.
jag kommer aldrig vara hans typ av tjej. jag kommer aldrig vara en sån som hans kompisar tycker om. jag kommer inte vara den han helst vill ta hem till familjen och visa upp. och redan där avbröt han mig. han ville inte ha någon blåst tjej. han sa att jag var precis en sån som han ville ta hem och visa upp. han älskar att jag kan ta en diskussion med hans pappa (supermoderaten) om politik. han älskar att jag kan stå upp för mina åsikter inför hans bröder.
och jag sa att jag alltid kommer att ha kladdigt smink om jag ens har något. jag kommer alltid att ha lite förstora kläder. jag kommer alltid att föredra second hand framför gina tricot. jag kommer aldrig vara en sån där fräsch pilotbrillefjortis. jag kommer alltid föredra öl framför cider och jag kommer alltid vara lite för full lite för ofta. jag kommer skämma ut mig bland folk och skratta lite för mycket. och jag kommer garanterat skära mig i handlederna ibland. jag kommer antagligen alltid spy efter jag ätit i i perioder. jag kommer alltid tycka att jag är för tjock, och även om jag inte är det kommer jag fortfarande alltid tro det.
jag kommer aldrig sluta flirta med folk för jag blir så glad när någon visar uppskattning. jag kommer alltid ha ett sjukt bekräftelsebehov. jag kommer alltid tycka att jag är sämst på allt. jag kommer alltid vara osäker på hur jag ser ut, på hur andra ser mig, på hur jag beter mig, på hela mig. och jag kommer alltid vara den fula av oss.
och så skrattade vi bort det. men jag vet att det ligger sanning i det.
efter ett tag frågade jag om jag fick pussa på honom. och det var underbart. det var den största kärleken som skickades från mig till honom. vi låg inte, utan åt istället. eller han åt, jag kan fortfarande inte äta. pussades mer. sen åkte jag hem.
