(din vän pessimisten)

i fredags var jag och karin och lovisa ute och drack öl och kände att vi ville hordansa istället så vi gick till parken. PARKEN. skämtet. men det var soft att slippa bry sig om något. och jag och lovisa älskar ju att hordansa = gned oss så mycket vi bara kunde. passade på liksom. hade jättekul och dansade med karin och lovisa och renee ibland och å. och så.. drack vi tequila. och JAG VET att jag inte ska göra det. tequila får mig ALLTID att göra så dumma saker. roliga saker oftast, men dumma. det är något speciellt med tequila och mig, lovar.

ser en kille. som inte ser ut som parken-killar, utan var rätt söt. typ randig tröja och lite lockigt brunt hår och ja. jag kände väl att det var en bra idé. han är där och jag är full och han var bra på att kyssas. hör att hans kompisar står och pratar. hör orden ojdå, flickvän, hur ska detta gå? jaja. hans problem. jag dansar vidare med karre och lovis. lovisa löser vi skrattar karin säger karinsaker jag och lovisa ramlar lovisa löser mer karin kör gagnam style vi andra sköms och skrattar mer jag löser en till. en till. (nu är du inte fjorton. gör inte så) 

och det var så jävla intimt. pussades väl inte mer än någon gång, men han kysste mig på halsen och jag blir helt galen då. och det var händer innanför min tröja osv. 

 

vi stannade inte till stängning (första gngen för mig tror jag...) mötte filip och en brud. pratade med dom ett tag. sen gick jag till spårvagnen. tidigare på kvällen hade jag smsat martin. två sms. (onödigt. jag vet) ett var typ: jag har det bra hoppas du också har det. (fast lite annorlunda pga full och lycklig. det andra var typ: hahahhahaha. jag och karin kissade precis på min telefon. (för det gjorde vi och det var jätteroligt och av någon anledning tyckte jag att han skulle veta det då) hur som helst fick jag inte leveransrapport på någon av dom. tyckte väl att det var konstigt + fick lite ångets över varför, men struntade i det och blev ännu fullare istället. när jag väl hade satt mig på spårvagnen och jag var ensam började jag tänka. jag löste två. intensivt och händer innanför kläder och jag har precis varit helt ledsen på martin över att han har legat med någon annan och när vi pratade om det sa han att han skulle bli ledsen om jag låg med någon + har sagt innan att han blir ledsen när jag löser. får sämsta samvetet. skäms på spårvagnen. hjärtat svider.

får leveransrapport på båda. får sms. Fyllo.

jaha. kul. här sitter jag och skäms redan. blir ju bara värre = smsar något typ förlåt för allt. är sämst. han svarar Segt

och jag börjar grina. på riktigt. det gör så jävla ont allt. jag säger att jag är sämst. han säger segt. jag har dåligt samvete för något och är verkligen uppriktigt ledsen. segt. 

ringer karin. gråter i telefon och förklarar. hon säger att jag ska stänga av telefonen och försöka sova. jag grinar. vi lägger på. jag svarar inte martin. inget. ringer inte, skriver inte. hemma skrev jag dom fina blogginläggen, självskadade och grät mer. somnade sen. (och jag FATTAR ju att jag inte hade reagerat på det sättet om jag hade varit nykter, men av någon anledning tog jag så JÄVLA illa upp)

när jag vaknar och sätter på telefonen han jag fått ett sms av martin. det har han skickat en timme efter att han skrev segt-smset. något i stil med gå bara och lägg dig, orkar inte ta det här på sms...

what? fattar inte. alls. orkar inte ta det är på sms. jag hade ju inte smsat? och ta vadå? fyllesms? att jag är jävlit jobbig? att jag mår dåligt? det jag säger förlåt för?

(jag HATAR att smsa. sämsta jag vet, man fattar ju aldrig vad folk menar) 

mådde helt värdelöst hela dagen igår. under hela dopet hade jag ångest. när jag kom hem ringde stina och vi pratade i flera timmar. när jag berättade martingrejen blev hon arg. på honom alltså. tyckte att det där sista smset bara var elakt och jag känner också nu att jag är fan mer irri än ledsen. 

 

och jag är så äcklad. så otroligt äcklad av vad han kan få mig att göra. att han kan skriva ett ord i ett sms och jag söker mig direkt till dom Vassa bara därför. jag klarar inte det. och jag har börjat tänka om. jag vill inte ha en sån människa i mitt liv. jag klarar det inte, jag överlever det inte och jag orkar det inte.

 

har alltså inte svarat. alls. och tänker inte göra det heller. har ingen som helst lust att prata med honom, så det blir nog inte så svårt.