(din vän pessimisten)

känner mig äcklig och fel och så jävla konstig. vet inte vad ångesten gör med mig. jag han ingen koll på dagarna och jag skrattar mycket och blir lika förvånad varje gång.

 

karin mådde jättedåligt och sov därför här igår. vi låg i min säng i nästan ett dygn och tittade på eva och adam och drack oändliga mängder te. i morse var jag hos tandläkaren medan karin sov kvar. nu är mina tänder bra. helt. måste bara sätta in implantaten också. men det ser okej ut nu iallafall. under tandställningen. kom hem och kröp ner bredvid karin igen. vi åt långfrukost under täcket och jag hade köpt med mig lussebullar och vi tittade mer på eva och adam och sjöng glee jättehögt. 

 

jag tänker på martin. på hur naturligt det skulle vara om han gled ur mitt liv precis nu. jag är inte arg, men tycker att han är knäpp och jag orkar inte lösa det som är konstigt alltså skulle det vara så enkelt att släppa det nu. dessutom är det precis ett år minus en vecka sen vi började ses. om en vecka har jag och martin varit jagochmartin i ett år. det kanske är dags att släppa det och gå vidare.