(din vän pessimisten)

dagarna slutar innan dom börjar. relationer trasas sönder. mina ögon gråter av sig själva. jag är så rädd för vart jag är på väg. jag har ingen aning om vem jag varit tidigare vet ännu mindre vem jag ska bli. jag saknar folk som inte saknar mig och klipper band till dom allra viktigaste. kroppen är i en konstant rysning. själen och kroppen är ovänner. jag är ovän med mig själv.