(din vän pessimisten)

har mått dåligt, men ändå okej hela dagen. åt middag med familjen. ville dö. jag fattar inte hur lite sällskap kan sänka mig totalt. men hela middagen sitter jag ju bara och tänker: var glad var glad var glad låt som inte se dig svag aldrig svag och dom blir sura när du mår dåligt bara le var rolig var glad aldrig svag
och jag blir helt knäpp av det där.
+ varje gång jag tänker på martin nyper det till i magen. HATAR ovissheten och HATAR att jag bryr mig över huvud taget. är så otroligt trött och så himla nära på att börja gråta ALLTID och får panik på att jag inte tar tag i alla viktiga saker jag borde ta tag i.