221
ibland känns det som att jag har inbillat mig hela förra våren. ibland känns det s ålångt borta att jag funderar på om det kan vara en dröm. (den enda skillnaden mellan en dröm och ett minne, är att för drömmen bär man inget ansvar)
hade jag inte skrivit ner känslorna och händelserna hade jag vid det här laget varit övertygad om att det var en dröm.
anledningen är dels att ingen som var inblandad finns kvar i mitt liv.
även att ingen pratar om det. dom gör det för min skull. för att dom inte vet hur jag kommer att reagera. och frågar dom någon endaste gång så bryter jag ihop. ansvaret ligger alltså hos mig. och jag vet inte om jag orkar prata om det. så jag låter det fortsätta vara dröm, för än så länge orkar jag inte med att bära ansvaret för minnet.
avtryck;
Trackback
