(din vän pessimisten)

jag har aldrig känt mig så ensam. karin åkte härifrån för ett tag sen. jag har bara legat i min säng och stirrat sen dess. jag känner mig inte ensam på det sättet att jag vill sova bort det och försvinna. jag känner mig ensam på det sätt det är menat. jag skulle behöva en vän. jag skulle behöva någon som ger mig en kram och säger att det är okej att vara ledsen, att det kanske inte alls kommer att bli bra, någon som är ärlig. jag behöver en vän som kan gråta med mig. någon som kan låta mig vara ledsen hela kvällen. hela kvällen utan att behöva le en endaste gång. någon som inte torkar bort mina tårar utan låter dom rinna tills det inte finns några kvar. jag behöver någon som kan hålla i mig hela natten så jag slipper känslan av att ramla, hela tiden trilla, ramla, snubbla, hamna fel. jag behöver någon att vara tyst med. någon som inte måste prata. alls.