(din vän pessimisten)

igår träffades jag och madde på järntorget och så gick vi till en lekplats och satte oss i en kinagunga och myste med öl och rödvin. vid halv elva åkte vi till villan. då har madde fått ett sms av alina att sean är där. och jag dog flera gånger om och madde frågade om jag ville göra något annat istället. men jag ville, så vi åkte. rebecka hade satt upp oss på listan eftersom att vi inte är tjugo + det var underbart för vi slapp inträdet 140 kronor = döden.

och jag drack öl och tittade på wille i ögonvrån och han gjorde samma och jag har världens minsta blåsa så kissade typ halva kvällen pga öl. och ser sean lite då och då och tittar bort och jag ser att han gör samma och nä.

MEN. vi sätter oss på ett annat ställe madde och max och jag. OCH. jag ser linnea och springer och hälsar. bredvid henne står rebecka. som jag inte hade sett. jag vet inte om jag hade gått fram och hälsat ifall jag visste det.. men vi pratar lite och en kram och ett leende. jag säger jag ska tillbaka till mina kompisar nu, men vi ses vänder mig och ramlar rakt i famnen på sean. det var liksom oundvikligt för oss att hälsa för vi gick in i varnadra och han säger hej tjejen sådär som han alltid gjorde och alltid sa till mig. alltid hej tjejen. alltid.

sen ger han mig en kram och jag säger vilken dålig för det var bara med en arm så vi kramas igen och han har kvar seandoften och hjärtat bultade och så frågar vi hur är det och båda svarar bra och så måste han kissa, men frågar, var sitter du? jag pekar och säger där, med madde och max och han säger lite för snabbt max är bög va? och jag UNDRAR vad han menade med det (ok max är bög, men varför frågade han det?) sen säger han jag kommer dit om två sekunder, jag ska bara kissa.

och jag tror honom inte.

men han kommer.

han kommer, tar en stol, sätter sig bredvid mig och jag bara tänker att han vet alla mina hemligheter och skavsår. allting var väldigt pinsamt, men det var fint ändå. faktiskt. och sean säger, du är ju nyfylld artonåring och så säger han mitt födelsedatum och jag dör för att han fortfarande minns och jag dör för att han sitter närmre än vad han har gjort på sexton månader och jag dör för att han har varit närmst. men det var fint. och jag är så himla glad att vi kunde hälsa. att vi tillochmed kunde prata. jag är så glad. 

men helvete vad ont det gör. helvete vad hjärtat svider och melankolin bara väller ur mina porer. 

 

annars hånglade jag lite med max pga behövde närhet båda två. även en random kille som var alldeles för gammal och säger jag har aldrig varit med en nittiofyra mitt i hånglet så jag gick. blä. blev även tvångskysst på munnen av något äckel. han kan jag få en puss på kinden jag full som jag är går med på det och han vänder-huvudet-så-att-det-blir-på-munnen iställetoch FY vad jag hatar det.

 

när dom stängde vid tre åkte vi till järntorget och åt. och alina säger att elias säger att å vad jag är avundsjuk på lova för att lova har löst mig flertalet gånger. och så tänker jag på att wille hela tiden höll i min armbåge så att jag inte skulle ramla när vi dansade när promoe djade.