(din vän pessimisten)

jag och karin åkte bussen. den snabba, men det tog ändå tusen år. vi tog fula bilder. skrattade. när vi kom hem till aron korkade vi upp favoritvinet. karin och aron spelade tvspel. jag och anton gosade i den jättestora dubbelsängen. sen även martin. vi skrattade. mycket. allihop. jag och anton dregglade över oda. 

vi kom fram. fulla nu. alla. gömma öl, fjorton år igen. någon trodde att vi var från alingsås och smärtan över det. in. garderob, toalett, öl. svep. dans. och hordansen var det enda som passade in. glada. bråk. coola killar och våra killar. några slag, sen var det över. mer öl. mer dans. mer intensivt. mer skratt. mer allt. tillbaka. jag och karin. själva. inga killar. eller alla killar. andra killar. titta in i ögonen. u p p s k a t t n i n g e n. som vanligt. någon som tar på mig. skrattar. glada. men inte alla denna gången. en knuff i ryggen. på killen, sen på mig. det är fan inte roligt fattar du det?! förvirrad. karin och jag tittar på varandra. vad hände? jag går och hittar martin. han är ledsen. och arg. på mig. ut. ta en cigg, ta två, ta alla. jag minns hur kallt det var. och vi pratade. samma som alltid, fast denna gången var det närmre, denna gången var det mer äkta och på riktigt. 

det är fan inte roligt när du dansar med andra på det sättet. men jag är inte din, jag är min egen. jag måste väl få lov att dansa med vem jag vill. jag stod ju precis bredvid, du kunde vän dansa med mig då? men är du sjuk i huvudet? hör du inte hur du låter? som någon svartsjuk jävla pojkvän. vi är inte tillsammans. och även om vi var det hade jag fått lov att d a n s a med vem jag vill. men du ser inte hur alla tittar på dig. du fattar ju inte att dom bara vill ligga med dig! men jag vill inte ligga med dom. det är väl det som spelar roll. jag kommer ju gå hem med DIG ikväll. inte någon av dom. men dom tror ju det! och VARFÖR är det jobbigt? det har ingen betydelse.

(anton vad ska jag göra, ska jag gå ut till dom? nej, jag löser detta, så löser du aron. okej?)

mer cigaretter. kölden. anton kommer ut. nu fan skärper ni er. ni bråkar a l l t i d när båda eller en av er är fulla. det är fan inte så jävla roligt för oss andra. ni kan väl bråka när ni kommer hem isåfall. fan för er. detta är karins och arons kväll. men kan du gå. vi löser detta. kan du dra?

 

vi kom inte fram till något. ingenting. (kan vi släppa det tills kvällen är över iallafall? ja okejdå. bra. är vi okej. ja.)

vi går in igen. och först då fattar jag vad martin säger. först då lägger jag märke till det. alla blickar. lätta smekningar över ryggen, rumpan, brösten när jag går förbi. leenden. slängkyssar. (jag är ingen skönhet, så jag fattar inte, men det var så det var. kanske tillochmed så det brukar vara.) och just då vill jag ine. för jag ser att martin ser ledsen ut. riktigt ledsen. 

vi var inte okej. alls. och jag hittade karin. och hon såg att jag var ledsen. och hon sa nu blir vi jättefulla. kom jag köper sånadär cider till oss. dom är lätta att halsa. så gör vi vad vi vill. med vem vi vill. och är vidriga. 

 

dansar. klunkar. martin kommer fram. tror att det är som vanligt, kanske för att jag sagt att det är det. det är det inte. alls. det kan inte vara som vanligt. blir rövfull. sådär dyngrak pisspackad och äcklig. och karin med. sen kommer grease på. och jag känner att jag måste hitta martin. och sjunga och dansa. för det gör vi ju alltid med grease. och så var allt som vanligt igen. jag svalde ilskan, sorgen och det faktum att jag var sårad, och lät det bli som vanligt. 

det börjar stänga. anton får lösa. karin och aron har löst. jag och martin är okej. jag träffar magda. äntligen haha. full som jag är blir jag övertalad att gå fram till ett av martins gamla ligg och presentera mig som hennes bukis. kul grej. inte.

(perspektivet som han inte förstår. en hand på röven av en främmande kille jag aldrig kommer träffa igen. ett leende. medan han står och pekar. henne har jag legat med. henne har jag löst. vi två har varit på g. har hängt mycket med henne för att jag och hennes bästa vän höll på.)

sjunger i lerum. buss. hem till aron. anton åker hem till sig. film, frukt, macka, borsta tänderna med antons tandborste. och så sov vi. jag och martin på den svettiga soffan. karin och aron nära nära varandra i sängen. 

100dagars var ett helvete. även om det löste sig.