(din vän pessimisten)

jag mår verkligen inte bra just nu. jag tänker hela tiden att det är en svacka, men det känns mer än så. det känns inte som att det kommer bli bra. jag tänker, utan att reflektera över det, att jag garanterat kommer att vara död den här tiden nästa år. jag är rädd för mig själv, rädd för mina föräldrar, rädd för mina kompisar, rädd för mat, rädd för att inte kunna sova, rädd för relationer, rädd för att träffa nya människor, rädd för min och martins relation, rädd för vad vågen visar, rädd för sommaren, rädd för att gå upp på morgonen, rädd för alkoholen, rädd för att bli sårad, rädd för pengar, rädd för sex, rädd för att släppa in någon ny, rädd för studenten, rädd för värmen, rädd för seminarielägret, rädd för allt jag inte hinner med, rädd för allt jag inte orkar med. rädd för framtiden. jag är rädd när jag går och lägger mig, rädd när jag vaknar. konstant oro över nästa minut, timme, dag, vecka. 

jag läser tre kurser. TRE. det är ingenting, men jag är ändå efter i alla. det är ingen idé att säga att jag ska ta en paus. jag hinner inte det. inte nu. när rollspelet är över, är det mer fritt, men tills det hinner jag inte må dåligt. det gör att jag mår ännu sämre, men det är det enda alternativet. 

jag har i princip helt slutat med propavan och melatonin nu. theralen slutade jag med för länge sen, det är bara skit ändå. jag sover okej. kanske för att jag är helt slut varje kväll. slut i psyket, men tillochmed i kroppen. för jag är hela tiden på helspänn. hela tiden vaksam och rädd, orolig. constant vigilance fast på ett dåligt sätt.