(din vän pessimisten)

inatt hade jag för första gången på länge svårt att sova. jag var utan både propavan och martin. och jag kände så väl igen paniken som kom krypande. jag är så mycket sjukare igen. jag vet inte var jag ska börja. inte med något. jag vet inte vad jag ska ta tag i först. helst av allt vill jag spendera dagarna under täcket (ensam faktiskt) gråta när jag vill och sova när jag känner för det. jag vill titta på sådär ohälsosamt mycket serier och drömma mig bort.

jag vill inte vara kvar här.