(din vän pessimisten)

fredagen började vi. jag var på psyk, åkte hem. åkte till honom. honom. vi pluggade. han hjälpte mig när jag var svag. skrev det jag inte kunde. sen lagade vi mat. tacopizza på hönökaka. låg i sängen och kramades. låg i hans soffa och kramades. jag tror att vi kan ha kollat på någon film, men jag minns inte riktigt. sov. nära, men bytte plats i sängen hela natten. 

 

lördagen fortsatte vi. vaknade. låg i sängen. skrattade, kramades. ha gick ut med hunden. jag gjorde det dumma och förbjudna. läste hans sms. bara från hanna dock. dom har inte pratat så mycket. bara någon gång då och då. men jag förstod inte alls, så antar att dom pratat i telefon/pratat på facebook/träffats. och ja. det har dom. om man ska tro på deras sms. det var ett tag sen. men detta året. i januari frågade han henne "hur går det med killarna" och när hon frågade detsamma, svarade han att han hade mig, men att vi i princip endast var kompisar/knappt låg/hjälpte varandra att ragga. (det är så jag alltid har sett oss tidigare, men han ALDRIG har gjort det) och det sved. sen hade han frågat henne om hon ville ses, inte tvärt om. typ "ska på stan och köpa en grej, vill du följa med?" "är ensam hos mamma, vill du komma hit en stund?" och det gjorde ont. inte sved, utan ont. och från henne "är på ungdomsmottagningen :(, möt mig?" och hur dom bestämde träff från tåget för att gå tillsammans till skolan osv. jag visste inte vad jag skulle tro. för han har sagt till mig att han inte har träffat henne, att han knappt pratat med henne. och jag har alltid sagt att det är okej, att han hur gärna som helst får träffa henne, vara med henne, hänga med henne, prata med henne, men att jag gärna vill veta. eller iallfall att han ska svara om jag frågar. och jag har sagt att han får ligga med henne om han vill, men att det måste han säga och att jag inte kommer vilja ligga med honom då, men att det är genuint okej. och jag menar det verkligen. det värsta var inte det, för det är jag okej med. det värsta är att han inte sagt något och ljugit när jag frågat, när det kommit upp.

ångesten. han kommer tillbaka. jag vet att jag gjort fel. frågar ändå har du någon gång ljugit för mig? han säger nej. vill inte visa smärtan. men han märker. och han frågar. jag förnekar det ett tag, men sen går det inte att stå emot hans tjat. hans otroliga önskan om att göra mig glad igen. så jag säger hanna. och inget mer. och han har så otroligt dåligt samvete över det. jag vet det, han har sagt det och jag ser det i hans ögon när det kommer upp av någon anledning. så jag hatar att säga att det fortfarande stör mig, att det fortfarande gör ont. 

sen lägger han en dum kommentar. jag blir ledsen. vill gå. han blir ledsen, sätter sig framför dörren. skrik och tårar. aj. ledsna på varandra. åker en bit med en buss. jag ska hem. han säger "det känns som att vi gjort detta förut" "ja, och då borde du veta vad du ska göra den här gången" och så lät han mig inte åka hem. han tog med mig hem till sig igen istället. och det var obbig stämning. en stund. sen var det bra igen. sen blev det jobbigt igen. men inte pga vår relation, utan pga hanna, och jag var enbart ledsen på henne och på mig. inte på honom. vi låg i soffan. han satte på harry potter för att göra mig glad. det funkade halvbra. jag grät lite och han klappade mig på knät. sen åkte han och köpte thaimat, jag var kvar. vi åt. allt blev bra. jättebra. men båda var trötta. vi blev övertrötta. tittade på linas kvällsbok och pratade med i alla repliker. hade helt plötsligt sex. bra sex. jättebra sex. såg klart filmen. fick ett skrattanfall och gjorde fula miner till varandra. 

på natten drömde jag om honom och om hanna. tillsammans. hur jag sa något och hur han erkände att jo, don hade träffats en del, och jo, dom hade gjort saker. inte haft sex men annat. och den TOTALA ångesten när han hade ljugit i drömmen och i verkligheten och att det var så nära gjorde mig så förvirrad. jag vaknade med ett skrik och martin undrade såklart vad jag hade drömt. jag ville inte säga. vågade inte. mitt i sömnen visste jag inte vad som var dröm och vad som var verklighet. det tog lång tid innan jag somnade om.

 

söndagen kom. när vi vaknade var drömmen fortfarande kvar. helt nära. inetsat i synfältet såg jag dom två tillsammans. vi gick ut i skogen. luktade frisk luft i stora stövlar och tog en cigg. när vi kom tillbaka undrade han vad det var jag hade drömt. och då kom det tillbaka igen. jag sa att han skulle tycka att jag var dum i huvudet, att det inte var någon idé. att han skulle glömma det och att vi skulle göra något annat. men han tittade så fint på mig och sa att ingenting jag sa skulle förändra något så jag berättade. och han sa att det kändes jobbigt att något han gjort fortfarande gör mig ledsen. och att han lovade att det inte stämde. han frågade om jag ville läsa deras sms, för att bevisa att det inte var något. (vad betyder detta?!!???!?!) och så sa han att det var väldigt världigt jobbigt att jag inte trodde på honom. ALLTSÅ. JAG FATTAR INTE. va? hur kan han säga allt detta och verkligen se ut som att det är sanning? det måste ju vara det? men vad betydde smsen då? VAD ÄR DETTA? är så förvirrad. 

vi kramades. jag bad om ursäkt trehundra gånger, för att det fortfarande gjorde ont med hanna, för att jag förstör hans relation till henne, för att han måste ta hand om mig när jag är ledsen över det, för att han måste ta han om mig när jag är ledsen överhuvudtaget, för att jag inte litar på honom i detta, för att jag bryr mig, för att jag är jag. (och i hemlighet för att jag läst smsen)

sen duschade vi. och så satte vi igång. möblerade om hans rum. storstädade och rensade. lyfte möbler. han bor på vinden och har två rum, så vi bytte plats på allt och gjorde det fint och mysigt. det tog flera timmar. när vi var klara la vi oss i den nybäddade sängen. tittade på allt vi lyckats göra. han sa det känns som att vi precis flyttat ihop och har inrett vår första lägenhet, och så kysste han mig. vi hade sex precis där, invigde nya rummet. när vi kom ner var hans mamma där för att prata med hans pappa om hans student och han fick prova smoking och mössa och titta på bilder till plakatet. lilla gullehjärtat. hans mamma åkte hem och vi bestämde att jag skulle stanna en natt till. inviga på riktigt. vi visste att jag borde plugga, istället hämtade vi glass och la oss i soffan. jag gillar inte glass, men det slutade med att han hällde det över min kropp och åt därifrån. sen satte vi på en film. helt fel film. båda blev knäppa av den. det kändes. vi stängde av efter halva, lite illa till mods. det var en typiskt bra film, men alla ord var för stark laddade, och huvudpersonen var inte frisk. andra martin smsade, mådde dåligt, ville prata. han ringde och min martin satte sig och gibbade lite (lillen)

jag pratade med martin i telefon i en timme kanske. han mådde bättre när vi la på. kunde stå på benen igen. när jag lagt på gick jag och pussade martin i nacken. sen borstade vi tänderna och gick och la oss. ganska tidigt. men vi somnade inte förrän sent.

 

något hände på natten. martin fick sin första ångestattack. jag vet inte hur länge vi låg så. han i panik utan att kunna andas, jag med lugnande ord och kärlek. det har aldrig gjort så ont i mig som när han tittade på mig och jag såg rädslan i hans ögon och frågade vad är det som händer med mig? jag vet inte vad det var som utlöste det. jag tror inte att han vet det heller. för mycket av allt, för mycket av livet. han somnade efter några timmar. jag gjorde mitt bästa för att hålla mig vaken tills dess.

 

måndagen skulle han till skolan. direkt när alarmet ringde kände jag att det inte var en bra dag. jag la täcket över huvudet. la märket till att jag och martin låg långt ifrån varandra. och jag fick en känsla av att vi bråkat. jag visste än en gång inte om jag drömt det eller om det hade hänt på riktigt. han märkte att jag var ledsen. han märkte att allt var jättesvårt för mig just den dagen. han gick och duschade. kom och la sig bredvid mig igen. jag grät. han sa att vi hade bråttom. att han var tvungen att åka till skolan. att det var viktigt. jag hade ångest över att jag hade ångest, ångest över att jag ville att han skulle säga att han skulle strunta i skolan och stanna hemma med mig, ångest över att åka hem och vara ensam igen, och konstant ångest av ingen anledning på det. och så gick jag upp. klädde på mig medan tårarna rann. borstade tänderna medan tårarna rann. gick till bussen medan tårarna rann. martin var hela tiden nära. vi kom på bussen. torbjörn var där. han som gjort det han gjort mot michelle. och jag drog ner stämningen så mycket genom att bara vara där, men gjorde det ännu värre genom att vara dryg mot honom (vilket han TOTALförtjänar) för när han sa "jag har hör massor om dig" svarade jag "jag har hört massor om dig också" och han blev så obekväm och jag tyckte så synd om martin som satt bredvid. anton kom på bussen sen. och någon klasskompis till. jag mådde kalasdåligt. sa inget. jag skulle gå av bussen, dom skulle åka vidare. martin kramar mig. jag går av. känner hur det går åt helvete. ställer mig still. går inte till hållplatsen som martin sagt åt mig att göra. står kvar utan för bussen som inte ska gå än. andas. tänder en cigarett. känner att jag håller på att svimma. andas långsamt. djupt. försöker överleva. efter några minuter känner jag ett par armar runt mig och jag faller faller faller ner i tryggheten. in i famnen på martin. "jag går ut" "det är nog bra" och anton förstod och martin agerade. efter tårar och tårar och flera missade bussar pga mer tårar säger han att nej, nu skiter vi i detta. vi går en promenad. och så går vi. bland bostadshus, i skogen, på ett berg. och så tillbaka till hållplatsen. han säger att han verkligen måste till skolan och "nästa buss går om en kvart" och jag bryter ihop igen. alltid. tillslut säger han att vi ska åka tillbaka hem till honom. för detta går inte. för han vill inte lämna mig ensam. för det är ingen idé att åka till skolan för honom för han kommer ändå bara undra hur det är med mig. så går vi till affären och jag gråter gråter gråter av ångest och dåligt samvete. för att han måste ta hand om mig, när han verkligen VERKLIGEN borde vara i skolan. 

han köper cola light till mig och snus till sig och nudlar till oss båda. och så åker vi hem. äter. är på bra humör. han somnar. jag pluggar. väcker honom med en avsugning. kramas. skrattar. allt är jättebra. anton kommer. vi åker samma buss som på morgonen, och denna gången är det dom som ska av. och jag klarar det. jag är okej med det och jag ler. 

 

på natten fick jag ett sms av martin.