(din vän pessimisten)

okej så jag åkte hem till martin på natten på tisdagen. vi möttes på centralen och tog tåget med anton och aron. när vi kom hem till martin och jag tog av mig skon och stumpan skrek vi. min fot var gigantisk. och så skrattade vi hur länge som helst. vi gick och la oss och när jag vaknade hade jag så ont i foten att jag inte visste var jag skulle ta vägen. martin fick bära mig till toaletten och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. vi skrattade mest. sen tittade vi på harry potter och kramades i soffan. mamma kom och hämtade mig pga hade inte kunnat ta mig hem annars. fick låna kryckor av martin och fick en puss hejdå och sen körde mamma mig till vårdcentralsakuten och dom sa att jag skulle åka och röntga foten pga den kanske var bruten. kom till akuten och tack och lov gick allt fort pga hade brutit ihop om jag var tvungen att vänta för länge för där var jag i gårdagens smink och världens minsta tröja och martins alldeles för stora mjukisbyxor pga fick inte på mig mina jeans över den stora foten. men dom röntgade och jag fick träffa ortoped och det visade sig att den inte var bruten utan det var bara en helvetesstukning och så fick jag egna kryckor så det har jag hoppat omkring på.

jag somnade vid sju och vaknade av mig själv vid halv åtta imorse. var på möte med rektorn och det gick faktiskt helt okej. sen var jag hos psykologen och det var helt fantastiskt. det tog lite tid att ta sig därifrån med kryckorna, så jag har bara legat i sängen sen dess. sen kommer martin hit och det ska bli så fint att träffa honom. och.. imorgon opereras jag! ska till sjukhuset vid sju tror jag och sen blir det narkos och hela köret. äntligen! och också, skönt att jag tar alla krämpor samtidigt. kommer ju inte vilja göra något med varken foten eller munnen liksom.