(din vän pessimisten)

 

alex sa en så fin sak, som gav mig perspektiv. "om man har ett förhållande där tanken bara är att man ska njuta för stunden, och man inte njuter, är själva poängen borta." alltså jag vet ju att jag och martin absolut inte kommer att spendera livet tillsammans. vi kommer inte att skaffa barn och vi kommer inte gifta oss och bli gamla tillsammans. poängen med vårt förhållade är inte den. poängen med vårt förhållande är att ha kul, och njuta av det som vi har nu. problemet är att vi knappt har kul och inte fan njuter vi. då är ju själva poängen borta. 

 

det gav mig verkligen en tankeställare. 

jag vet att martin är min bästa vän, jag vet att vi KAN ha det fantastiskt tillsammans, jag vet att vi har spenderat mycket tid med varandra i snart TVÅ år, jag vet att han har räddat mitt liv, jag vet att om han inte hade kommit in i mitt liv när han gjorde, är jag inte säker på att jag skulle sitta här idag.

 

jag vet att han är den personen jag ringer till om jag är glad eller ledsen eller arg eller bara vill prata, jag vet att jag älskar att sova med honom, jag vet att han är min SJÄLVKLARA.

 

det är sånt jag vet. frågan är om det är värt det. för helt ärligt känns det inte som att det är rättvist mot varken honom eller mig att fortsätta vara tillsammans DELS för att vi brukade ha det jättebra, och för att vi har historia och har gått igenom en massa saker tillsammans. och DELS för att vi är vana vid att ha varandra. att sova tillsammans, att prata hela tiden att få hjälp av osv. för just nu känns det som att det är det. vi MINNS att vi har haft det jättebra, och vi är för RÄDDA för att vänja oss av vid att ha varandra. 

jag tror inte att jag tycker att det är fullgoda anledningar.

 

däremot är jag helt bombsäker på att det är värt att ge det lite chanser, att det är värt att inte ge upp. DET är dom anledningarna bra till. eller iallafall den första. 

MEN. idag känns det som att jag ger första varningen. idag bestämmer jag mig. jag ska kämpa, men jag ska inte vara kvar för att det är bekvämt om det inte funkar. 

 

VAD JAG TROR KAN HJÄLPA;

1. HAN MÅSTE GÖRA NÅGOT. martin har ett jobb. varannan fredag+lördag och varje söndag. alltså aldrig något i veckorna. han gör alltså INGENTING hela veckorna. för mig hade det varit otänkbart. jag behöver ha något form av projekt annars går jag under, och det är det han håller på att göra. han har inget att ta ansvar för, han känner sig inte behövd, han känner sig inte nödvändig, han uträttar ingenting. detta gör att han blir ledsen, grinig, trött, lättretlig. vad han gör är att sitta vid datorn. när han var yngre (kanske 12-15) var han datorspelsberoende. på riktigt alltså, och han har berättat för mig att det känns som att han är på väg dit igen. han prioriterar inga vänner, han går knappt ut. OCH JAG HATAR ATT SE HONOM SÅ. jag försöker peppa honom så gott det går, men jag har mitt att dra redan som det är. jag har sagt till honom att söka fler jobb, men det vill han inte. att börja plugga, bara någon enstaka kurs såklart, men det vill han inte. jag har sagt till honom att börja träna, men det orkar han inte. jag har sagt till honom att ta någon fritidskurs, vad som helst, teater eller musik eller något, men det vill han inte. jag har sagt till honom att börja spela gitarr igen, men det vill han inte. och jag är SÅ TRÖTT på att han inte gör något. han blir bara segare och segare och ledsnare och ledsnare och grinigare och grinigare. jag ÄLSKAR att se honom efter att han har varit med en kompis och hittat på något, eller varit ute med grabbarna eller vad som helst. jag ÄLSKAR det och han är så GLAD och har energi. problemet med hans kompisar är ju att dom flesta jobbar eller går i skolan och dom som inte gör det - spelar datorspel. det är så dom "hänger". jag vet inte hur dom klarar av det, men martin gör inte det. han mår inte bra av det och det vet både han och jag. detta är ett problem för han skäms. han tycker att det är jobbigt, och han blir arg när jag försöker prata om det. 

det han gör är att sova, äta, spela datorspel och vara med mig. och för mig är det så FRUKTANSVÄRT AVTÄNDANDE. förlåt, men jag blir nästan äcklad och så blir jag uttråkad och ja, det är bara så avtändande. 

och när vi är med varandra hamnar ALLT ansvar att hitta på något på mig. JAG, som redan har sängliggartendenser, JAG som OCKSÅ behöver någon som drar i mig. dessutom gör jag redan saker. jag pluggar lite, jag har några lektioner, jag jobbar ibland, jag har möten med skolan, jag går till min psykolog, jag har tandläkarbesök och jag träffar kompisar. så när jag träffar martin är jag ofta trött över att jag varit ute och uträttat något form av ärende (tänk på att jag har ca noll energi och noll vana vid vardag och att göra saker) och vill kunna slappna av och inte dra iväg på värsta äventyret, för det är fan det som krävs (och tro mig, jag har försökt även det men när han inte hakar på för 1000 gången är det inte så kul längre) vilket gör att jag inte tar tag i det, och han tar fan inte tag i det och så ligger vi där i den äckliga jävla sängen och tittar på någon dålig film eller "pratar".

 

2. INTE SES LIKA OFTA. alltså. punkterna hänger ju ihop. men eftersom att han aldrig gör något, och vi aldrig gör något förutom att skrota runt hemma, HAR VI INGET ATT PRATA OM. detta är på riktigt. vi får inga nya intryck. jag kan prata om mina möten och ärenden och plugg och personer jag träffat, men i slutändan behöver jag någon som hjälper mig med samtalsämnen. det var det jag var inne på förut, jag tycker inte att han är en intressant person just nu (för han gör inget och har inget intressant att prata om osv) och det för mig är så.avtändande. om vi istället försökte ses mer sällan. typ VARANNAN dag och inte VARJE, så skulle det kanske faktisk ha hunnit HÄNDA TILLRÄCKLIGT MYCKET SAKER FÖR ATT VI SKA HA NÅGOT ATT PRATA OM, vilket resulterar i att vi inte kommer att bråka lika mycket. jag tror verkligen det. det är inte det att det är jobbig tystnad när vi ses, eller ens tyst, det är bara det att det vi pratar om är SKIT, har ingen mening/vi har redan pratat om det/det är inget viktigt innehåll. vi pratar alltså om BAJS och om OSS. vilket gör att vi bråkar mycket. 

så ses mer sällan.

 

3. VI MÅSTE GÖRA NÅGOT. det är inte bara han som måste göra något, utan även vi tillsammans. jag får fan skit i att jag är aptrött och helst vill äta popcorn i sängen och TA TAG i att hitta på saket. FUCKING PLANERA in saker. alltså inte vid fem smsa "ska vi ses?" äta middag på varsitt håll och sen åka till den andra vid åtta. för då är det för.fucking.sent att hitta på något. vi borde ta ut hans jävla hund på långpromenad, vi borde köpa smuggelvodka och bli asfulla, vi borde laga svåra maträtter ihop till våra familjer, vi borde gå på någon tråkig gratis utställning, vi borde se en film med mina föräldrar istället för själva, vi borde gå till biblioteket tillsammans och börja läsa igen (båda älskar det men båda har slutat, då kan vi göra det tillsammans), vi borde åka till fucking ikea och fundera på hur vårt drömhem hade sett ut, vi borde åka på sightseeing i vår egen stad (så långt våra spårvagnskort tar oss) och upptäcka en ny statsdel varje dag, vi borde gå och fönstershoppa på stan, vi borde baka bröd, vi borde läsa högt för varandra, vi borde lära oss ett nytt språk tillsammans, vi borde BÖRJA TRÄNA, vi borde sminka och klä upp oss och laga fin middag och dricka vin, vi borde titta i gamla fotoalbum, vi borde GÅ UPP UR SÄNGJÄVELN IALLAFALL KLOCKAN ÅTTA OCH HA LITE RUTINER SOM NORMALT FOLK OCH INTE GÅ UPP VID TOLV. 

 

och nu gråter jag, för det finns så mycket jag vill göra, det finns så mycket vi skulle kunna göra tillsammans. det finns så mycket jag skulle vilja göra med HONOM. jag älskar ju idioten. jag behöver bara lite hjälp på traven. jag behöver att han drar en bit av lasset för jag har det svårt nog som det är. vi MÅSTE komma bort från tvn, från sängen, från köpepizza, från INOMHUS, från datorn, från soffan, från samma maträtter, från mjukisbyxor och från HEMMA. jag hatar att vi har blivit sånahär. jag hatar att jag har hamnat i denna sitsen. jag hatar att jag inte orkar själv.

 

jag måste prata med martin. kanske använda detta som material. som hjälp som guide. för nu har jag suttit i en timme och analyserat och tänkt och skrivit detta. nu kan jag använda detta som hjälp. som en spark i baken när jag inte vågar. för jag måste prata med honom nu.