691
fan vad detta är svårt. självklart fattar jag att det är som jobbigast nu, innan jag vant mig, men jag kan ändå inte fatta att det bara gått en dag. jag kan inte fatta hur mycket mer jag kommer behöva lida för detta. shit det gör liksom fysiskt ont.
allt är kvar att gå igenom liksom. jag har all smärta kvar och det dödar mig.
(jag kan inte ens komma ihåg vår sista kyss)
och jag har inte vågat lägga hans handduk i tvätten för att tvätta bort honom, den passar ju liksom in bredvid min. samma sak med hans tandborste, jag kan inte med att ens titta på den.
jag bäddade nya lakan idag iallafall. tog bort honom från sängen. min borg.
avtryck;
Trackback
