701
och så plötsligt började det kännas knepigt med martin igen. jag dör. jag orkar inte. och den här gången kan jag inte ens göra slut. jag hoppas verkligen att det blir bättre.
han var skitledsen igår. verkligen skitledsen. jag gjorde så gott jag kunde, men jag tror att detta gjorde så ont för tydligen hade hans mamma sagt exakt samma saker till honom som jag precis innan jag gjorde slut. och jag tror att det börjar sjunka in nu, även om an verkligen vetat det innan, så vet han nu att även andra runtomkring märker vad som händer. och därför gjorde det nog lie extra ont.
och denna gången blev det framsteg. han lovade att om han inte mådde bättre om en vecka, så skulle jag få fixa någon form av terapeut till honom. och jag älskar det med honom, den där blinda optimismen "jag kanske mår bra om en vecka" men samtidigt vet jag att det är den som har satt honom i den här sitsen, och det är svårt att leva med.
jag var och gjorde prov i matten. 20 av 22. känns skönt att det går bra i det. att det inte är så fruktansvärt krångligt. (fortfarande bara g-prov ioförsig)
ikväll ska jag träffa madde. vi ska ut. hon skulle tydligen upp och greja imorgon = vi ska ta det lite lugnt. kanske är skönt egentligen.
avtryck;
Trackback
