710
och som så många gånger förut sitter jag här. skolböckerna framför mig och världens största ångest i bröstet. jag fattar inte. jag förstår inte. jag förstår inte vad jag läser och när jag försöker blir det fel. paniken susar genom kroppen, och även om jag inte ger upp direkt som jag brukar göra, utan försöker en gång till - blir det åndå fel. det blir ändå fel och jag ger ändå upp. jag fattar inte. jag förstår inte. jag kan inte. jag är dålig.
och så lägger jag mig ner istället. tänker nu skiter jag i det här (även om jag vet att jag inte skiter i det utan bra skjuter upp det)
jag fattar inte varför jag är här igen. jag fattar inte varför jag är så dålig.
hoppas att jag dör snart.
avtryck;
Trackback
