(din vän pessimisten)

nu var det ungefär en månad sen jag kom hem. det känns som att det var flera år sen. det känns som att jag har gått igenom ett helt liv sen dess. jag minns inte vad jag skrivit, och vad jag bara tänkt skriva. det har varit mestadels jobbigt sen jag kom hem. faktiskt.

jag och martin har bråkat massor. det känns inte som det gjorde innan jag åkte mellan oss. någonting är annorlunda, och jag vet inte vad. 

devan var här. min fina hjälte från usa. men det var inte heller som jag tänkt mig. han var inte som jag mindes. eller så var han det, fast jag har blivit så mycket äldre att det inte var lika charmigt längre. även om jag älskar honom till döds. fast jag känner nog ändå att det finns en chans att det är honom jag gifter mig med. och det sa vi när vi låg och kramades också, att det är nog så det kommer sluta. jag låg inte med honom, fast jag ville, och fast jag hade chansen. martin hade bett mig innan. jag sög av honom istället. fan vet om det var bättre. martin gjorde slut och sen blev vi tillsammans igen och ämnet är fortfarande känsligt. och avslutet med devan blev konstigt. inte så som jag hoppats. men vi hann ändå kramas i tusen år, äta nutella och se på utsikten - och så spelade han elephant gun för mig. precis som absolut första gången vi träffades. 

och så har jag varit sjuk. fysiskt alltså. i flera veckor känns det som. 

jag fyllde år (men det skrev jag ju) och det var inget speciellt. jag satt mest och snorade/pluggade.

jag gjorde ett prov som jag hade missat i våras. i och med att jag gjorde det avslutade jag två kurser. jag fick mvg i båda. 

jag var i stockholm över dagen med madeleiene. såg kent. drack öl och åt vapiano och skrattade. fina fina kent. fina fina madde.

jag startade en ny kurs, matte b. (eller a, jag har ju faktiskt läst den förut. fast bara drygt hälften) på en annan skola. i en liten klass med EBn. läraren är kanske 400 år gammal, och jag är för första gången smartast i klassen. iallafall i matte. jag blir alltid klar först, och går hem tidigare och svarar på alla frågor. annorlunda. men skönt.

och så har jag varit på arbetsintervju, det skrev jag ju att jag skulle. och, tro det eller ej, men jag fick jobbet. helt sjukt. men jag är så himla glad. 

men mest har jag nog varit med martin. patetiskt nog. legat i sängen i timtal. skrattat, gosat, sexat - en del. men mest varit ledsna på varandra och bråkat. faktiskt. det är konstigt, men det blir bättre. även om det går upp och ner.