(din vän pessimisten)

ångesten har lättat. det blir ju faktiskt inte bättre av att jag inte har något att göra. för jag märker skillnad på mig själv, tidigare var det jättebra att jag hade ett visst antal lediga dagar i veckan, nu gör det mig snarare ledsen, rastlös och trött. igår tog jag mig ju inte till engelskan. fixade inte det. mådde väldigt dåligt under dagen. jobbade på eftermiddagen vilket var skönt. skönt att komma ut och bort. dock inte lika skönt att det var på samma andress som i söndags, vilket betyder att det var jättenära martin. den frestelsen.. åkte hem och åt middag med en kompis till familjen istället som var här från stockholm. på kvällen hörde timmie av sig. han var jätteledsen och ville verkligen ses. så jag åkte in till stan vid halv tio. jag mötte honom på centralen (han ville det) och så berättade han att tova hade gjort slut. han var så jävla ledsen. vi promenerade till vasa och satte oss på ett café och drack te. skrattade och grät om vartannat. musiken som spelades var ett jävla skämt och jag hoppades att det jag sa skulle göra det det minsta lilla enklare för honom att överleva. 

var hemma vid tolv kanske. dödstrött. hade mattelektion imorse klockan nio = skulle gå upp tidigt = sov inte särskilt mycket i natt. var på lektionen, åkte hem. ville göra någåt, plugga vad som helst. låg i sängen istället. deppade dock inte ihop. tack och lov. var väl för trött för det. pratade lite med madde.

nu på kvällen har jag suttit och pratat med storebror länge. ska bli skönt att sova. denna dagen har varit på tok för lång.

 

just nu är jag i valet och kvalet om jag ska träffa martin. å ena sidan hade vi det fint och vill inte förstöra det + lika bra att komma över så fort som möjligt. å andra sidan känns det som att jag borde passa på, även om det skulle sluta kasst mellan oss så är det egentligen lite skönt, så slipper allt göra så ont.

(dessutom skulle jag så himla gärna vilja passa på att ha lite mer sex, ärligt, ingen vet hur lång torkan kommer att bli och jag skriver det inom parentes pga det är lite pinigt, men också en så jävla sluten cirkel för sexet var det första som knöt oss samman och det skulle inte vara konstigt om sexet var det sista som lämnade oss.) 

han åker på om bara några dagar. hjälp!