(din vän pessimisten)

kvällen var jättebra. oväntat bra. faktiskt. karin kom hit och vi åt mat och drack öl med storebror och hans kompisar. vi bytte kläder med varandra och skrattade. vi åkte till joel och drack champagne och åt jordgubbar (ursäkta?) med lovisa och sen kom totte och johanna och sara också. efter ett par flaskor åkte vi till agnes. hon var jättebrun och jätteglad och jättejättefull. precis sådär agnesfull som hon alltid blir. det var ju öppen bar, och oj vad det gick åt bra. tott hade köpt partyhattar (älskling) och max var där.... det är något med max (obs ej kärleksmax). han är heeeeelt efterbliven verkligen. en generellt rätt dålig människa, men jag KAN INTE hålla mig ifrån honom när jag är full, och det är jag ju alltid när vi ses. sist vi var på fest hos agnes hade han och jag nästan sex i hennes lillebrors säng (classy, jag vet) och igår vart det väl EN DEL flashbacks på det planet. 

 

annars var allt som det brukar vara. joel var deppig över agnes, vårat gäng hade konstanta toafester, johanna blev trött och ville ha kli på ryggen, jag och karin fuldansade, agnes spydde och däckade vid ett (haha så bra värdinna), 1000 fula bilder, lovisa drack groggar, skratt, karin somnade bakom soffan, totte tog med sig jackan ut för att röka men satte aldrig på sig den OSV. det var dock nog faktiskt INGEN som strippade, inte ens lovisa. det är jävligt ovanligt.

(jag älskar mitt gäng)

annars fick jag rätt mycket 15-feeling. det kändes som en sån där typisk hemmafest som jag var på när jag var yngre. det var en hel del nya människor där och det var kul. jag hade faktiskt ovanligt roligt. 

 

a men för att göra det ännu mer likt en 15årfylla hittade jag väl mig en pojke att ha lite kul med. låg inte (!!) men pussades massor. han hade världens snällaste ögon och dansade precis lika fult som jag. han pluggar i lund. det var fint med lite uppskattning, lite mänsklig närhet. lite b e k r ä f t e l s e. när klockan var typ tre snodde jag och karin en tvåliters cola (haha typisk 15årsfylla-grej att baxa något, orkar inteeeeee) och åkte hem (efter typ tretusen hejdå-kyssar med den dära killen dåva). när vi kom hit värmde vi en billys-pizza och sjöng lilla melodifestivalen. imorse drack vi vår cola och tittade på film. genuint bra kväll, genuint ok bakfylla. har inte mått dåligt fysiskt, men bakisångesten är ju alltid där och lurar lite. 

 

detta är typ lite stort. den där killen alltså. första riktiga löset sen martin. okej skoja, nu ljög jag. han 40-åringen också. jag har ju alltid varit världsbäst på att dela utt kyssar till höger och vänster och inte bry mig så mycket. att däremot faktiskt också PRATA med personen och veta vad hen HETER, det har aldrig varit särskilt viktigt för mig. 40-åringen var ju bara vidrigt hela grejen, så jag räknar inte honom. 

och jag tänkte det, när jag stod och pussades med den här killen igår, mitt i allt, att oj, jag har inte tänkt på martin någonting, det stör mig inte ens nu, jag känner inte det minsta att jag skulle vilja byta, fan vad sjukt. och det är faktiskt lite sjukt. nu har jag haft en f ö r s t a. första löset var väl för länge sen. första löset som var mer än bara det fysiska, ett tag sen. första löset som var mer än bara det fysiska - som jag faktiskt UPPSKATTADE, var igår. nu väntar jag bara på första ligget. jag känner mig sjukt nog lite redo. det har potential att gå så JÄVLA åt helvete, med tanke på oscar och med tanke på martin. men jag känner mig inte rädd, jag känner inte att det är en jobbig grej. jag tror inte att ni förstår vilket FRAMSTEG det är. 

jag går äntligen vidare. bort från martin, bort från oscar, bort från den delen av mig. 

year of the slut, som jag och timmie sa.