(din vän pessimisten)

jag och martin är snart klara med varandra. snart snart snart ska jag skriva annat.

 

vi hördes av fyra gånger när jag var borta.

nr. 1, när jag såg robert sheehan på stranden. vår absoluta favorit. jag vet inte hur många gånger vi har tittat på misfits tillsammans med nathan som favorit och hur vi fortfarande kan alla repliker och det är så mycket internskämt och båda har sagt att vi i princip skulle döda för att få ligga med honom. och då smsade jag. jag hade verkligen inte hört av mig för något mindre än nathan. han svarade inte - vilket resulterade i flera dagars ångest och ont i magen.

 

vilket ledde till nr. 2, jag blev full och var lite instabil + sjuk och smsade världens längsta och mest hysteriska sms. dels för att säga att jag var så jävla stolt över honom som inte svarade och dels för att be om ursäkt för alla gånger jag medvetet inte svarat honom, för nu insåg jag hur ont det gjorde. och han svarade. tydligen hade han svarat till mitt appleID eller hur fan det nu funkar (ärligt rätt ofta suger apple) och så skrev han att han inte hade glömt bort mig och att det var hur coolt som helst att jag sett honom och att det var helt okej att jag hade hört av mig och sen skrev han att nu skulle vi inte höras om det inte hände något lika coolt. och jag var så stolt och så glad, men också så full och så sentimental att jag babblade på om hur har var min första stora kärlek, trots sean, trots rebecka. och han tog det jättebra och så hördes vi inte mer.

 

förrän gång nr. 3. ÅTERIGEN var det jag. (ärligt alltså jag är ju fan sämst) vi var ute och skulle äta. jag hade precis blivit frisk, men var fortfarande rätt skakis och mådde kanske inte 100. när jag ska ta på mig myggmedel säger min storebror "fan vad benig du är, du borde äta mer". och så var kvällen förstörd. jag fick extrem ångest och jag kände mig så ful och vidrig. jag minns inte om jag skrev det, men jag hade ett jättebråk med mamma om precis det. hon tycker att jag är för smal och oroar sig och jag får panik för att jag aldrig duger. för tjock för smal hela tiden FEL, och dessutom aldrig FRISK, utan alltid sjuk i mammas och pappas ögon och jag HATAR det. har alltså haft ångest över att åka till indien och gå runt i bikini. och så sa min bror detta. han sa förlåt osv och jag vet verkligen att han inte menade det så. jag var eller är inte det minsta arg eller ledsen på honom. jag blev bara arg och ledsen på mig själv, och så var kvällen förstörd. jag kastade i mig maten och sen gick jag tillbaka till rummet trots att vi egentligen skulle göra något som jag nu inte minns vad. på rummet krisade det ännu mer. jag grät helt hysteriskt och spydde upp middagen. det är helt sjukt, för jag har verkligen inte gjort det på så jävla länge, men nu kunde jag inte hindra mig. vilket också är helt skruvat med tanke på att han sagt att jag var för SMAL och inte för TJOCK, men jag kände mig bara FELFELFEL, och behövde göra NÅGOT. i panik smsade jag martin. han var den enda jag ville prata med. det klart att jag hade kunnat höra av mig till madde eller någon annan, men det var bara honom jag ville prata med. dels för att han och jag har pratat mycket om detta och för att han har sett alla dom sidorna av mig på nära håll under en lång period (även om det är 10000 gånger bättre nu än när vi började ses). men han vet att jag tycker att det är jobbigt. och han har sett min kropp från alla vinkar och i alla lägen och han tycker att jag är fin och skiter i om jag väger 40 kilo eller 50 kilo sålänge han vet att jag inte skippar måltider medvetet. och han svarade. tröstade. fanns. jag fick lov att vara liten att ta plats att få. och så pratade vi lite om oss har jag för mig. eller om honom egentligen. han har köpt en biljett sa han. en ombokningsbar till den 28e (dvs idag). när vi sa hejdå var jag lugn. 

 

nr.4 var faktiskt han som hörde av sig. vi hade varit ute på ett silent disco och blivit rätt fulla. jag kom hem tidigare än min bror och halvsov lite för att kunna öppna när han kom hem. vaknade av ett sms från martin. han skrev bara något i stil med "jag älskar dig och tänker på dig". full och sömnig som jag var minns jag inte så mycket. vi skrev bara lite kort om inget viktigt. klockan var väl halv sju hos mig.