(din vän pessimisten)

så flög vi hem under natten till tisdag. vi landade SVINtidigt i stockholm och så tog vi tåg därifrån. jag åkte hem och duschade och sen åkte jag direkt på arbetsintervju. sjukaste jag gjort pga sovit ca noll under natten och var helt flygknäpp. det var på liseberg och det gick väl sådär. minns inte så mycket. har fått veta att jag inte får komma på en andra intervju som det ser ut nu, men att jag sitter på en väntelista iallafall. så dom har inte helt tackat nej, vilket känns skönt.

på onsdag träffade jag madeleine. en av våra extremlånga fikor. pratade igenom allt som hänt. jag hade en känsla av att jag borde träffa martin. han skulle ju åka på fredagen och jag vet inte. på något sätt ändes det som att jag behövde passa på. för när han åker vet jag inte när han kommer hem igen. visst kan han vara borta i en månad och sen komma hem, och så är allt som vanligt, men jag tror inte det. jag tror att han kommer att vara borta längre. och jag har en väldigt stark känsla av att detta är slutet för oss. för när han kommer hem igen, om ett halvår, ett år eller längre än så, så är jag med all säkerhet över honom, klar, gått vidare. (jag hoppas iallafall det. allt annat hade ju varit helt sjukt. och sorgligt)

alltså tänkte jag att jag borde passa på. för att det här är sista gången vi är något som liknar OSS. någonsin kanske. även om det inte är som det varit (och det är det inte. jag känner en förändring hos honom och inuti mig själv) så är det iallafall något. när han kommer hem (OM han kommer hem), är vi antagligen inte särskilt intresserade av att ses. då kommer jag ju inte att bry mig. men nu. nu tänker jag att jag borde passa på att en sista gång sova nära, hålla hans hand, ha sex med honom, hålla handen om hans nacke och se honom skratta. så jag smsade, med madeleine som stöd väntade jag på svar. som inte kom. och jag kände att händer det inte nu, så är det kört. jag hade tänkt att vi skulle kunna ses och ta en öl. lite neutralt sådär (som sen gärna fått leda till att jag följde med honom hem). tillslut svarade han att han var hos sin pappa dvs skitlångt bort. han skrev dock att han bokat om sin biljett pga hans pappa hade köpt hund som han behövde hjälp med. han åker om en vecka istället. och så frågade han om jag ville ses och ta en fika i helgen. han sa att han skulle vara hos sin mamma i stan under fredagen (idag) och att vi kunde ses då. men jag vill liksom inte planera det. jag vill slippa ha hunnit tänka hundra varv och att han inte ska ha gjort det heller. så nu vet jag inte hur det blir. 

 

jag ska träffa lisa ikväll. ta några öl, men inget värre än så. kanske kanske kanske om han sover i stan att jag kan åka dit. kanske..