(din vän pessimisten)

och så hela grejen med josef kändes ju som världens största grej. jag tror att det är svårt för folk att förstå på riktigt hur stort det är. jag menar det är ett stort steg för vem som helst att ha sex med någon ny efter två och ett halvt år av sex med en och samma person. sen oscar har jag bara haft sex med.. okej det beror på hur en vill räkna men några stycken iallafall. först var det destruktivt, sen var det inte alls, sen var det martin så.himla.länge. och det har liksom känts som att allt har byggt upp till den stunden. alla meningslösa lös på uteställen, alla tårar, alla kärleksfulla ligg med martin, första gången jag kom, alla gånger jag haft chansen men inte tagit den, allt hat och alla insikter. det är ju drygt tre år och tre månader sen det hände. (det jävla ordet) det är drygt tre år och tre månader sen jag blev. våldtagen. 

jag har tagit så många stora och små trappsteg sen dess. och jag har verkligen tagit fem steg bakåt, två steg fram i perioder. jag har säkert en lång bit kvar, men jag tror att jag har gjort det mesta av jobbet nu. jag är så stolt över mig själv över att jag faktiskt gick hem med josef. jag är så glad att det blev en positiv upplevelse. det känns som att jag sprängde en bit av muren runt mig när jag gjorde det. en bit av alla lager av skit försvann. befriande. för jag vill kunna vara som alla andra. jag vill kunna gå hem med vem jag vill när jag vill. jag vill kunna skita i att ens kyssa någon en kväll också, men som det har sett ut nu har jag en så otroligt skev syn på sex och närhet. men för varje månad som går, för varje trappsteg, livskris och närkontakt lär jag mig något. för varje tår som har med det och göra och för varje gång någon tar på mig kommer jag ett steg längre. även om det handlar om negativ kontakt lär jag mig mer och mer att inte bara blunda och ta emot för att jag tror att det är det jag förtjänar. jag står upp för mig själv. jag ser mer och mer skillnad på vad som är rätt och fel. jag ser mer och mer skillnad på när jag gör något för att jag vill, och när jag gör något av gammal vara eller för att det förväntas av mig. sen att jag inte alltid gör något av den vetskapen är ett annat problem, men jag har ändå kommit så otroligt långt.