(din vän pessimisten)

just det. en till sak. något som jag fick förvånandsvärt mycket ångest över. 

jag har slutat med mina p-piller. 

 

det känns som ett så tydligt steg. så sorgligt och tydligt steg. 

jag har funderat på det ett tag. jag menar, egentligen är det ju ingen poäng eftersom att jag inte har en fast partner längre (eftersom att jag inte har martin martin martin martin längre). dessutom har jag ätit dessa piller sen jag var femton. det är alltså typ fyra år. jag vet inte hur jag skulle bli utan alla hormoner. tänk om det är skillnad? 

det som gjorde att jag bestämde mig var när jag var för att hämta ut dom och dom höjt priset. jag fattade inte helt, för det ska ju vara billigare när man är under 20 i göteborg, men tydligen hade dom höjt just mina.. jag vet inte. så istället för 25 kronor för tre månade var det nu 300 för tre månader. och det har jag fasen inte råd med. iallafall inte om jag inte är säker på att jag kommer att ha sex. hade jag haft kvar martin till exempel hade jag ju kunnat lägga dom pengarna, men nu känns det bara konstigt. 

 

det finns dock en del som är jobbigt med att sluta med dom. kanske är det till och med därför jag är så ledsen nu. lite hormonrubbning. men förutom det så har jag ju ingen aning om hur min kropp kommer att bete sig. ledsen/glad, gå upp/gå ner i vikt osv. eftersom att jag googlat så duktigt har jag ju stenkoll på alla hemska utsättningssymptom. dålig hy, fruktansvärd mensvärk, gå upp i vikt (det vet jag inte om jag klarar), gå ner i vikt (jag vet egentligen inte vad som är värst), humörsvängningar osv. 

att jag dessutom har haft mens typ fem gånger dom senaste två åren gör det ju inte bättre. jag har hoppat över mens pga har inte orkat och det har liksom inte varit något problem, det har bara varit svinpraktiskt. att nu behöva ha mens en gång i månaden utan undantag känns förjävligt. dessutom kan jag bli extra deppig då. så det suger. men detta är det enda logiska. skulle det krisa kan jag ju faktiskt alltid börja igen. 

 

men det som svider mest, mer än alla potentiella finnar, viktras och humörsvängningar, det är vad det står för. att jag är ensam. igen. det är så otroligt sorgligt. igen säger jag (som jag verkligen alltid gör) denna gången var den sista. nu ska jag aldirg bli beroende av någon igen. aldrig.