821
var ute med madde i förrgår. först thaimat och vin, sen öl och excet. hade väl roligt. madde är bäst i världen. meeeen, jag KUNDE inte hålla mig från att leka med elden, och igår morse vaknade jag hemma hos martin. precis som tusen gånger förr ramlade jag in någongång efter fyra, hade lite slafsigt sex och sen däckade. vaknade med gammalt smink och illamående och behövde sen åka hem i gårdagens kläder. skillnaden var att när jag gjorde det när vi var tillsammans gjorde det ingenting. nu däremot kändes det smutsigt, äckligt på något sätt. och jag skämdes när jag gick hem med luva och solglasögon och trassligt hår bland alla som njöt av den våriga förmiddagen.
han bad mig flera gånger att inte ha ångest över detta. jag har inte så farlig ångest faktiskt. det hade kunnat vara betydligt värre. spärren var nog när han sa dom magiska orden.
"jag är inte särskilt kär i dig längre".
jag minns när dom magiska orden var precis motstatsen. "jag är så himla kär i dig." och nu är det tvärt om. nu är det att han inte är kär i mig som gör mig glad. det känns konstigt. fel. och jag är inte kär i honom heller.
ett kapitel är avslutat.
(jag hade på mig hans mjukisbralleshorts och tshirt, han rostade mackor, vi såg ett avsnitt walking dead (det har jag inte kunnat med att göra själv) och vi kramades en gång. vi kysstes inte. inte alls. definitivt inte på morgonen, men inte ens när vi hade sex. skillnad. det blev inte dålig stämninga. inte ens lite. och när vi skildes åt sa han "det är så skönt att äntligen kunna skratta med dig igen".)
avtryck;
Trackback
