(din vän pessimisten)

förra fredagen var jag hemma hos karin. vi lagade mat och tittade på film och somnade vid elva. åt frukost i köket och gick till bussen i solen.

 

under lördagen var jag och demonstrerade. det var ju 8 mars. åkte till johanna på lördagen. med joel och kristoffer och åt middag. kristoffer hade tagit med sig helt sinnessjuka mängder godis från jobbet och jag och joel köpte cola, inte alkohol, utan cola. efter ett tag kom karin och filip. vi tittade på melodifestivalen. röstade varsin gång, men mest bara umgicks. det var så fint att inte supa tills vi däckar för en gångs skull. asta hade ordnat klubb på kontiki, men till slut blev det bara karin och filip som gick. vi andra var sjuka/skulle jobba/ha match/resa bort/bakfulla/ledsna/trötta. vi stannade dock kvar hos johanna ett tag. åt godis och popcorn och pratade och skypade med hanna i london.

 

på söndagen jobbade jag. två hus från martin. gjorde dock ingenting av saken. det var sol och skönt att stå ute. men på söndagen bröt jag också ihop. skulle ha träffat madde, men hon orkade inte.

 

på måndagen när jag vaknade visste jag att dagen skulle gå åt helvete. gick ändå till engelskan. dum idé. var bara arg på allt och alla och framförallt den totalt inkompetenta läraren. gick hem. laddade ner en film. la mig i sängen. stannade där. 

 

i tisdags skippade jag matten. kunde inte ta mig upp. tog hand om mig själv hela dagen. försökte inte ens plugga. gick en långpromenad i solen istället. madde kom hit på kvällen. hon hade med sig cola, choklad och pingvinstänger. världens bästa vän. 

 

på onsdagen pratade jag med rebecka i telefon hur länge som helst. sen åkte jag till timmie. det är lite svår situation. timmie är ju martins kompis från början, och jag fattar ju att det kan vara lite känsligt, men jag har verkligen saknat timmie sen jag och martin gjorde slut. jag vet inte hur många gånger timmie sov över med mig och martin. hur vi kunde vara tre i förhållandet i perioder nästan. alltid hos martin, ofta bakfulla, gärna i flera dagar. det var som att vi bodde ihop. vi lagade mat och dom gameade och jag pluggade och vi tittade på film och dom spelade gitarr och vi var ute med hunden och vi skrattade och rökte på balkongen och jag och martin bråkade inte på några dagar. så att träffa honom igen (förutom ute) var jättefint. vi handlade en massa, träffade på hampus (han som sett mig naken.... framförallt så konstig grej att rätta honom "martins EX") och så träffade vi hans mamma och så lagade vi mat hos honom (hysteriskt gott) pratade med hans syster i flera timmar. och framåt kvällen gick vi upp på berget och tittade ut över partille i solnedgången. det var så jävla fint verkligen. vi hade skrattat hela dagen, men som vanligt när det blir mörkt blir även samtalen det. men det kändes liksom okej. det var lättsamt ändå. och timmie sa att han verkligen verkligen tyckte om mig och det kändes så genuint och så fint. sen gick vi hem till honom igen. hängde lite med hans flickvän och sen åkte jag hem. 

 

i torsdags var jag på matten. just nu är jag i fasen att jag hoppas på att få ett g. det var mycket svårare än jag trott. på spårvagnen hem ringer rebecka. det blir att jag stannar i stan och träffar henne. vi köpte en flaska vin och satte oss vid kanalen. halsade rätt ur som två fjortisar och skrattade och pratade. när den första flaskan var sluta kändes det som en jättebra idé med en till flaska. så efter att vi kissat på allmän plats, träffat eriksson och skrattat på clas ohlson styrde vi än en gång stegen till systembolaget. en flaska till och sen mcdonalds. vi satte oss på en trappa och hade det gott. pratade. skrattade. tycker så mycket om henne. när vi skildes åt sa hon att hon älskar mig. jag hoppade på en spårvagn och var hemma vid åtta. bra dag. 

 

jag är konstant upptagen. träffar folk så att jag känner mig mindre ensam. det sorgligaste är ju att det nästan är ensammare. för när känslorna väl hinner ikapp är dom för starka. iallafall för mitt psyke.