(din vän pessimisten)

på fredagen, det vill säga i fredags träffade jag martin efter jobbet. vi gick och drack öl och öl blev till mer öl som blev till middag och tillslut var klockan kväll och vi var rätt fulla och mätta. tjejerna jag jobbar med ville att jag skulle ut med dom, det kan jag ju säga som så att JAG inte ville. jäva dilemma det där alltså. känner mig lite som gretchen wieners. "she knew it was better to be in the plastics, hating life, than to not be in at all." ganska precis så är det faktiskt. det slutade med att jag följde med martin till en hemmafest hos en av hans kompisars flickväns föredetta kurskamrat. typ. jag känner ju dom flesta av hans kompisar ändå, så det var rätt lugnt. vär rätt full. hängde en del med aron och erik. lite med anton. när lowe, pontus och sean kom spårade det tyvärr. lowe har väl börjat skärpa sig lite iallafall, men pontus och sean var så bänga att det inte gick att prata med dom. sen skulle dom slåss och allt var väääääldigt pinsamt. någon fick ut dom på gården iallafall. av någon anledning blev det att jag och martin skulle ut och röka och blev kvar med dom på gården istället. rökte en del gräs och skrattade rätt mycket med anton och erik. martin var lite stel typ. vet inte varför. helt plötsligt hör jag hur någon verkligen KASKADspyr i hörnet. jag tittar bort och dom säger att det är lowes brorsdotter. jag vet inte om hon är lika gammal som oss eller kanske lite yngre. hennes pappa, och lowes storebror då, är tydligen död, och den här tjejen har haft det skitjobbig. 

ingen går fram.

av alla där ute på gården som har träffat henne hundra gånger.

ingen går fram.

jag går ju fram. såklart. jag som inte ens hälsat på henne under kvällen, aldrig träffat henne. jag sitter med henne. frågar hur hon ska ta sig hem hon säger att lowe ska fixa det. att han ska ta ansvar. det gör han ju inte. och mitt i att jag sitter där och håller hennes hår och tröstar henne (för a hon öppnade ju upp sig. den och den tog livet av sig då, den och den tog livet av sig nu, jag ville bara supa mig full, jag har inte skurit mig på över ett år) så hör jag hur martin går fram till lowe och säger "du vet att din brorsdotter sitter och spyr där borta va?". och han svarar "a fan man får ju fan skämmas över henne". det var det vidrigaste jag hört. hur kan en människa vara så jävla HJÄRNDÖD. och helt plötsligt såg jag svart. när lowe sen kommer fram tar jag tag i hans tröja och trycker upp honom mot en vägg och står med knynäven vid hans ansikte och skriker på honom. jag vet inte vad som hände, men jag kunde inte hindra det. alla andra blev tydligen knäpptysta. lyssnade. han log lite generat. 

 

efter det gick jag och martin hem till honom. fortfarande fulla. fortfarande bänga. hade sex. två gånger. jag sov där. hade sex hela dagen. fick skäll av hans mamma (pinsammaste jag varit med om). skrattade. pratade. men mest hade vi bara sex. ÅH vad jag behövde det. när jag åkte därifrån var jag dock tyvärr glad i magen. det är väl det som känn värst. att det faktiskt var bra. nu vill jag att han åker snabbt och är borta länge. 

på kvällen i lördags var jag på kent. fina fina fina. jag och madde köade ingenting, hamnade ändå på andra raden trots klubbspelning. träffade åsa och monica. det var fint. vi gick inte ut efter det. ingen orkade. istället gick vi till mcdonalds och åt mat och pratade. min bästa vän i världen. 

på söndagen jobbade jag och pluggade. igår jobbade jag. hade ångest, men tog mig iväg iallfall. idag har jag ju varit ledig. pluggat lite. träffat min psykolog. gått en promenad. legat i sängen och kollat på film. solat. sånt som behövs ibland. 

imorgon kör vi nya tag. jobb igen. jaha.